Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oenologi - Oenomani - Oenone - Oenothera - Oenotheraceæ, Onagraceæ, Onagrariaceæ - Oenotrer - Oenum - Oenus - Oerst. (Örst.) - Oersted - Oertel, Ph. F. W. och M. J. - Oescus - Oeser, Adam Friedrich - Oesofagism - Oesofagit - Oesofagoskopi - Oesofagotomi - Oesophagus - Oesten, Theodor - Oesterlen, Friedrich - Oesterley, 1. Karl Wilhelm Friedrich - Oesterley, 2. Karl August Heinrich Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
515
Oenologi-Oesteriey
516
Oenologi [en-]. Se Enologi.
Oenomani [en-; af grek. 6i’nos, vin, och mani’a,
raseri, ursinne], E n o m a n i, detsamma som d i-p
so m a n i (se d. o.).
Oenone [enåne], astron., en af småplaneterna.
Oenothéra [en-] L., bot., ett örtsläkte hörande
till fam. Onagracece. I Sverige finnes förvildad
här och där den tvååriga O. biennis, g u 111 r a
f, en ofta högväxt ört med sträfhårig stjälk och
kortskaf-tade, smalt äggrundt-lansettlika stjälkblad,
i kanten glest .småtandade. Blommorna, som sitta
ensamma i de öfre bladvecken, äro fyrtaliga med
4 tillbakaböjda foderflikar och lång, cylindrisk
blombotten; kronbladen äro 4 stora, svafvelgula,
ståndarna 8, frukten kapsel. Yäxten härstammar från
Nord-Amerika, men är sedan 1614 allmänt förvildad
i Europa och odlad för de ätliga rötternas
skull. Andra arter, t. ex. O. taraxacifolia
från Chile, odlas för de stora vackra blommornas
skull. Af det närstående släktet Godetia odlas
allmänt som prydnadsväxter i trädgårdarna olika
former med stora röda, hvita eller fläckiga blommor
af Godetia amoena och Godetia Whitneyi, båda
härstammande från Kalifornien. Om O. Lamarckiana
se Descendensteori, sp. 203, och Mutation.
O. T. S. (G. L-m.)
Oenotheräceae [en-], Onagräcese, O n a-grariäcese,
bot., växtfamilj af serien Myrti-florce med omkr. 470
träd, buskar och i synnerhet örter, förekommande
hufvudsakligen i tempererade och subtropiska
länder. Bladen äro strödda eller motsatta,
vanligen hela, oftast utan stipler. De oftast
stora blommorna sitta ensamma i bladvecken eller i
klasar. De äro oftast tvåkönade, flersymme-triska
och fyrtaliga. Hyllet är öfversittande, kronan
i knoppen vriden. Ståndarna äro vanligen 4-8,
fruktämnet flerrummigt, med l stift, frukten kapsel,
bär, stenfrukt eller nöt. De flesta oeno-theracéer
finnas i västra Amerika, särskildt i Kalifornien och
Mexico; i Sverige är familjen företrädd af släktena
tipilobium, Ghamcenerium, Circcea och Trapa. Många
amerikanska arter, af släktena Zauschneria, Clarkia,
Eucharidium, Godetia, Oeno-thera, Gaura, Lopezia
och Fuchsia, odlas allmänt som prydnadsväxter för
de vackra blommornas skull. Trapa och Fwcfesio-arter
ha ätliga frukter, Oenothéra biennis ätliga rötter.
G. L-m.
Oenötrer [en-; grek. OlvwrQoi, lat. Oenötrii] kallades
af grekerna de äldste invånarna i Italiens sydvästra
kustområde, Oinotria, "Vinlandet" (se Italien). De
kommo tidigt dels under de grekiske kolonisternas,
dels under lukanernas välde.
(H. Sgn.)
Oenum [en-], forntida namn på Innsbruck (se d. o.,
sp. _699).
Oenus [en-], latinska namnet på floden I n n (se
d. o.).
Oerst. (Ör s t.), vid växtnamn förkortning för danske
naturforskaren A. S. örsted (se d. o. 3).
Oersted [or-]. Se örsted.
Oertel [or-], P h. F. W. och M. J. Se örte 1.
Oescus [es-], forntida namn på Isker (se d. o.).
Oeser [öserj, Adam Friedrich, konstnär,
f. 1717 i Pressburg, d. 1799 i Leipzig, åtnjöt
privatundervisning i Wien och studerade i
Dresden för Dietrich och Mengs samt blef vän med
Winckel-mann. Efter Sjuåriga kriget flyttade han
till Leip-
zig, där han 1764 blef den nystiftade konstakademiens
direktör. Som sådan sträfvade han ifrigt att väcka
bättre smak och lade synnerlig vikt vid strängare
teckning; hans lektioner voro ej utan inflytande på
bl. a. Goethes konstsinne. 0:s betydelse som konstnär
öfverskattades visserligen af hans samtid, men det
är hans förtjänst att ha genom lära och föredöme
motarbetat tidens manie-rism. Af hans enligt Goethe
behagliga, men alltför lätt och dimmigt utförda
målningar finnas flera i Leipzig; särskildt märkes
där hans utsmyckning af Nikolaikyrkan. Dessutom
raderade han en mängd blad, dels efter andra mästare,
såsom Rem-brandt och van den Eeckhout, dels af egen
uppfinning, hvarjämte han dels själf utförde, dels
lät efter sina modeller och under sin uppsikt utföra
flera plastiska skapelser (monument öfver konung
Fredrik August af Sachsen och Gellert i Leipzig samt
öfver drottning Matilda af Danmark i Celle). H. Beys
i Leipzig 1913 bortauktionerade stora konstsamling
innehöll ett rikt urval af 0:s arbeten och hans
af Tischbein utförda porträtt. - Hans son, Johann
Friedrich Ludwig 0., f. 1751, d. 1792, sedan 1778
professor i historie- och landskapsmåleri i Dresden,
verkade äfven som raderare.
Oesof agi sm [eso-], med. Se Esofagism.
Oesof agit [es-], med. Se E s o f a g i t.
Oesofagoskopi [es-], med. Se E s o f a g o-sk o p i.
Oesofagotomi [es-], Ur. Se Esofagotomi.
Oeso’phagilS [es-]. Se Matstrupen.
Oesten [östen], The o dör, tysk tonsättare,
f. 1813 i Berlin, d. där 1870, var en eftersökt
musiklärare. Hans pianorondo Les premiéres
violettes (1843) hade en oerhörd framgång, och
från denna stund öfversvämmades musikhandeln
med hundratals "salongsstycken" af hans hand,
skrifna i tidens ytligt sentimentala smak,
briljant klingande och dock lätt utförbara samt
därför välkomna fynd för många dilettanter.
A- L.*
Oesterlen [os-], Friedrich, tysk läkare,
f. 1812 i Murrhardt, d. 1877 i Stuttgart, var
1845- 48 med. professor i Dorpat samt lefde
sedan som praktiserande läkare i Tyskland och
Schweiz. 0. grundlade 1845 "Jahrbticher fiir
praktische heil-kunde" och 1860 "Zeitschrift
fiir hygieine, medi-cinische statistik und
sanitätspolizei" samt utgaf en mängd större
och mindre skrifter, bland dem Hand-buch der
heilmittellehre (1845; 7:e uppl. 1861), Handbuch
der hygieine (1851; 3:e uppl. 1876) och Handbuch
der medicinischen statistik (1864; 2:a uppl. 1874).
(R.T-dt.)
Oesteriey [os-], tyska målare. 1. K a r l W i 1-helm
Friedrich 0., f. 1805 i Göttingen, d. 1891, var filos,
doktor och 1831-63 professor i konsthistoria i sin
födelsestad. Han hade studerat måleri i Dresden,
Italien, München och Düsseldorf och bosatte sig
1863 i Hannover. Bland hans målningar märkas Götz von
Berlichingen i fängelset (1826), Kristi himmelsfärd
(slottskyrkan i Hannover), Beatrice och Dante (1845),
Lenore (1874) och yiemling på hospitalet i Briigge
(1865). Han var ock porträttmålare och etsare. I
förening med K. 0. Muller utgaf han 1832 ff. Denkmäler
der alten kunst. - 2. Karl August Heinrich Ferdinand
O., den föregåendes son, f. 1839 i Göt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
