praktfulla mattor i varierande mönster, men dock efter af traditionen bestämda regler. På Karolinerna och Marianerna är väfstolen i bruk, men ej på de östra öarna. Mikronesierna äro jordbrukare och fiskare samt hålla svin och höns. Födan utgöres af taro, brödfruktträdets frukter, bananer, höns, svin och hafvets alster. Palmvin användes som omtyckt njutningsmedel. Mikronesierna äro goda sjömän; deras farkoster utgöras dels af färjor, dels af utliggarkanoter, äfven försedda med segel. Anmärkningsvärda äro deras af raka eller krokiga, sammanbundna pinnar och därpå fastsatta musslor bestående stafkartor, hvarmed de fasthålla sin rika kännedom om angränsande öars belägenhet, förhärskande hafsströmmar, vindriktningar m. m. De äro i allmänhet af naturen älskvärda, fredliga människor. Ett krigiskt kynne visa dock t ex. invånarna på Marshall- och Gilbertöarna; de senare ha t. o. m. uppfunnit en rustning, bestående af pansarskjorta och benkläder utaf flätade kokosfibrer, gördel af rockans skinn samt hjälm af igelkottballongfiskens skinn. Härtill komma spjut och en sorts fruktansvärda svärd, på alla kanter besatta med hajtänder. Den sociala inrättningen är feodal och företer tre klasser: adel, medelklass och slafvar samt höfdingestyrelse. Bostäderna utgöras af på pålar eller direkt på jorden hvilande träbyggnader med sadelformigt tak af palmblad. Stenhus förekomma på Marianerna. Bohaget är ytterst torftigt och utgöres hufvudsakligen af sofmattor. Litt.: A Bastian, "Die mikronesischen kolonien aus ethnologischen gesichtspunkten" (1899), B. Hagen, "Unter den papuas" (s. å.), Ling Roth, "The aborigines of Tasmania" (s. å.), Thilenius, "Ethnographische ergebnisse aus Melanesien" (i "Nova acta der Kaiserl. Leopoldinisch-Karolinischen deutschen akademie der naturforscher zu Halle" (1902), A. Kræmer, "Die Samoainsel" (s. å.) och "Hawaii, Ostmikronesien und Samoa" (1906), H. Schnee, "Bilder aus der Südsee" (1904), F. Græbner, "Kulturkreise und kulturschichten in Ozeanien" (i "Zeitschrift fur ethnologie", 1905), R. Parkinson, "30 jahre in der Südsee" (1907), E. Stephan, "Südseekunst" (s. å.), Stephan och Græbner, "Neumecklenburg" (s. å.). G. B-n. Upptäcktshistoria. Den förste europé, som seglat öfver Stilla hafvet, var Magalhães, hvilken, sedan han passerat genom det efter honom uppkallade sundet, styrde mot n. v. och v. för att nå Molukkerna och därunder anträffade Marianerna (1521). Nya Guinea upptäcktes 1526 af portugisen Jorge do Meneses och västra Karolinerna 1525 af Diego de Rocha. Några af de ö. om Karolinerna belägna Marshallöarna upptäcktes 1529 af Saavedra, men de flesta först 1788 af Marshall och Gilbert. 1542 fann Lopez de Villalobos västra Karolinerna och Palauöarna. På en resa från Callao till Filippinerna upptäckte Alvaro Mendaña de södra Salomonöarna (1567), som dock ej återsågos förrän 1768. Vid ungefär samma tid skall Juan Fernandez ha påträffat ett befolkadt land, som möjligen var Nya Zeeland. På en senare resa 1595 upptäckte Mendana Marquesasöarna samt några öar i Tokelau- och Santa Cruzgrupperna. Paumotuöarna besöktes 1606 af Quiros och hans styrman Torres, hvilka äfven 1605 upptäckte Tahiti och Manihikiöarna 1606, Torresöarna och en af Nya Hebriderna (Espiritu Santo). Torres, som fortsatte färden åt v., fann Louisiaderna, södra kusten af Nya Guinea i samt Torres' sund. S. å. kommo holländarna fram till Australiens kontinent (se Australien, sp. 465). Med Torres' resa upphörde de spanska upptäcktsfärderna. Under den följande tiden träda holländarna i deras ställe. Deras största upptäcktsresande Abel Tasman ådagalade 1642, att Australien är en ö samt fann Nya Zeelands sydö (Staatenland) och 1643 Tonga- och Fidjiöarna samt återfann Nya Mecklenburg och Nya Pommern. Först i senare hälften af 1700-talet gjordes nya upptäckter. Engelsmannen Wallis återupptäckte 1767 Tahiti (Sällskapsöarna) och Carteret ön Pitcairn och Santa Cruzöarna samt Admiralitetsöarna. 1768 fann fransmannen Bougainville de flera gånger eftersökta Salomonöarna. På 1770-talet afslutade Cook de stora upptäckterna i Stilla hafvet. 1769 fann han Tubuaiöarna och utforskade kusterna af Nya Zeeland (se d. o.), hvarefter han följde Australiens östra kust och återupptäckte Torres' sund. Hans andra resa (1772--75) var hufvudsakligen egnad åt en kringsegling af de södra polartrakterna, men vid en färd mot nordligare trakter (1773) upptäckte han Cook- l. Herveyöarna samt återfann Tongaöarna, Påskön och Marquesasgruppen samt upptäckte (1774) det förr okända Nya Kaledonien. Under sin tredje resa (1776--79) genomforskade han nogare Cooköarna, fann juldagen 1777 Julön (Christmas island) och i jan. 1778 Hawaiiöarna, som han kallade Sandwichöarna, hvilka dock på 1500-talet synas ha besökts af spanjorer, ehuru kunskapen därom gått i förlorad. Vid ett senare besök på dessa öar blef Cook mördad af infödingarna på Hawaii (14 febr. 1779). Därmed var Stilla hafvets övärld i hufvudsak känd, men mångfaldiga senare expeditioner behöfdes för att lära känna dess detaljer. Ännu långt in på 1800-talet uppdagades nya smärre öar där. I senare delen af 1800-talet började ett nytt slags forskningsresor, som afsågo att lära känna själfva hafvets natur (se härom Stilla hafvet). -- Den stora övärlden blef snart ett mål för europeisk emigration, och med den infördes kristendomen på de flesta öarna. Under européernas inflytande har den ursprungliga kulturen alltmer börjat försvinna, så att man inom kort nödgas studera den i äldre reseverk och i etnografiska museer. -- De europeiska sjömakterna ha för länge sedan tillegnat sig de vackra öarna. Storbritannien har numera i O. ett kolonialvälde af 562,802 kvkm. med 1,773,000 inv., hvaraf Nya Zeeland med dependentier 272,060 kvkm., brittiska andelen af Nya Guinea med dithörande öar 229,102 kvkm., Fidjiöarna med Rotumah 20,050 kvkm., Tongaöarna (protektorat) 1,010 kvkm., Salomonöarna 38,300 kvkm., Fanningöarna 668 kvkm., Union- och Phœnixöarna 63 kvkm., Gilbert- och Elliceöarna 430 kvkm., Santa Cruzöarna och Tucopia 1,004 kvkm., Starbuck, Malden och Victoria 98 kvkm. samt Pitcairn 5 kvkm. -- Nederländerna ega västra delen af Nya Guinea med tillhörande öar, 394,789 kvkm. med omkr. 240,000 inv. -- Frankrikes område i O. omfattar 24,225 kvkm., med 87,654 inv. (1907), hvaraf Nya Kaledonien och Loyaltyöarna 19,823 kvkm., Chesterfield 0,8 kvkm.,