413 Obligado-Obligationslän 414 liga och adliga kvinnor bestående kongregation för sjukas vård. J- P. Obligado [åbligarå 1. åbliga'då], R a f a e l, nutida argentisk skald, fortsätter Estéban Echever-rias (se d. o.) skildringar af pampas och dess be-byggare. Såsom lärjunge af de store spanske klassikerna och af Nuiiez de Arce framträder 0. särskildt i El alma del payador, Las quintas de mi tiempo och El högar vacio. Samlingen Poesias (1885) är en lefvande reflex af det argentinska landskapet, folkromansen La flor del seibo och idyllen Primavera utmärkas af mycken finkänsla och formsäkerhet. _ Ad. H-n. Obliga'ndi cau'sa, rom. rätt. Se Innominat-kontrakt. Obligat (lat. obligätus, förbunden, oumbärlig), omistlig, som ej kan umbäras. 1. Bot. Se Parasit. - 2. Mus.y en ackompanjerande stämma, som spelar större roll än de öfriga, behandlas mera scm konserterande (jämte solostämman) och därför ej kan vara borta. Sånger för en solostämma med orgel eller klaver och dessutom en obligat violin, flöjt e. d. voro i synnerhet på 1700-talet vanliga. - Obligat recitativ. Se Recita-tiv. 2. A. L.* Obligation (lat. obligātio, förbindelse). 1. Förbindelse, förskrifning, förpliktelse. Se Obligationslån. -- 2. Obligation i juridisk mening betecknar närmast den mot en fordran svarande förbindelsen. Men ordet nyttjas jämväl för att utmärka det ömsesidiga rättsförhållandet emellan borgenär och gäldenär i dess sammanfattning af rätt och plikt. Än vidare kan visserligen obligation användas för att, i sin motsats till rätt, beteckna hvarje rättslig förbindelse och sålunda jämväl samhällsmedlemmars allmänna skyldighet att uppfylla sina statsborgerliga plikter eller att lämna hvarandra ostörda i besittningen af sina rättigheter till person och egendom. Men vanligen afser man med obligation en förbindelse, hvari någon trädt till annan på grund af en dem särskildt vidkommande rättsgrund, aftal, testamente, skadegörelse, rättsgemenskap etc. Man inlägger då i obligationen en förpliktelse att på grund af viss omständighet prestera något till annan eller, såsom det ock kan sägas, handla på visst sätt mot annan och ställer detta särskilda rättsförhållande just i motsats till den allmänna förbindelsen att afhålla sig från rättsstridigt ingrepp i andras rätt till person och egendom. I synnerhet tänkes härvid på sistnämnda slags rätt och skiljes sålunda mellan obligatorisk rätt som rätt till viss annan persons handling och sakrätt eller rätt att med alla andras uteslutande förfoga öfver ett sitt kroppsliga ting eller annan sin förmån af sakrättslig natur. -- Ett framträdande moment i obligationen är den berättigades tillgång till samtliga laga rättsmedel för sin rätts utfående af den förpliktade. Dock finnes denna egenskap fullständigt allenast hos de civila obligationerna, ej hos de s. k. naturliga. Här saknas den alltid i större eller mindre måtto. Sålunda kan, såsom vid preskriberad och prekluderad fordran, hinder vara för dess tvångsvisa uttagande annat än genom kvittning eller i egd pantsäkerhet eller det, såsom vid spelfordran, till och med stanna vid en rätt att vägra återbärande af en frivilligt erlagd betalning. -- En obligations innehåll kan vara positivt eller negativt, d. v. s. innefatta en skyldighet att antingen utföra eller underlåta något. Obligationer af det förra slaget äro de viktigare, och af dem äro åter mest betydande de, som innebära en skyldighet att utge något åt annan till egande. För öfrigt finns en mängd indelningar af obligationerna. De kallas ensidiga, då af rättsförhållandets personer blott den ene har förpliktelse till den andre, såsom vid erhållen försträckning, och tvåsidiga, då, såsom vid köp, båda äro ömsesidigt förbundna. Efter beskaffenheten af obligationens föremål skiljes åter mellan delbara och odelbara, mellan bestämda och obestämda samt, bland de senare, mellan alternativt och generiskt bestämda obligationer. För det fall att flera personer äro berättigade eller förpliktade med afseende på det hela, talar man åter om solidariska och korreala obligationer. Äfven för skriftligt erkännande af obligationsförbindelse användes uttrycket obligation. Dock sker detta blott om räntebärande penningförskrifningar, som af gäldenären utfärdats i ett mångtal exemplar, utan annan deras skiljaktighet än de dem åsatta ordningsbeteckningarna i siffror och bokstäfver, och för hvilka ställts gemensam säkerhet i inteckningar eller andra värdepapper, nedsatta hos bank eller på annat förvaringsställe. Vanligen äro de därjämte tryckta eller graverade, lyda på innehafvaren samt inlösas enligt en viss amorteringsplan och efter utlottning. Utställare äro stater, kommuner och större kredit- eller industrianstalter. Egendomligt för svensk rätt är, att den i det stora hela saknar bestämmelser om detta slags värdepapper och, med vissa få undantag, tillstädjer hvem som helst att utfärda sådana. Se Korrealobligation och Sakrätt. A. W. Obligatio naturalis, jur. Se Naturlig förpliktelse. Obligationshandel. Se Värdepapper. Obligationslån, ett i ett visst antal förskrifningar (obligationer) fördeladt lån, den vanliga formen för lån på större belopp och längre tid, upptaget af stat, kommun, hypoteksanstalt eller större industriellt företag, såsom järnväg, bruk, sågverk, fabrik o. d. Obligationslån är antingen amorteringslån, som återbetalas enligt på förhand uppgjord amorteringsplan, eller lån utan fastställd amortering, som återbetalas inom viss tid, eller lån utan återbetalningsskyldighet, s. k. perpetuell ränta, hvilken form användes endast för statslån. Vidare förekomma premieobligationslån, bland hvilka finnas dels lån med endast premier, men icke ränta (de svenska teaterobligationslånen), dels lån med både premier och ränta, en låneform, som förekommer hufvudsakligen i Frankrike. Förskrifningarna (obligationerna) lyda alla på samma belopp eller äro indelade i serier med olika belopp för obligationerna af de särskilda serierna. Räntebärande obligationer bestå af obligationsarket, den s. k. manteln, innehållande själfva skuldförbindelsen, samt kupongarket, innehållande visst antal vanligen halfårsvis förfallande kuponger, mot hvilkas aflämnande, efter hand som de förfalla till betalning, räntan utbetalas. För amortering utlottade eller uppsagda obligationer inlösas vanligen till parikurs, men i många fall inlösas obligationerna med vissa procent öfver pari. Obligationer äro i regel ställda till innehafvaren. För