Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktfulla mattor i varierande mönster, men dock
efter af traditionen bestämda regler. På Karolinerna
och Marianerna är väfstolen i bruk, men ej på de
östra öarna. Mikronesierna äro jordbrukare och
fiskare samt hålla svin och höns. Födan utgöres
af taro, brödfruktträdets frukter, bananer, höns,
svin och hafvets alster. Palmvin användes som
omtyckt njutningsmedel. Mikronesierna äro goda
sjömän; deras farkoster utgöras dels af färjor,
dels af utliggarkanoter, äfven försedda med
segel. Anmärkningsvärda äro deras af raka eller
krokiga, sammanbundna pinnar och därpå fastsatta
musslor bestående stafkartor, hvarmed de fasthålla
sin rika kännedom om angränsande öars belägenhet,
förhärskande hafsströmmar, vindriktningar
m. m. De äro i allmänhet af naturen älskvärda,
fredliga människor. Ett krigiskt kynne visa dock
t ex. invånarna på Marshall- och Gilbertöarna;
de senare ha t. o. m. uppfunnit en rustning,
bestående af pansarskjorta och benkläder utaf flätade
kokosfibrer, gördel af rockans skinn samt hjälm af
igelkottballongfiskens skinn. Härtill komma spjut
och en sorts fruktansvärda svärd, på alla kanter
besatta med hajtänder. Den sociala inrättningen är
feodal och företer tre klasser: adel, medelklass och
slafvar samt höfdingestyrelse. Bostäderna utgöras af
på pålar eller direkt på jorden hvilande träbyggnader
med sadelformigt tak af palmblad. Stenhus förekomma
på Marianerna. Bohaget är ytterst torftigt och utgöres
hufvudsakligen af sofmattor.
Litt.: A Bastian, "Die mikronesischen kolonien
aus ethnologischen gesichtspunkten" (1899),
B. Hagen, "Unter den papuas" (s. å.), Ling Roth,
"The aborigines of Tasmania" (s. å.), Thilenius,
"Ethnographische ergebnisse aus Melanesien" (i
"Nova acta der Kaiserl. Leopoldinisch-Karolinischen
deutschen akademie der naturforscher zu Halle"
(1902), A. Kræmer, "Die Samoainsel" (s. å.) och
"Hawaii, Ostmikronesien und Samoa" (1906), H. Schnee,
"Bilder aus der Südsee" (1904), F. Græbner,
"Kulturkreise und kulturschichten in Ozeanien" (i
"Zeitschrift fur ethnologie", 1905), R. Parkinson,
"30 jahre in der Südsee" (1907), E. Stephan,
"Südseekunst" (s. å.), Stephan och Græbner,
"Neumecklenburg" (s. å.). G. B-n.
Upptäcktshistoria. Den förste europé, som seglat
öfver Stilla hafvet, var Magalhães, hvilken, sedan
han passerat genom det efter honom uppkallade sundet,
styrde mot n. v. och v. för att nå Molukkerna och
därunder anträffade Marianerna (1521). Nya Guinea
upptäcktes 1526 af portugisen Jorge do Meneses och
västra Karolinerna 1525 af Diego de Rocha. Några af
de ö. om Karolinerna belägna Marshallöarna upptäcktes
1529 af Saavedra, men de flesta först 1788 af Marshall
och Gilbert. 1542 fann Lopez de Villalobos västra
Karolinerna och Palauöarna. På en resa från Callao
till Filippinerna upptäckte Alvaro Mendaña de södra
Salomonöarna (1567), som dock ej återsågos förrän
1768. Vid ungefär samma tid skall Juan Fernandez ha
påträffat ett befolkadt land, som möjligen var Nya
Zeeland. På en senare resa 1595 upptäckte Mendana
Marquesasöarna samt några öar i Tokelau- och Santa
Cruzgrupperna. Paumotuöarna besöktes 1606 af Quiros
och hans styrman Torres, hvilka äfven 1605 upptäckte
Tahiti och Manihikiöarna 1606, Torresöarna och en af Nya Hebriderna
(Espiritu Santo). Torres, som fortsatte
färden åt v., fann Louisiaderna, södra kusten
af Nya Guinea i samt Torres’ sund. S. å. kommo
holländarna fram till Australiens kontinent (se
Australien, sp. 465). Med Torres’ resa upphörde
de spanska upptäcktsfärderna. Under den
följande tiden träda holländarna i deras ställe.
Deras största upptäcktsresande Abel Tasman ådagalade
1642, att Australien är en ö samt fann Nya Zeelands
sydö (Staatenland) och 1643 Tonga- och
Fidjiöarna samt återfann Nya Mecklenburg
och Nya Pommern. Först i senare hälften af
1700-talet gjordes nya upptäckter. Engelsmannen
Wallis återupptäckte
1767 Tahiti (Sällskapsöarna) och Carteret ön Pitcairn
och Santa Cruzöarna samt Admiralitetsöarna.
1768 fann fransmannen Bougainville de flera gånger
eftersökta Salomonöarna. På 1770-talet afslutade
Cook de stora upptäckterna i Stilla hafvet.
1769 fann han Tubuaiöarna och utforskade kusterna
af Nya Zeeland (se d. o.), hvarefter
han följde Australiens östra kust och
återupptäckte Torres’ sund. Hans andra
resa (1772–75) var hufvudsakligen egnad åt en
kringsegling af de södra polartrakterna, men vid en
färd mot nordligare trakter (1773) upptäckte
han Cook- l. Herveyöarna samt återfann
Tongaöarna, Påskön och Marquesasgruppen samt
upptäckte (1774) det förr okända Nya Kaledonien.
Under sin tredje resa (1776–79) genomforskade
han nogare Cooköarna, fann juldagen 1777 Julön
(Christmas island) och i jan. 1778 Hawaiiöarna,
som han kallade Sandwichöarna, hvilka dock på 1500-talet synas ha
besökts af spanjorer, ehuru kunskapen därom
gått i förlorad. Vid ett senare besök på dessa
öar blef Cook mördad af infödingarna på Hawaii
(14 febr. 1779). Därmed var Stilla hafvets övärld i
hufvudsak känd, men mångfaldiga senare expeditioner
behöfdes för att lära känna dess detaljer. Ännu
långt in på 1800-talet uppdagades nya smärre öar
där. I senare delen af 1800-talet började ett nytt
slags forskningsresor, som afsågo att lära känna
själfva hafvets natur (se härom Stilla hafvet). –
Den stora övärlden blef snart ett mål för europeisk
emigration, och med den infördes kristendomen på de
flesta öarna. Under européernas inflytande har den
ursprungliga kulturen alltmer börjat försvinna,
så att man inom kort nödgas studera den i äldre
reseverk och i etnografiska museer. – De europeiska
sjömakterna ha för länge sedan tillegnat sig de
vackra öarna. Storbritannien har numera i O. ett
kolonialvälde af 562,802 kvkm. med 1,773,000 inv.,
hvaraf Nya Zeeland med dependentier 272,060 kvkm.,
brittiska andelen af Nya Guinea med dithörande öar
229,102 kvkm., Fidjiöarna med Rotumah 20,050 kvkm.,
Tongaöarna (protektorat) 1,010 kvkm., Salomonöarna
38,300 kvkm., Fanningöarna 668 kvkm., Union- och
Phœnixöarna 63 kvkm., Gilbert- och Elliceöarna 430
kvkm., Santa Cruzöarna och Tucopia 1,004 kvkm.,
Starbuck, Malden och Victoria 98 kvkm. samt Pitcairn
5 kvkm. – Nederländerna ega västra delen af Nya Guinea
med tillhörande öar, 394,789 kvkm. med omkr. 240,000
inv. – Frankrikes område i O. omfattar 24,225 kvkm.,
med 87,654 inv. (1907), hvaraf Nya Kaledonien och
Loyaltyöarna 19,823 kvkm., Chesterfield 0,8 kvkm.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
