399 Obelisk-Oberfranken 400 ning egt rum eller då till följd af en växelfordrans eller en cheekfordrans preskription gäldenären skulle till fordringsegarens skada göra vinst. Ehuru utan direkt stöd i lag, förmenas anspråket emellertid äfven i andra fall berättigadt. C. G. Bj. Obeli'sk (grek. obelifskos, eg. litet spett eller spjut). 1. Bygnk., en hög, fyrkantig, uppåt i en lindrig båge afsmalnande och af ett enda stycke huggen stenpelare (monolit), som slutar i en pyra-midliknande spets, ett s. k. pyramidion. Sådana pelare tillhöra det forna Egyptens konst. Eedan i grafvar från de äldsta dynastiernas dagar träffas prof på obelisker. Något senare (fr. o. m. den 12:e dynastien) möta vi exempel på offentliga minnesmärken af detta slag, och i synnerhet regenterna af 18:e och 19:e dynastierna lämnade sådana efter sig i mängd. De offentliga obeliskerna voro i allmänhet huggna af granit (icke sällan af Assuans röda sten af detta slag) och förekommo alltid parvis framför templen, till hvilkas pyloner de visade vägen (jfr fig. 3 å pl. I och fig. 6 å pl. II till art. Egypten). Obeliskernas inskrifter, som löpa i vertikala linjer uppifrån och ned samt ofta äro beledsagade af bildliga framställningar (se fig.), innehålla namnet på den konung, som rest monumentet, med bifogande af hans titlar och mer eller mindre pompösa uttryck af den guds välbehag, vid hvars tempel pelaren är rest. Obeliskerna voro, liksom pyramiderna, symboler af solen, och man skulle icke utan skäl kunna betrakta hvarje obelisk som förkropps-lingen af ett knippe solstrålar. Deras höjd växlar betydligt. Medan i grafvarna funna kalkstensmonument af detta slag äro endast några få meter höga, stiga de offentliga obe-liopoiis. liskerna ända till 30 m. i höjd, ja mer. De voro ofta till större eller mindre del försedda med metallöfverdrag i guldfärg; i synnerhet gäller detta pyramidiet. Hvilken glans de i oskadadt skick utstrålat under den klaraste bland himlar kan man nu knappast föreställa sig. - Under den romerska kejsartiden uppkom modet att exportera obelisker, och i Rom finnes f. n. mer än ett dussin obelisker, som för sin nuv. plats ha att tacka detta mod (jfr L a t e r a n e n, sp. 1306 och fig. 3). Äfven Konstantinopel har på liknande sätt fått sin obelisk. I vår tid ha världsstäderna vid Seine och Thames fått hvar sin egyptiska obelisk, och exemplet har följts på andra sidan Atlanten, i New York. Se Kleopatras nålar. Om några andra forntida obelisker se A x u m och E l a m. - I Sverige har rests ett par obelisker (ej monoliter). Se därom Stockholm, Uppsala och Örebro. - 2. Ett kritiskt tecken. Se O be l o s. 1. K. P.* Obelo's (grek., eg. spett, stekspett) 1. Obelisk (dim. af det föregående), ett i margen af en poetisk text anbragt tecken, bestående af en vågrät linje (ett liggande spett), hvarmed forntida grammatiker betecknade en vers såsom oäkta eller åtminstone misstänkt med afseende på äktheten. Jfr As te risk. A. M. A Oberaargletschern [åberar-] i Finsteraarhorngruppen, 10,5 kvkm., 7 km. lång, utbreder sig mellan Sidelhorn i s. och Scheuchzerhorn i n. och slutar på 2,243 m. höjd. (Jfr Aargletscherna.) Oberacht [åber-], ty. Se Akt. Oberammergau [åber-], kommun i bajerska reg.-omr. Ober-Bajern, i en alpdal vid Isars biflod Ammer, genom elektrisk järnväg förenad med Murnau, 841 m. ö. h. 1,531 inv. (1905), katoliker. O. är bekant för sina s. k. passionsspel (se d. o.). J. F. N. Oberamtmann [åber-], titel på en ämbetsman, som i Württemberg står i spetsen för ett oberamt (det lägsta administrativa området), i Sachsen för ett bezirksamt och i Hohenzollern för en krets. Oberbayern [åber-], före 1837 Isarkretsen, reg.-område i konungariket Bajern, omfattar sydöstligaste delen af landet och består af det gamla hertigdömet Ober-Bayern, biskopsstiftet Freising, grefskapet Werdenfels, Berchtesgaden samt delar af ärkebiskopsstiftet Salzburg. 16,715 kvkm. 1,532,065 inv. (1910), 91 proc. katoliker, 7,5 proc. protestanter. Administrativt delas det i 6 omedelbara städer (Freising, Ingolstadt, Landsberg, München, Rosenheim och Traunstein) samt i 27 bezirksämter. Hufvudstad är München. (J. F. N.) Oberbeuthen [åberbö'jten], stad. Se Beuthen. Oberdeutsch [åberdöjtʃ]. Se Fornhögtyska. Oberdieck [åberdik], Johann Georg Konrad, tysk pomolog, f. 30 aug. 1794, d. 24 febr. 1880, valde det andliga kallet (han var 1831 -78 superintendent i hannoverska församlingar), men utöfvade tillika en betydelsefull verksamhet som experimenterande fruktodlare och som författare af pomologiska arbeten. Förutom den värdefulla afh. Die probe- öder sortenbäume (1844; 2:a uppl. 1871) må nämnas hans båda stora arbeten Illustriertes handbuch der obstkunde (tills, med Lucas och Jahn, 1858-75; med suppl., utarb. af 0., 1879; ett ytterligare supplementband, utg. af W. Lauche, 1883) och Deutschlands beste obst-sorten (1881). Sedan 1855 utgaf 0. tills, med Lucas en pomologisk tidskrift, "Monatschrift liir pomo-logie und praktischen obstbau", senare benämnd "Pomologische monatshefte" och fr. o. m. 1906 fortsatt af "Deutsche obstbauzeitung". (C. G. D.) Oberdöbling [åber-], by. Se Döbling. Obere Hauenstein [åbere- -stajn], pass. Se Hauenstein. Oberehnheim [åberēnhajm], fr. Obernay, stad i Elsass-Lothringen, reg.-omr. Unter-Elsass, 26 km. s. v. om Strassburg, vid järnvägen mellan Schlettstadt och Strassburg. 3,915 inv. (1910). Progymnasium, skollärarseminarium. Bomullsindustri m. m. O. gjordes af kejsar Fredrik II (1212--50) till fri riksstad. (J. F. N.) Oberelchingen [åber-], by. Se Elchingen. Oberelsass [åber-], fr. Haute-Alsace, distrikt i Elsass-Lothringen, omfattande södra Elsass. 3,508 kvkm. 517,865 inv. (1910), 83,8 proc. katoliker, 14,3 proc. protestanter. Det delas i 6 kretsar. Hufvudstad är Kolmar. Jfr Elsass, sp. 444. J. F. N. Oberfranken [åber-], regeringsområde i konungariket Bajern, omfattar nordöstra delen af