Wallisöarna (protektorat) 96 kvkm., Futuna och Alofi (protektorat) 159 kvkm., Tahiti och Öarna under vinden 1,650 kvkm., Marquesasöarna 1,274 kvkm., Paumotuöarna 930 kvkm., Tubuaiöarna 286 kvkm. och Clipperton 6 kvkm. -- Tyska riket eger 245,050 kvkm. med 623,800 inv. (1911), hvaraf dess andel af Nya Guinea och Bismarckarkipelagen, 240,000 kvkm., Karolinerna, Palauöarna, Marianerna och Marshallöarna, 2,476 kvkm., samt Samoaöarna 2,572 kvkm. -- Förenta staternas del af O. omfattar 17,415 kvkm., med 211,113 inv. (1910), hvaraf Hawaiiöarnas 16,702 kvkm., ön Guam (bland Marianerna) 514 kvkm. och en del af Samoaöarna, 199 kvkm. Slutligen ega Chile Påskön och Japan Vulkan- och Boninöarna. Ögruppen Nya Hebriderna (se d. o.) står under gemensam förvaltning af Storbritannien och Frankrike. Litt.: Angus, "Polynesia" (1867), Meinicke, "Die inseln des Stillen oceans" (2 bd, 1875), Murray, "Forty years' mission work in Polynesia and New Guinea" (1876), Fornander, "The polynesian race" (1878--85), Bastian, "Inselgruppen im O." (1883), Guillemard, "Malayasia and the pacific archipelagus" (1894), Alexander, "The islands of the Pacific archipelagus" (New York, 1895), Dahlgren, "De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af 18:e seklet" (1900), Sievers och Kükenthal, "Australien, Ozeanien und Polarländer" (1902) samt reseskildringar af upptäcktsresande. J. F. N. Oceanisk (se Ocean), som hör till ett världshaf eller till Oceanien. Oceanites, zool. Se Vattenlöpare. Oceanjagare, sjöv. Se Jagare 3. Oceanmeteorologi. Se Nautisk meteorologi. Oceanografi (af ocean, se d. o., och grek. grafein, skrifva), Djuphafsforskning, Hafsforskning, Hafsundersökning, utforskning såväl af hafvets djupförhållanden och vattencirkulation som af dess växt- och djurvärld. Se vidare Haf och Hydrografi. -- Oceanograf, som idkar oceanografi. Oceanografiska museet i Monaco (fr. Musée océanographique de Monaco), inrättadt af furst Albert I af Monaco och invigdt 1910, har närmast

Fig. 1. Ocanografiska museets hufvudfasad.

till ändamål att inrymma de samlingar af de olika hafsdjupens organismer, som upphämtats under de vetenskapliga expeditioner han sedan 1885 företagit på hafven v. och n. om Europa och Afrika. Museet är en storartad byggnad, som har sin hufvudfasad åt landsidan (fig. 1) och som åt hafssidan

Fig. 2. Oceanografiska museet sedt från hafvet.

reser sig (fig. 2) på en klippa tätt invid vattenbrynet. I understa våningen finnas akvarierna, lokalerna för konserveringsarbetena och laboratorier för utländska lärde. Öfre våningarna upptagas af utställningssalar för hafsfloran och hafsfaunan (den sistnämnda i synnerhet rikt företrädd med en mängd märkvärdiga och förut okända arter) samt prof på allehanda slag af hydrografiska instrument och zoologiska fångstapparater jämte kartor, grafiska tabeller, fotografier o. s. v. Museet förvaltas i samband med det af fursten 1906--10 i Paris inrättade Institut océanographique, som består af vetenskapsmän från alla kulturländer. Oceantrusten. Se Morgan, sp. 1099. Oce'anus. Se Okeanos. Oceanångare, ångfartyg, som gå på världshafven. Ocellarplåtar, zool. Se Sjöborrar. Oceller (af lat. ocellus, litet öga). 1. Zool., beteckning af något skiftande betydelse. Hos insekter och myriapoder förekomma ögon med en lins (korneallins), som benämnas oceller l. punktögon, till skillnad från de med flera linser försedda sammansatta ögonen, fasettögonen (se d. o.). Myriapoder ha vanligen ett större antal oceller på hufvudets öfre sida. De flesta insekterna ega i utbildadt tillstånd både oceller och fasettögon; då ligga de små ocellerna, vanligen tre till antalet, på hjässan mellan de båda stora fasettögonen; larverna ega blott oceller, ofta i större antal. Hos de lägsta insekterna finnas likaledes blott oceller. - Oceller l. "ögonfläckar" benämnas ock ögonliknande fläckar på vissa fåglars fjäderdräkt (t. ex. påfågelns). - 2. Bot., cellgrupper eller enstaka, stora celler i epidermis på bladens öfversida med klart ljusbrytande innehåll och utåthvälfd yttervägg. Dessa celler anses vara lokala sinnesorgan för ljusperception. 1. L-e. 2. G. L-m. Oce'llus Lucanus (Okellos Lukanos), pythagoreisk filosof, f. på 400-talet f. Kr. i Lukanien. Man tillskrifver honom ett grekiskt arbete kalladt Peri' tes tu panto's fy'seos (Om universum, utg. af Mullach i "Fragmenta philosophorum græcorum", bd 1, 1860, och A. F. Rudolph 1801), men detta arbete kan knappt vara äldre än 1:a årh. J. C.