411 Objektiva grunder-Oblati 412 predikativ. - 3. (Objektivglas, Objektivlins), fys., kallas linssystemet hos den fotografiska kameran och det mot det betraktade föremålet (objektet) vända linssystemet eller spegeln i sammansatta optiska instrument, såsom kikare och mikroskop (se Akromatism, Astronomiska instrument, Fotografi och Mikroskop). 1. S-e. 2. K. F. J. 3. D. S-t. Objektiva grunder, filos. Se Objektiv 1. Objektiv ande, filos. Se Objektiv 1. Objektivatiön (se Objekt), filos., öfvergång till objektiv verklighet. Schopenhauer anger olika stadier i världsviljans utveckling i denna riktning. S-e. Objektiv diopter, astron. Se Astronomiska instrument, sp. 287. Objektivéra (se Objekt), framställa eller fatta något, som i sig själf är ett inre, såsom vore det ett yttre; åskådliggöra, försinnliga, förverkliga; objektivering, filos., den funktion af medvetandet, hvarigenom dess innehåll fattas som objekt, som verkliga föremål. S-e. Objektiv filosofi. Se Objektiv 1. Objektivglas. Se Objektiv 3. Objektiv idealism. Se Idealism, sp. 343, och Objektiv. Objektivi'sm (se Objekt), filos. 1. Den kunskapsteoretiska åsikt, som antar möjligheten af kunskap om en i förhållande till subjektet själfständig verklighet; motsatser: skepticism och f e n o-menalism (se d. o.). - 2. Den etiska åsikt, som antar, att det finns ett godt och rätt i och för sig; motsats: subjektivismen, som anser lust- och olustkänslorna som den enda grunden för moraliska värdeomdömen. l-2. S-e. Objektivitet (se O b j e k t), egenskapen att vara objektiv; filos., en framställnings öfverensstämmelse med (den objektiva) verkligheten och oberoende af författarens personlighet, hans förutfattade meningar, önskningar och känslor. Motsatsen är subjektivitet. S-e. Objektiv konjugatiön. Se Nahuatl. Objektiv kritik. Se Kritik. Objektiv kumulation, jur. Se K u m u ler a. Objektivlins, fys. Se O b j e k t i v 3. Objektivmikrometer, fys. Se Mikroskop, sp. 483. Objektivprisma. Se Astronomiska instrument, sp. 299. Man använder numera objektivprismor icke blott med små, utan äfven med stora brytande vinklar. Objektivprisman tills, med den kamera, på hvilken den är anbragt, kallas stundom prismakamera. E-d. Objektiv rätt kallas rättsordningen själf eller sammanfattningen af de gällande rättsreglerna, tänkta som bestämningsgrunder för mänskligt handlande (norma agendi). Motsatsen härtill är subjektiv rätt, hvarmed förstås den makt, som tillkommer någon i och med rättsordningens konkreta förverkligande, vare sig denna makt har karaktären af blott en allmän och obestämd handlingsmakt (facultas agendi), subjektiv rätt i egentlig mening, eller af individualiserad, d. v. s. till riktning, omfång och innehåll konkret bestämd makt, subjektiv rättighet. Se vidare Reuterskiöld, "Rätts-och samhällsläran" (1912). Hld. Objektivt förnuft, filos. Se Objektiv 1. Objektiv visshet, jur. Se Bevis 2. Objets d'art [åbjä där], fr., konstföremål, konst-industriella alster, i synnerhet sådana, utförda af konstnärer i egentlig mening och med anspråk på ovanligare värde. Objunktiön, gramm. Se Konjunktion. Obkönisk (af lat. 06, tvärtemot, och cönus, kägla), omvändt kägelformig. Obladis [åb-], badort. Se L a dis. Oblak, Vatroslav, slavisk språkforskare, f. 1864 i den slovenska staden Cilli, d. 1896, studerade i Wien under Jagié och hade akademisk anställning vid universitetet i Graz. Sina språkstudier i Macedonien, 1892, och i Ungern, 1895, offentliggjorde han i "Archiv fur slavische philolo-gie" och andra tidskrifter. Bland hans viktigaste arbeten märkas Zur geschichte der nominalen decli-nation im slavonischen (1890) och Die kirchensla-vische iibersetzung der apokalypse (s. å.). Nekrolog i Jagiés "Archiv" (1896). A-d J. Oblastj [å'b-; ry., område], namn på sådana provinser i Ryska riket, i hvilka till följd af talrik främmande befolkning jämte de allmänna rättsbestämmelserna förekomma äfven många på gamla seder och bruk hvilande lokallagar. I Sibirien finnas jämte 4 guvernement 6 "oblastj", i Kaukasien 5 och i Central-Asien 9; i europeiska Ryssland finnes endast ett oblastj: Donska kosackernas land. - Oblastj är äfven namnet på de distrikt, hvari Montenegro delas. J- F. N. Oblat (lat. oblätum, eg. det framsatta, det offrade, offer), urspr, det framsatta brödet, som de förste kristne medförde till sina kärleksmåltider (agaper), blef sedermera benämningen på de små runda, tunna, med korset eller en annan religiös bild stämplade, hvita kakor af osyrad (icke jäst) hvetedeg, som utdelas i nattvarden (se d. o. och Hostia). - I medicinsk och farmaceutisk mening förstås med oblater mycket tunna, af ojäst hvetedeg utvalsade eller utkaflade skifvor, hvilka begagnas, klippta i lämpligt stora stycken, till att, uppblötta med vatten, läggas om pulverformiga medikament, som på det sättet kunna nedsväljas, utan att deras smak förnimmes. (På farmaceutisk latin heter oblat nubécula, eg. "litet moln".) Numera begagnas för detta ändamål pressade, runda kapslar af oblat. Dessa bestå af två kupiga, likadana halfvor; pulvret inlägges i den ena, dennas något utåtböjda kant fuktas, och den andra half-van anbringas som "lock" samt fastpressas i kanten vid den undre half van. - Oblater kallas äfven de smärre eller större, färgade eller ofärgade, tunna och runda degkakor, som nyttjas till försegling af bref ("munlack"). Sedan de limmade kuverten kommit till användning, ha emellertid dessa oblater alltmer kommit ur bruk. - Om "oblater" i andra betydelser se nästa art. O. T. S. (C. G. S.) Oblati (lat., "de åt Gud offrade"), inom katolska kyrkan benämning 1) på barn, som af sina föräldrar bestämts för klosterlifvet, 2) på personer, som utan att lefva i kloster genom donationer åt klostren förvärfvat sig rättighet att bära kloster-dräkt, 3) på lekbröder och leksystrar i klostren. - Den heliga Franciskas oblater (Oblate adla, Torre de' specchi) kallades en af Francisca Romana (f. 1384 i Rom, d. 1436) stiftad, af furst-