407 Obi-Objekt 408 ifrågavarande afseende ur återfallssynpunkt beaktas på liknande sätt som inhemska. Äfven en dylik väsentlig skärpning af återfalls-straffen för svårare fall erbjuder dock icke något fullt effektivt skydd mot de höggradigt farlige förbrytarna. Därför erfordras därutöfver åtminstone en bestämmelse, att domstol i fråga om förbrytare, som kunna anses synnerligen farliga, skall kunna bemyndiga fångvårdsmyndigheten att före frigif-ningen hos domstolen göra hemställan om veder-börandes ytterligare kvarhållande i anstalten, när den finner samhällets säkerhet det fordra, hvarvid ett dylikt beslut borde meddelas under största möjliga garantier till skydd för den medborgerliga friheten ^exempelvis underställas landets högsta domstol och endast af se vissa år åt gången). Ett helt annat ändamål afses med de obestämda straffdomar, som i en del nordamerikanska unions-stater införts i samband med inrättandet af ett nytt fängelsesystem, det s. k. reformfängelset (reforma-tory). Detta system af ser att med bibehållande af anstaltbehandlingens karaktär af straff likväl åt straffet, särskildt för yngre förbrytares del, ge ett mera uppfostrande innehåll. Och därvid har man funnit detta syfte bäst främjas bl. a. därigenom, att strafftiden göres inom vissa gränser obestämd, detta dels emedan en dylik, verkligt uppfostrande behandling oftast erfordrar längre tidrymd, än det enligt vanliga regler ådömda straffet möjliggör, dels ock emedan man förmenat, att strafftidens obestämdhet är egnad att egga brottslingen till allvarliga ansträngningar för förbättringssyftets uppnående. Maximum för denna straff behandlings tidsmängd sammanfaller i många stater med maximum i det ifrågavarande brottets strafflatitud (se Lat i-tudsystem), i andra stater fastställes detta särskildt i lagen eller genom beslut af domstolen. De önskemål, som man genom denna anordning afser att uppnå, kunna emellertid i hufvudsak tillgodoses äfven utan obestämda straffdomar genom ådömande af ett till tidslängden bestämdt straff inom en tillräckligt hög strafflatitud under samtidigt utnyttjande af institutet villkorlig frigifning. Obestämda straffdomar af denna typ ha icke heller (frånsedt de fall, då straffet i fråga om minderåriga brottslingar h. o. h. ersattes af uppfostringsåtgärder) vunnit något insteg i de europeiska strafflagstiftningarna. I vissa länder, t. ex. England, har man visserligen upptagit tanken att äfven i de fall, då blotta uppfostringsåtgärder icke kunna anses tillräckliga samt verkligt straff anses böra komma till användning i fråga om yngre förbrytare, dock söka ge åt detta straff ett öfvervägande uppfostrande innehåll samt förlägga dess verkställighet till särskilda därför inrättade straffanstalter (det engelska s. k. Borstalsystemet, så benämndt efter den första anstalten af detta slag). Men man har dock därvid nöjt sig med att föreskrifva användning af bestämda, ehuru längre strafftider än de vanliga, hvarmed förbundits befogenhet till med-gifvande af villkorlig frigifning före strafftidens slut. Jfr Minderåriga brottslingar och Vaneförbrytare.' N. S-g. Obi, ögrupp bland Molukkerna, hörande till nederländska residentskapet Temate, 2,769 kvkm., består af Stora Obi 1. Obi-ra (2,464 kvkm.) och 10 små öar, alla med riklig skogväxt (i syn- nerhet muskotnötträd), men osunda och blott tidvis bebodda af fiskare och pirater. J- F. N. Obiat. Se O b bi a. ObFdos [-dåj]. 1. Stad i portugisiska distriktet Leiria (Estremadura), 7 km. s. ö. om flodmynningen Ria d'0. 4,034 inv. (1900). Fruktodling. - 2. Stad i brasilianska staten Para, vid Amason-floden. Omkr. 3,000 inv. 1-2. J. F. N. 0'biit, lat. Se o b. Obiöne Gärtn., bot., växtsläkte af fam. Cheno-podiacece, med en art i södra Sverige, O. pedun-culata (Halimus pedunculatus), som är en på hafs-stränder växande, låg, gråmjölig ört med omvändt äggrunda blad och till ax samlade hufvudlika blomknippen. Växten är mångbyggare. Frukten är långskaftad, tvåhornad af de sammanvuxna skärmbladen. O. föres ofta som undersläkte till Atriplex (se Ghenopodiaceae). G. L-m. Obi-ra. Se Obi. Obituarium, mlat. (af lat. o'Utus, hädangång, död), förteckning på aflidna; själamässbok. Obiviken. Se O b. obj., språkv., förkortning för objekt. Obj. Se O b. Obje'kt (af lat. objefctum, något, som är motsatt ett annat), föremål. 1. Filos., den verklighet, som af medvetandet fattas som något annat än detta själft. Motsatsen är jaget 1. subjektet (se d. o.). Enligt hvardagsuppfattningen tar man för gifvet, att objekten (tingen) ega en själfständig verklighet, oberoende af huruvida de af oss uppfattas eller icke. Filosofien upptäckte dock tidigt, att de egenskaper, som vi tillägga tingen, åtminstone till en del bero på vårt uppfattningssätt. Världen är sådan den måste vara i följd af beskaffenheten hos de ögon, med hvilka den ses. Om man utsträcker detta åskådningssätt ej blott till det hos objekten, som fattas med våra sinnen, utan ock till det med förståndet fattade, kommer man att tvifla på tingens själfständiga verklighet och kan föras till den åsikt, som kallas idealism och ej erkänner någon annan själfständig verklighet än medvetandet, subjektet. Objekten äro då blott dettas förnimmelser. Konsekvent har denna åsikt utvecklats af Boström, som formulerar den i grundsatsen: "att vara är att förnimmas", och därför gör gällande, att objektet intet annat är än subjektets innehåll. Att det af oss fattas som något annat, något vårt medvetande motsatt, beror då på ändligheten hos oss. Denna gör, att det hos oss finnas ännu outvecklade bestämningar, något potentiellt, som måste te sig som det aktuella medvetandet motsatt, ehuru det till sitt väsen och för ett absolut medvetande ej är det. - Enligt realismen däremot tillmätes objekten lika mycken verklighet som subjektet. I kritisk form har denna åsikt utvecklats af Kant, som till grund för vår uppfattning af verkligheten antar af vårt medvetande oberoende "ting i sig". Om dessa lär han, att vi alls intet annat kunna veta, än att de äro, alls icke huru. Hans nutida efterföljare fästa uppmärksamheten vid orimligheten af att tala om något, om hvars beskaffenhet man alls intet vet, och framhålla, att vi om "tinget i sig" ha en medelbar kunskap. Våra sinnens uppfattningar äro visserligen blott fenomen, men fenomenet måste vara fenomen af något verkligt. Att bladet är grönt, betyder: bladet har en