449 Ockelbo-Ockelboverken 450 på hvarandra, och som därför söker förklara öfver-ensstämmelsen mellan bådas förändringar såsom förmedlad af Gud, för hvilken förändringar på ena området bli occasiones 1. causce occasionales (tillfälliga anledningar) att genom en fortsatt skapelse (continuata creatio) låta motsvarande förändringar inträda på det andra området, vare sig på grund af ett enskildt ingripande af hans vilja eller enligt den allmänna världsplanen. Ansatser till en sådan uppfattning röjas redan hos vissa arabiska medeltidsfilosofer och framträda särskildt hos Cartesius, hvilken fattade själ och kropp som till arten skilda substanser och därför antog, att sambandet mellan dem kräfde assistentia divina (hjälp af Gud). Bland hans lärjungar utbildades åsikten till större bestämdhet af Regis, Cordemoy, Clauberg, de la Forge m. fl. Geulincx har gett den dess klassiska formulering. Hos IVfalebranche möter en likartad uppfattning, då han betraktar Gud som andarnas "ort" och antar, att vi "se allt i Gud". S p i n o z a ersatte ockasionalismen med den psykofysiska parallellteorien, enligt hvilken själ och kropp äro samma substans, sedd från olika sidor. L e i b n i z står ockasionalismen närmare, då han fattar monaderna som hvar för sig själfständiga substanser och därför behöfver en af Gud på förhand ordnad världsplan, harmonia prcestabilita (förutbestämd öfverensstämmelse), för att förklara sambandet mellan dem. Därmed vidgas emellertid problemet, så att det gäller ej blott förhållandet mellan själ och kropp, utan all kausalitet mellan olika föremål. Schopenhauer erkänner, att i ockasionalismen, så fattad, ligger en sanning: hvarje orsak i naturen är endast en anledning for världsviljan att låta den motsvarande verkan inträda. Lotze framhåller, att orsaksförloppen i naturen förutsätta en allmän världsordning, enligt hvilken tillståndet a hos föremålet a blir en anledning för föremålet b att ur sin egen natur frambringa ett nytt tillstånd, /?. - O c k a s i o n a l i's t, anhängare af ockasionalismen. S-e. Ockelbo (Ugglebo), socken i Gäfleborgs län, Gästriklands västra tingslag. 10,061 kvkm. 9,060 inv. (1912). Häri ingår med 363 kvkm., 1,308 inv. Åmots kapell, som i kommunalt och jordebokshänseende tillhör socknen. O. med Åmots kapell utgör ett pastorat i Uppsala stift, Gästriklands västra kontrakt. Ockelboverken kallas med ett gemensamt namn de i Gäfleborgs län belägna järnbruken Vij, Brattfors, Jädraås, Åbron, Åmot, Katrineberg, Svabensverk och Hillevik samt Dådran i Kopparbergs län, af hvilka nu endast de tre förstnämnda äro i gång. Sedan flertalet af dessa verk 1887 förvärfvats af Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag, plägar detta bolags hela egendom i Gäfleborgs och Kopparbergs län betecknas med namnet Ockelboverken. Drottning Kristina förlänade 1649 åt kammarrådet M. Augustinsson Leijonsköld skattefrälseräntorna från 100 hemman i åtskilliga socknar, hvaraf flertalet skulle uppbäras af Vij säteris egare på grund af 1683 gifven k. resolution. Leijonskölds arfvingar öfverläto 1673 genom salubref för 12,000 speciedaler de på ofvannämnda sätt förvärfvade rättigheterna, i hvad de rörde Ockelbo och Valbo socknar, åt arkiatern lifmedikus Sv. Broms. Denne upptog Åbrogrufvan på Vij-hemmanens skog och förvärfvade af sin svåger borgaren i Arboga Rob. Petré de af denne 1673 anlagda Åbrons masugn och Brattfors hammarsmedja. Äfven anlades 1676 Viksjö bruk i Hamrånge socken och Åmots bruk, som privilegierades 1710. Nämnda bruk med grufvor och skogar öfvergingo genom Bröms' dotter till biskopen i Västerås K. Carlsson, ärfdes af hans söner (adlade Cederström), af hvilka Sv. Cederström, sedermera hofmarskalk, genom lösen blef ensam egare och efterträddes af sonen hofmarskalken Tomas och sonsonen Karl Cederström. Under den sistnämndes tid inköptes 1778 det 1758 anlagda och 1764 privilegierade Katrinebergs bruk med underlydande i Hanebo och Bollnäs socknar. Han sålde 1793 sina fastigheter i Ockelbo, Bollnäs, Hanebo och Hamrånge socknar till sin kusin kanslirådet, sedermera öfverhofjägmästaren grefve M. Bunge, som anlade Vij manufakturverk och utvidgade anläggningarna vid Brattfors och Viksjö, hvilket han 1803 sålde till David Schinkel. Bunges konkursmassa sålde 1816 Ockelboverken (Åbron, Brattfors, Åmot, Vij och Katrinebergs bruk med underlydande hemman, frälseräntor m. m.) till direktören J. A. Åberg, hvars söner Herman Teodor och Joh. Alb. Salomon egde verken gemensamt till den förres död (1834), hvarefter den sistnämnde genom arf och lösen blef ensam egare. Under dessas tid anlades 1856 Jädraås masugn och Avaströms sågverk vid Gäflebukten. Efter Åbergs död (1885) sålde arfvingarna 1887 Ockelboverken (bildande en nästan sammanhängande komplex af nära fem kvadratmil) till Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag, som då blef egare äfven till Vintjärn--Jädraås järnväg, sedermera utbyggd till Dala--Ockelbo--Norrsundets järnväg (se d. o.). 1878 köpte bolaget Dådrans 1804 anlagda järnbruk i Rättviks socken med tillydande hemman, grufvor och skogar i flera Dalasocknar och 1880 Svabensverks järnbruk i Alfta socken (hvilket anlagts 1799 af bergmästaren Ant. Svab och senast egdes af geheimekommerserådet A. von Hausemann i Berlin) med underlydande hemman och skogar i Alfta, Svärdsjö, Rättviks och Sundborns socknar. Hillevik med tillhörande hemman och skogar köptes 1903 för 1,305,000 kr., men verksamheten där är nedlagd. Kopparbergs och Hofors sågverks-a.-b. bildades 1862 af Stora Kopparbergs bergslag, Hoforsverken och major V. Nisser för gemensamma skogsköp. Den nuv. bolagsordningen fastställdes 1885, och aktiekapitalet är numera 15 mill. kr. Det drifver järntillverkning och järnförädling vid Vij, Brattfors och Jädraås, sågverksrörelse vid Norrsundet (se d. o.) samt vid Korsnäs i Vika socken och Linghed i Svärdsjö socken, malm brytes från grufvor i Vintjärnsfältet, som bolaget eger tills. med Stora Kopparbergs bergslags a.-b. Det förfogar öfver en af landets största skogs- och industripossessioner med en skogsareal af öfver 2,000 kvkm. Dess fastigheter omfatta enligt landshöfdingeämbetenas uppgifter i 11 socknar samt städerna Gäfle och Söderhamn inom Gäfleborgs län 54,533 mtl med ett taxeringsvärde af 11,221,700 kr. (1910), hvaraf 2,419,200 kr. å verk och inrättningar, samt inom 18 socknar i Kopparbergs län värden af 7,577,800 kr., hvaraf 852,700 kr. å verk och inrättningar. Wbg.