Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oblati - Obligado - Obligandi causa - Obligat - Obligation - Obligatio naturalis - Obligationshandel - Obligationslån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
413
Obligado-Obligationslän
414
liga och adliga kvinnor bestående
kongregation för sjukas vård.
J- P.
Obligado [åbligarå 1. åbliga’då], R a f a e
l, nutida argentisk skald, fortsätter Estéban
Echever-rias (se d. o.) skildringar af pampas
och dess be-byggare. Såsom lärjunge af de store
spanske klassikerna och af Nuiiez de Arce framträder
0. särskildt i El alma del payador, Las quintas de mi
tiempo och El högar vacio. Samlingen Poesias (1885)
är en lefvande reflex af det argentinska landskapet,
folkromansen La flor del seibo och idyllen Primavera
utmärkas af mycken finkänsla och formsäkerhet. _
Ad. H-n.
Obliga’ndi cau’sa, rom. rätt. Se Innominat-kontrakt.
Obligat (lat. obligätus, förbunden, oumbärlig),
omistlig, som ej kan umbäras. 1. Bot. Se Parasit. -
2. Mus.y en ackompanjerande stämma, som spelar
större roll än de öfriga, behandlas mera scm
konserterande (jämte solostämman) och därför ej
kan vara borta. Sånger för en solostämma med orgel
eller klaver och dessutom en obligat violin,
flöjt e. d. voro i synnerhet på 1700-talet
vanliga. - Obligat recitativ. Se Recita-tiv.
2. A. L.*
Obligation (lat. obligātio,
förbindelse). 1. Förbindelse, förskrifning,
förpliktelse. Se Obligationslån. – 2. Obligation i
juridisk mening betecknar närmast den mot en fordran
svarande förbindelsen. Men ordet nyttjas jämväl för
att utmärka det ömsesidiga rättsförhållandet emellan
borgenär och gäldenär i dess sammanfattning af rätt
och plikt. Än vidare kan visserligen obligation
användas för att, i sin motsats till rätt, beteckna
hvarje rättslig förbindelse och sålunda jämväl
samhällsmedlemmars allmänna skyldighet att uppfylla
sina statsborgerliga plikter eller att lämna hvarandra
ostörda i besittningen af sina rättigheter till person
och egendom. Men vanligen afser man med obligation en
förbindelse, hvari någon trädt till annan på grund
af en dem särskildt vidkommande rättsgrund, aftal,
testamente, skadegörelse, rättsgemenskap etc. Man
inlägger då i obligationen en förpliktelse att på
grund af viss omständighet prestera något till annan
eller, såsom det ock kan sägas, handla på visst sätt
mot annan och ställer detta särskilda rättsförhållande
just i motsats till den allmänna förbindelsen att
afhålla sig från rättsstridigt ingrepp i andras rätt
till person och egendom. I synnerhet tänkes härvid
på sistnämnda slags rätt och skiljes sålunda mellan
obligatorisk rätt som rätt till viss annan persons
handling och sakrätt eller rätt att med alla andras
uteslutande förfoga öfver ett sitt kroppsliga ting
eller annan sin förmån af sakrättslig natur. –
Ett framträdande moment i obligationen är den
berättigades tillgång till samtliga laga rättsmedel
för sin rätts utfående af den förpliktade. Dock
finnes denna egenskap fullständigt allenast hos de
civila obligationerna, ej hos de s. k. naturliga. Här
saknas den alltid i större eller mindre måtto. Sålunda
kan, såsom vid preskriberad och prekluderad fordran,
hinder vara för dess tvångsvisa uttagande annat än
genom kvittning eller i egd pantsäkerhet eller det,
såsom vid spelfordran, till och med stanna vid en
rätt att vägra återbärande af en frivilligt erlagd
betalning. – En obligations innehåll kan vara positivt
eller negativt, d. v. s. innefatta en skyldighet att
antingen utföra eller underlåta något. Obligationer
af det förra slaget äro de viktigare, och af dem äro
åter mest betydande de, som innebära en skyldighet
att utge något åt annan till egande. För öfrigt
finns en mängd indelningar af obligationerna. De
kallas ensidiga, då af rättsförhållandets personer
blott den ene har förpliktelse till den andre,
såsom vid erhållen försträckning, och tvåsidiga, då,
såsom vid köp, båda äro ömsesidigt förbundna. Efter
beskaffenheten af obligationens föremål skiljes åter
mellan delbara och odelbara, mellan bestämda och
obestämda samt, bland de senare, mellan alternativt
och generiskt bestämda obligationer. För det fall att
flera personer äro berättigade eller förpliktade med
afseende på det hela, talar man åter om solidariska
och korreala obligationer.
Äfven för skriftligt erkännande af
obligationsförbindelse användes uttrycket
obligation. Dock sker detta blott om räntebärande
penningförskrifningar, som af gäldenären utfärdats i
ett mångtal exemplar, utan annan deras skiljaktighet
än de dem åsatta ordningsbeteckningarna i siffror och
bokstäfver, och för hvilka ställts gemensam säkerhet
i inteckningar eller andra värdepapper, nedsatta hos
bank eller på annat förvaringsställe. Vanligen äro de
därjämte tryckta eller graverade, lyda på innehafvaren
samt inlösas enligt en viss amorteringsplan och efter
utlottning. Utställare äro stater, kommuner och
större kredit- eller industrianstalter. Egendomligt
för svensk rätt är, att den i det stora hela saknar
bestämmelser om detta slags värdepapper och, med
vissa få undantag, tillstädjer hvem som helst att
utfärda sådana. Se Korrealobligation och Sakrätt.
A. W.
Obligatio naturalis, jur. Se Naturlig förpliktelse.
Obligationshandel. Se Värdepapper.
Obligationslån, ett i ett visst antal förskrifningar
(obligationer) fördeladt lån, den vanliga formen för
lån på större belopp och längre tid, upptaget af stat,
kommun, hypoteksanstalt eller större industriellt
företag, såsom järnväg, bruk, sågverk, fabrik
o. d. Obligationslån är antingen amorteringslån,
som återbetalas enligt på förhand uppgjord
amorteringsplan, eller lån utan fastställd amortering,
som återbetalas inom viss tid, eller lån utan
återbetalningsskyldighet, s. k. perpetuell ränta,
hvilken form användes endast för statslån. Vidare
förekomma premieobligationslån, bland hvilka finnas
dels lån med endast premier, men icke ränta (de
svenska teaterobligationslånen), dels lån med både
premier och ränta, en låneform, som förekommer
hufvudsakligen i Frankrike. Förskrifningarna
(obligationerna) lyda alla på samma belopp eller äro
indelade i serier med olika belopp för obligationerna
af de särskilda serierna. Räntebärande obligationer
bestå af obligationsarket, den s. k. manteln,
innehållande själfva skuldförbindelsen, samt
kupongarket, innehållande visst antal vanligen
halfårsvis förfallande kuponger, mot hvilkas
aflämnande, efter hand som de förfalla till betalning,
räntan utbetalas. För amortering utlottade eller
uppsagda obligationer inlösas vanligen till parikurs,
men i många fall inlösas obligationerna med vissa
procent öfver pari. Obligationer äro i regel ställda
till innehafvaren. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
