atoller finnas rester af äldre vulkaniska bergarter, och de flesta vulkaniska öarna äro mer eller mindre omgifna af korallref. Alla vulkaniska öarna, med undantag af Hawaiiöarna och Marianerna, ligga s. om ekvatorn och sträcka sig i östsydöstlig riktning från Nya Guinea till Tubuaiöarna i ett 10° bredt bälte, omfattande Melanesien, Samoa-, Hervey-, Sällskaps- och Tubuaiöarna. Inom detta bälte finnas inga atoller, men väl några korallöar, som alla äro mer eller mindre upphöjda (såsom Loyalty- och Tongaöarna), i det att de efter sin bildning höjts på samma gång som den vulkaniska ås, på hvilken de hvila. Ett par vulkaniska ögrupper, Marquesasöarna och Hawaii, ligga längre norrut, men mellan dessa och den vulkaniska åsen eller bältet sträcker sig ett bredt bälte af atoller, med endast få vulkaniska öar, som äro de enda öfver vattnet synliga delarna af sjunkna större öar. De flesta vulkaniska öarna äro höga i förhållande till sin storlek. Flera af dem ha verksamma vulkaner. Dessas antal är, såvidt man vet, 28, af hvilka Melanesien har 11. Jorden på de vulkaniska öarna är i allmänhet mycket bördig och vegetationen följaktligen underbart rik, i motsats till hvad fallet är med korallöarna, där växtligheten är mycket sparsam, bestående hufvudsakligen af kokospalmer och pandang. Marken på dessa öar består endast af sand, som uppkastats af hafvet, jämte multnande tång, och de sakna alla friskt vatten. Endast de s. k. upphöjda korallöarna äro gamla nog för att ha en djupare växtmylla. Att de höga öarna ha större växtlighet än de låga öarna beror också därpå, att de förra ha mycket större nederbörd, särskildt på den s. k. regnsidan (d. v. s. sidan mot passaden), hvilken därför alltid är fruktbarare än den sidan af ön, som ligger i lä. -- Klimatet är i Melanesien tryckande hett och verkar i förening med den stora fuktigheten förslappande på européer. Däremot är det på de öfriga öarna visserligen varmt, men icke besvärligt, enär hafsvindarna medföra svalka, och många af dem ha det behagligaste klimat, som öfver hufvud existerar. Regnmängden, som är beroende af monsun- och passadvindarua, är naturligtvis på de lägre öarna mycket mindre än på de höga och på de sistnämnda långt häftigare och jämnare på vindsidan än på läsidan. Vegetationen är i allmänhet kraftig, på de höga öarna, som nämnts, både yppig och rik, på de låga fattig på arter. Bland näringsväxter saknas på ingen af de större öarna kokospalmer, bananer, taro (Colocasia), brödfruktträd, pandang, jams, batater, hvartill komma sockerrör, ananas, kaffe, citroner, apelsiner, korteligen nästan alla ett tropiskt klimats nyttiga växter. Af andra växter äro särskildt karakteristiska myrtacéer, proteacéer och barrträd, såsom Araucaria och Dammara och stora ormbunkar. Vid kusterna växa mangroveskogar. Medan Nya Guinea täflar med Molukkerna i afseende på vegetationens rikedom och mångfald, aftar den senare mot ö., så att Tahiti har blott omkr. 800 arter, Pauinotu knappt 100 och Påskön endast några och 20 olika arter. Vegetationen är öfvervägande indisk, och denna karaktär behåller den ända till de östligaste öarna, som dock ligga närmare Amerika. Samma lag gäller i det hela äfven för utbredningen af djurvärlden. Anmärkningsvärd är fattigdomen på landtdäggdjur. Utom på Nya Guinea funno européerna vid sitt första besök endast svin, hund och råtta och icke ens dessa på alla öar. Rikare äro fågelfaunan och hafsfaunan. Ormar, mest ofarliga, träffar man endast på de västra öarna; krokodiler finnas endast längst i v. -- Djurvärlden liksom växtvärlden blir allt fattigare, ju längre mot öster man kommer. J. F. N. Befolkningen. Vår kunskap om denna inskränker sig hufvudsakligen till kustbefolkningen, d. ä. den relativt yngre delen. Men äfven i fråga om denna och dess virrvarr af rasblandningar har det ännu icke varit möjligt bringa reda. Så långt man vågat gå, synes dock öfver hufvud den geografiska indelningen af O. sammanfalla med den, som kan göras på antropologiska och etnografiska grunder. Man uppdelar alltså O:s befolkning i urinvånare, melanesier, polynesier och mikronesier (se de 2 till art. hörande färgplanscherna). Men dessa, framför allt melanesierna, utgöra inga antropologiska enheter; en relativ sådan visa t. ex. Nya Hebriderna, Nya Kaledonien och Fidjiöarna, men sedan försvagas typen småningom, för att på Nya Guinea lämna rum för en helt annan, en om australiertypen påminnande sådan, papua. Öfverallt röjer sig därjämte en viss benägenhet för lokala variationer. Melanesien synes vara den del af O., som tidigast befolkats, troligen från Australien på då ännu förefintliga landförbindelser. Ytterligare tillskott ha på skilda tider tillkommit af denna, den svarta rasen, nigritier, hvarjämte sedermera invandrare af den malajiska rasen, polynesier, under tidernas lopp kommit till O. från n. och sjöledes. Om det sannolika sättet för kulturens spridning i O. se Papua. -- Af de mer eller mindre ursprungliga inlandsstammarna har man något lärt känna en enda, nämligen baining i de inre bergstrakterna af Gasellhalfön (nordöstra spetsen på ön Nya Pommern). Det är en mycket primitiv nigritierstam med en typ, som helt afviker från melanesiernas och liknar inlandsstammarnas på Nya Guinea. Anletsdragen äro grofva, hufvudhåret svart, krusigt i små, korkskrufliknande lockar och bäres kortklippt af både män och kvinnor samt inpudras med kalk; kroppsbehåringen är speciellt å bröst och rygg riklig. Kroppsbyggnaden är satt och muskulös, välbyggd, med bredt bröst och särskildt starkt utvecklade vadmuskler. Hudens färg är rödbrun till nästan svart. Männen gå nakna eller bära en liten, i brokiga mönster målad gördel af läder; kvinnorna bära en åtsittande gördel, från hvilken framtill ett skört af växtfibrer och baktill ett långt svansliknande bihang af fibrer nedhänga. Vapnen bestå af spjut, stenslungor, stenyxor och klubbor med genomborrad stenknapp. De bereda tyg af bl. a. brödfruktträdets bast, fläta stora, ballongformade korgar samt knyta rent beundransvärda nät (för bärpåsar o. d.) af brokiga snören eller fina lianer. De utföra målningar i fina, invecklade mönster med bestämd innebörd, som anbringas på basttyg och i synnerhet på deras ansiktsmasker. De bo i mycket låga hyddor, bestående af en trädstomme med tak af gräs eller blad och väggar af ris eller grenar. Husdjur äro hundar och svin. Baining äro vandrande jordbrukare. De odla hufvudsakligen taro och bananer. Som njutningsmedel användas betel till tuggning och en inhemsk, gräsligt