Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 443-444 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanien - Oceanisk - Oceanites - Oceanjagare - Oceanmeteorologi - Oceanografi, Djuphafsforskning, Hafsforskning, Hafsundersökning - Oceanografiska museet i Monaco - Oceantrusten - Oceanus - Oceanångare - Ocellarplåtar - Oceller - Ocellus Lucanus (Okellos Lukanos)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wallisöarna (protektorat) 96 kvkm., Futuna och Alofi
(protektorat) 159 kvkm., Tahiti och Öarna under
vinden 1,650 kvkm., Marquesasöarna 1,274 kvkm.,
Paumotuöarna 930 kvkm., Tubuaiöarna 286 kvkm. och
Clipperton 6 kvkm. – Tyska riket eger 245,050
kvkm. med 623,800 inv. (1911), hvaraf dess andel
af Nya Guinea och Bismarckarkipelagen, 240,000
kvkm., Karolinerna, Palauöarna, Marianerna och
Marshallöarna, 2,476 kvkm., samt Samoaöarna 2,572
kvkm. – Förenta staternas del af O. omfattar 17,415
kvkm., med 211,113 inv. (1910), hvaraf Hawaiiöarnas
16,702 kvkm., ön Guam (bland Marianerna) 514 kvkm. och
en del af Samoaöarna, 199 kvkm. Slutligen ega Chile
Påskön och Japan Vulkan- och Boninöarna. Ögruppen Nya
Hebriderna (se d. o.) står under gemensam förvaltning
af Storbritannien och Frankrike.

Litt.: Angus, "Polynesia" (1867), Meinicke, "Die
inseln des Stillen oceans" (2 bd, 1875), Murray,
"Forty years’ mission work in Polynesia and New
Guinea" (1876), Fornander, "The polynesian race"
(1878–85), Bastian, "Inselgruppen im O." (1883),
Guillemard, "Malayasia and the pacific archipelagus"
(1894), Alexander, "The islands of the Pacific
archipelagus" (New York, 1895), Dahlgren, "De
franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af
18:e seklet" (1900), Sievers och Kükenthal,
"Australien, Ozeanien und Polarländer" (1902)
samt reseskildringar af upptäcktsresande.
J. F. N.

Oceanisk (se Ocean), som hör till ett världshaf
eller till Oceanien.

Oceanites, zool. Se Vattenlöpare.

Oceanjagare, sjöv. Se Jagare 3.

Oceanmeteorologi. Se Nautisk meteorologi.

Oceanografi (af ocean, se d. o., och grek. grafein,
skrifva), Djuphafsforskning, Hafsforskning,
Hafsundersökning, utforskning såväl af hafvets
djupförhållanden och vattencirkulation som af dess
växt- och djurvärld. Se vidare Haf och Hydrografi. –
Oceanograf, som idkar oceanografi.

Oceanografiska museet i Monaco (fr. Musée
océanographique de Monaco), inrättadt af furst Albert
I af Monaco och invigdt 1910, har närmast

Fig. 1. Ocanografiska museets hufvudfasad.

till ändamål att inrymma de samlingar af de olika
hafsdjupens organismer, som upphämtats under de
vetenskapliga expeditioner han sedan 1885
företagit på hafven v. och n. om Europa och Afrika. Museet
är en storartad byggnad, som har sin hufvudfasad åt
landsidan (fig. 1) och som åt hafssidan

Fig. 2. Oceanografiska museet sedt från hafvet.

reser sig (fig. 2) på en klippa tätt invid vattenbrynet.
I understa våningen finnas akvarierna, lokalerna för
konserveringsarbetena och laboratorier för utländska
lärde. Öfre våningarna upptagas af utställningssalar
för hafsfloran och hafsfaunan (den sistnämnda i
synnerhet rikt företrädd med en mängd märkvärdiga
och förut okända arter) samt prof på allehanda
slag af hydrografiska instrument och zoologiska
fångstapparater jämte kartor, grafiska tabeller,
fotografier o. s. v. Museet förvaltas i samband med
det af fursten 1906–10 i Paris inrättade Institut
océanographique, som består af vetenskapsmän från
alla kulturländer.

Oceantrusten. Se Morgan, sp. 1099.

Oce’anus. Se Okeanos.

Oceanångare, ångfartyg, som gå på världshafven.

Ocellarplåtar, zool. Se Sjöborrar.

Oceller (af lat. ocellus, litet öga). 1. Zool.,
beteckning af något skiftande betydelse. Hos
insekter och myriapoder förekomma ögon med en lins
(korneallins), som benämnas oceller l. punktögon, till
skillnad från de med flera linser försedda sammansatta
ögonen, fasettögonen (se d. o.). Myriapoder ha
vanligen ett större antal oceller på hufvudets
öfre sida. De flesta insekterna ega i utbildadt
tillstånd både oceller och fasettögon; då ligga de
små ocellerna, vanligen tre till antalet, på hjässan
mellan de båda stora fasettögonen; larverna ega
blott oceller, ofta i större antal. Hos de lägsta
insekterna finnas likaledes blott oceller. - Oceller
l. "ögonfläckar" benämnas ock ögonliknande fläckar
på vissa fåglars fjäderdräkt (t. ex. påfågelns). -
2. Bot., cellgrupper eller enstaka, stora celler i
epidermis på bladens öfversida med klart ljusbrytande
innehåll och utåthvälfd yttervägg. Dessa celler
anses vara lokala sinnesorgan för ljusperception.
1. L-e. 2. G. L-m.

Oce’llus Lucanus (Okellos Lukanos),
pythagoreisk filosof, f. på 400-talet f. Kr. i
Lukanien. Man tillskrifver honom ett grekiskt arbete
kalladt Peri’ tes tu panto’s fy’seos (Om universum,
utg. af Mullach i "Fragmenta philosophorum græcorum",
bd 1, 1860, och A. F. Rudolph 1801), men detta arbete
kan knappt vara äldre än 1:a årh. J. C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>