511 Oedicnemus-Oelreich 512' all jordegendom till bondgårdar och en ny försvarsordning med indragning af de stående trupperna. Han gaf därigenom stark impuls till böndernas senare frigörelse, men ådrog sig på samma gång godsegarnas hat. 1770 blef 0. medlem af "general-landväsens-kommissionen" och hade stor del i 1771 års förordning om hofveriet. Han anlitades därjämte för organisationen af det nya finanskollegiet samt utnämndes 1771 till deputerad där. Åt 0. uppdrogs jämväl att bearbeta 1769 års folkräkning i Danmark äfvensom att beräkna landets ytinnehåll (hans afhandlingar därom utkommo först 1771-80). Efter Struensees fall 1772 aflägsnades han emellertid som "en för Danmark skadelig man", och hans reformer afstannade. Själf förflyttades han 1773 till Oldenburg, som s. å. skulle af trädas till Ryssland. Redan 1771 uppgjorde 0. plan till en allmän änkekassa, och hans beräkningar härvidlag, som beteckna ett väsentligt framsteg, kommo också till användning på flera ställen i Nord-Tyskland. 1782-85 ledde han uppmätningen af Oldenburg och utkastade planen till densammas utsträckning till hela Tyskland. Då man 1786 i Danmark åter upptog jordfrågorna, utgaf 0. ånyo sin skrift från 1769, men af böjde kallelsen att återvända. E. Ebg. Oedicnemus [ed-]. Se Tjockfotsläktet. Oedipoda [edi'-], Oedipodinse, zool. Se Gräshoppor, sp. 480. Oedipus [édipus]. Se Oidipus. (Egir. Se Ä g i r. Oehlenschlseger [öl-]. Seöhlenschläger. Oehringen [or-], stad i wiirttembergska Jagst-kretsen och hufvudort i det fursten af Hohenlohe-Oehringeu tillhöriga standesherrschaft 0., vid järnvägen mellan Heilbronn och Hall. 3,801 inv. (1910). Progymnasium. öltillverkning och vinodling. Redan romarna hade där ett kastell, i några pä platsen funna inskrifter kalladt Vicus Aurelii, och en mängd romerska fornlämningar har anträffats. (J- F. N.) Oeil-de-boeuf [öj-d9 bö'f; af oeil, öga, och boeuf, oxe], fr., ett rundt eller ovalt (tak-)fönster (se Oxöga). - Hof kavaljerernas väntsal i Versailles' slott var försedd med ett dylikt fönster och kallades därför Oeil-de-boeuf, hvaraf uttrycket chronique de V Oeil-de-boeuf fått betydelsen "skandalhistorier" (särskildt från hofvet i Versailles). Oeil de perdrix [oj d0 pärdri], fr. (eg. "rapp-hönsöga"). 1. En blekröd champagnesort, som var Gustaf III:s favoritvin. (Jfr Snoilskys dikt "Efter fyrtio år".) - 2. Dräll med inväfda figurer, som likna "rapphönsögon", d. v. s. rapphönans fjäderfläckar (jfr sv. "gåsögonsmönster" på dräll). Oekolampädius [ok-]. Se Oecolampadius. Oekologi [eko-]. Se Ekologi. Oelreich [olrejch], von, svensk adlig ätt, hvars äldste kände stamfader är affärsmannen J o h a n n 0. från Bremen, som lefde i slutet af 1500- och i början af 1600-talet. Släkten inkom i Sverige med hans son B e r n h a r d 0. (se 0. 1), och dennes sonson N i k l a s 0. (se 0. 2) adlades 1749 med namnet von 0. 1. Bernhard 0., lärd, Lunds universitets förste prokansler, f. 5 april 1626 i Itze-hoe, Holstein, d. 30 mars 1686, studerade i Köpenhamn och vid nordtyska universitet samt blef 1646 hedersmagister i Rostock. 1647 anställdes han som e. o. professor i grekiska vid Sorö akademi, vistades därefter flera år utomlands samt kallades vid återkomsten, 1651, till kyrkoherde i Åsums och Skepparslöfs församlingar af Lunds stift. Där inlade han stora förtjänster, i synnerhet under kriget med Sverige, då han med egna betydande uppoffringar fredade bönderna från inkvartering o. d. Sedan Skåne kommit under Sveriges spira, valdes 0. till riksdagsfullmäktig vid 1664 års riksdag och blef förste hofpredikant hos änkedrottningen. 1665 blef han teol. doktor i Greifs-wald och förordnades till ständig led. af stiftsstyrelsen i Lund, där han med mycken kraft och vaksamhet bekämpade biskop Winstrups danska sympatier och maktlystnad. 0. var ifrigt verksam för upprättandet af ett universitet i Lund och utnämndes 1666 till den nystiftade karolinska högskolans förste prokansler. I denna egenskap hade han många svårigheter att bekämpa, dels till följd af de stridigheter, som uppstodo mellan professorerna, dels genom de intriger, som Winstrup i hemlighet dref mot honom. Han njöt emellertid stort förtroende hos kansleren, grefve G. 0. Stenbock, och äfven inom lärarkåren. Själf tjänstgjorde han äfven som lärare inom teol. fakulteten. Han utnämndes 1672 till pastor primarius och superintendent öfver Bremen och Verden. 0:s tryckta skrifter utgöras af disputationer och likpredikningar. 2. Niklas von 0., den föregåendes sonson, ämbetsman, politiker, f. 12 jan. 1699 i örsjö, Skåne, d. 4 dec. 1770 i Stockholm, blef student i Lund 1716, filos, magister 1726, docent i geometri 1727, filos, adjunkt s. å. samt universitetsbibliotekarie och e. o. professor 1732. 1730-34 var han lärare för de sedan bekante grefvarna Axel och Karl von Fersen. 1737 utnämndes han, med bibehållande af bibliotekariatet, till professor i litteraturhistoria, företog 1738-44 en utländsk resa och befordrades 1739 till professor i teoretisk filosofi. 1746 utnämndes han till censor librorum. Som censor råkade 0. redan från början i oupphörliga strider med andra myndigheter, som äfven öfvade uppsikt öfver litteraturen, särskildt Stockholms konsistorium, och med sina egna öfverordnade i Kanslikollegium. 0. förde därvid ofta upplysningens, det sunda förnuftets och frihetens talan, men hans uppträdande påverkades äfven af sårad fåfänga, grälsjuka och egennytta. I början stod 0. till det härskande hattpartiets tjänst, och då det gällde att i den häftiga konflikten mellan rådet och konungen bearbeta opinionen till förmån för rådets uppfattning, utgaf 0. 1755 Sveriges första politiska tidskrift, "En ärlig swensk". Han torde äfven själf varit den hufvudsaklige författaren, ehuru äfven andra medverkat, och arken undergingo granskning af ledande personer inom hattpartiet, innan de trycktes. Tidningen, som utkom 1755-56, väckte stor uppmärksamhet och vann för sin tid en betydande spridning. Den blef till slut en fortlöpande kommentar af regeringssättet, sökande att häfda det fullt utvecklade ståndsväldets öfverensstämmelse med grundlagarna och själfva förnuftet. Arbetet led emellertid af stilistiska brister, främst en "ledsam vidlyftighet". 0., som 1749 upphöjts i adliet stånd, belönades efter riksdagens slut med en gåfva af 20,000 dal. smt. Icke nöjd med denna belöning, skilde sig 0. under de följande