509 Odört-Oeder 510 slites från kroppen för att likasom förflyttas till en annan del af världen. Det rätta betraktelsesättet är att tänka sig öfvergången till ett annat lif som en inre omdaning af det mänskliga väsendet, en öfvergång till ett högre utvecklingsstadium, som kräfver upphäfvandet af det lägre. Döden kan då lämpligen framställas under formen af ett insomnande, som utgör villkoret för andens uppvaknande till en högre form af lif och medvetande. Inom den mänskliga bildningens historia har odödlighetsmedvetandet aldrig fullständigt saknats. Det röjer sig hos den råaste vilde lika väl som hos den mest utvecklade kulturmänniska. Men det kan framträda med större eller mindre styrka och under olika former. Mäktigt röjande sig i den platonska filosofien, har det dock ingenstädes gjort sig gällande med sådan renhet och styrka som inom kristendomen, hvilken städse och med större bestämdhet, än någonsin förr skett, lärt en individuell odödlighet för människan ("uppståndelsen"). Också har ett starkt odödlighetsmedvetande städse varit väsentligt för den kristna bildningen. Litt.: H. am Rhyn, "Das jenseits" (1880), Spiess, "Ent-wicklungsgeschichte der vorstellungen vom zustand nach dem tode" (1877), F. v. Schéele, "Om själens odödlighet" (1899), och W. Chester, "Immor-tality" (1904). L. H. Å.* Odört, löt. farm. Se C ön i u m. 0. E. B. 0., på grafstenar förkortning för lat. Ossa ejus lene quie'scant, lat., må hans (hennes) ben hvila i frid. Oechsli [ö'ksli], Wilhelm, schweizisk historiker, f. 6 okt. 1851 i Zürich, blef 1887 professor i schweizisk historia vid Polytechnicum i Zürich och 1894 vid universitetet där. Bland 0:s många arbeten märkas Bausteine zur Schweizergeschichte (1890), Die anfänge der schweizerischen eidgenos-senschaft (1891), Quellenbuch zur schweizerge-schichte (2:a uppl. 1901) och Geschichte der Schweiz im 19. jahrhundert, I (1903). V. S-g. Oecolampadius [ok-], Johannes, en af de märkligare kyrkoreformatorerna under 1500-talet, f. 1482 i Weinsberg, på pfalziskt område, d. 24 nov. 1531 i Basel, hade bl. a. i Stuttgart trädt i beröring med Reuchlin samt i Basel biträdt Erasmus med utgif-ningen af nya testamentet på grundspråket (1516), då han 1520 inträdde i bir-gittinklostret Alt-mtinster. Eggad af Luthers skrifter, lämnade han dock snart sin tillbakadragna ställning och återvände 1522 till Basel, där han fullständigt genomförde den redan förut begynta reformationen och 1529 blef kyrkoherde vid domkyrkan. Basel har honom att tacka för sin kyrkoordning. Han slöt sig i hufvudsak till Zwingli i dennes strid med Luther rörande nattvardsläran och lade genom sin skrift De genuina verborum Domini: hoc est corpus meum, interpretatione (1525) den exegetiska grundvalen för den s. k. tropisk-symboliska (lekamen = lekamens afbild, etc.; se Nattvarden, sp. 577) uppfattningen af instiftelseorden; däremot lade han ingen vikt vid den zwingliska formeln: är = betyder. 1529 disputerade 0. med Luther vid religionssamtalet i Marburg. Se W. Hadorn, "Kirchengeschichte der Schweiz" (1907), och E. Egli, "Schweizerische reformationsgeschichte" (1910). (Hj. H-t.) Oecophylla [eka'-], zool. Se Myror, sp. 108. Oecus [ékus; lat., af grek. 61'kos, hus; sal], en i förnämare romerska boningshus stundom förekommande, längre in belägen praktfull matsal, vanligen med pelare (pelarrader) ett stycke från (tre af) väggarna, hvarigenom salen afdelades i ett midt-rum (för borden med tillhörande soffor) och passager. Flera dylika oeci ha påträffats i Pompeji. Jfr T r i c l i n i u m. H. Sgn. Oedem [edem], med. Se ödem. Oedemia [ed-], zool. Se Andfåglar, sp. 960-961. Oedenburg [öd-], ung. Sopron. 1. Komitat i Ungern, på högra sidan om Donau, begränsadt af Nedre Österrike, Wieselburg, Raab och Eisenburg. 3,244 kvkm. 283,203 inv. (1910), hvaraf 39,i proc. tyskar, 48,s proc. ungrare och 11,2 proc. serbokroater. Nordvästra delen är bergig och skog-bevuxen, sydöstra delen ett bördigt slättland, rikt i synnerhet på frukt och vin (ruszter). I västra delen upptagas brunkol vid Brennberg. - 2. Hufvudstad i nämnda komitat, vid järnvägen mellan Wien samt Raab och Steinamanger, 5 km. v. om Neusiedlersjön. 33,932 inv. (1910), till hälften tyskar. Katolskt högre gymnasium, katolskt lärar-seminarium, högre realskola, protestantiskt lyceum med teol. fakultet och gymnasium, högre statsflickskola. Tillverkning af vin samt beredning af kanderad och torkad frukt. 0. är den romerska stationen Scarbantia, hvilket namn sedan ändrades till Gästrum suprun, hvaraf namnet Sopron. Som viktigt gränsfäste har det flera gånger belägrats eller eröfrats. På en riksdag där 1681 öfverläm-nade de ungerske protestanterna de s. k. Oeden-burgartiklarna, i hvilka de yrkade på restitution af deras kyrkor och gods. l o. 2. (J- F- N.) Oeder [öder], Georg Kristian, dansk botanist, nationalekonom, f. 3 febr. 1728 i Anspach, d. 28 jan. 1791, blef 1749 med. doktor i Göttingen och därefter läkare i Slesvig, men kallades redan 1752 till Köpenhamn för att anlägga en ny botanisk trädgård och blef 1754 professor vid universitetet. 1755-60 företog han botaniska exkursioner genom Danmark och Norge och började därefter utgifvandet af Flora danica (se d. o.), af hvilket praktverk han själf utsände 10 häften (1763 -70). Hans afsikt var att i de andra europeiska länderna få liknande arbeten till stånd som grundval för en växtgeografi. Bland hans öfriga arbeten inom denna vetenskap må nämnas Elementa bota-nlc(E (2 bd, 1764-66), som vann erkännande äfven utomlands och begagnades vid föreläsningar i Mont-pellier och Edinburgh. Snart blef dock nationalekonomien hans hufvudstudium, och 1769 utgaf han på tyska en liten skrift om "sättet att skaffa bonden frihet och egendom" (da. öfv. 1771), hvari han yrkade på hofveriets afskaffande, utstyckning af