515 Oenologi-Oesteriey 516 Oenologi [en-]. Se Enologi. Oenomani [en-; af grek. 6i'nos, vin, och mani'a, raseri, ursinne], E n o m a n i, detsamma som d i-p so m a n i (se d. o.). Oenone [enåne], astron., en af småplaneterna. Oenothéra [en-] L., bot., ett örtsläkte hörande till fam. Onagracece. I Sverige finnes förvildad här och där den tvååriga O. biennis, g u 111 r a f, en ofta högväxt ört med sträfhårig stjälk och kortskaf-tade, smalt äggrundt-lansettlika stjälkblad, i kanten glest .småtandade. Blommorna, som sitta ensamma i de öfre bladvecken, äro fyrtaliga med 4 tillbakaböjda foderflikar och lång, cylindrisk blombotten; kronbladen äro 4 stora, svafvelgula, ståndarna 8, frukten kapsel. Yäxten härstammar från Nord-Amerika, men är sedan 1614 allmänt förvildad i Europa och odlad för de ätliga rötternas skull. Andra arter, t. ex. O. taraxacifolia från Chile, odlas för de stora vackra blommornas skull. Af det närstående släktet Godetia odlas allmänt som prydnadsväxter i trädgårdarna olika former med stora röda, hvita eller fläckiga blommor af Godetia amoena och Godetia Whitneyi, båda härstammande från Kalifornien. Om O. Lamarckiana se Descendensteori, sp. 203, och Mutation. O. T. S. (G. L-m.) Oenotheräceae [en-], Onagräcese, O n a-grariäcese, bot., växtfamilj af serien Myrti-florce med omkr. 470 träd, buskar och i synnerhet örter, förekommande hufvudsakligen i tempererade och subtropiska länder. Bladen äro strödda eller motsatta, vanligen hela, oftast utan stipler. De oftast stora blommorna sitta ensamma i bladvecken eller i klasar. De äro oftast tvåkönade, flersymme-triska och fyrtaliga. Hyllet är öfversittande, kronan i knoppen vriden. Ståndarna äro vanligen 4-8, fruktämnet flerrummigt, med l stift, frukten kapsel, bär, stenfrukt eller nöt. De flesta oeno-theracéer finnas i västra Amerika, särskildt i Kalifornien och Mexico; i Sverige är familjen företrädd af släktena tipilobium, Ghamcenerium, Circcea och Trapa. Många amerikanska arter, af släktena Zauschneria, Clarkia, Eucharidium, Godetia, Oeno-thera, Gaura, Lopezia och Fuchsia, odlas allmänt som prydnadsväxter för de vackra blommornas skull. Trapa och Fwcfesio-arter ha ätliga frukter, Oenothéra biennis ätliga rötter. G. L-m. Oenötrer [en-; grek. OlvwrQoi, lat. Oenötrii] kallades af grekerna de äldste invånarna i Italiens sydvästra kustområde, Oinotria, "Vinlandet" (se Italien). De kommo tidigt dels under de grekiske kolonisternas, dels under lukanernas välde. (H. Sgn.) Oenum [en-], forntida namn på Innsbruck (se d. o., sp. _699). Oenus [en-], latinska namnet på floden I n n (se d. o.). Oerst. (Ör s t.), vid växtnamn förkortning för danske naturforskaren A. S. örsted (se d. o. 3). Oersted [or-]. Se örsted. Oertel [or-], P h. F. W. och M. J. Se örte 1. Oescus [es-], forntida namn på Isker (se d. o.). Oeser [öserj, Adam Friedrich, konstnär, f. 1717 i Pressburg, d. 1799 i Leipzig, åtnjöt privatundervisning i Wien och studerade i Dresden för Dietrich och Mengs samt blef vän med Winckel-mann. Efter Sjuåriga kriget flyttade han till Leip- zig, där han 1764 blef den nystiftade konstakademiens direktör. Som sådan sträfvade han ifrigt att väcka bättre smak och lade synnerlig vikt vid strängare teckning; hans lektioner voro ej utan inflytande på bl. a. Goethes konstsinne. 0:s betydelse som konstnär öfverskattades visserligen af hans samtid, men det är hans förtjänst att ha genom lära och föredöme motarbetat tidens manie-rism. Af hans enligt Goethe behagliga, men alltför lätt och dimmigt utförda målningar finnas flera i Leipzig; särskildt märkes där hans utsmyckning af Nikolaikyrkan. Dessutom raderade han en mängd blad, dels efter andra mästare, såsom Rem-brandt och van den Eeckhout, dels af egen uppfinning, hvarjämte han dels själf utförde, dels lät efter sina modeller och under sin uppsikt utföra flera plastiska skapelser (monument öfver konung Fredrik August af Sachsen och Gellert i Leipzig samt öfver drottning Matilda af Danmark i Celle). H. Beys i Leipzig 1913 bortauktionerade stora konstsamling innehöll ett rikt urval af 0:s arbeten och hans af Tischbein utförda porträtt. - Hans son, Johann Friedrich Ludwig 0., f. 1751, d. 1792, sedan 1778 professor i historie- och landskapsmåleri i Dresden, verkade äfven som raderare. Oesof agi sm [eso-], med. Se Esofagism. Oesof agit [es-], med. Se E s o f a g i t. Oesofagoskopi [es-], med. Se E s o f a g o-sk o p i. Oesofagotomi [es-], Ur. Se Esofagotomi. Oeso'phagilS [es-]. Se Matstrupen. Oesten [östen], The o dör, tysk tonsättare, f. 1813 i Berlin, d. där 1870, var en eftersökt musiklärare. Hans pianorondo Les premiéres violettes (1843) hade en oerhörd framgång, och från denna stund öfversvämmades musikhandeln med hundratals "salongsstycken" af hans hand, skrifna i tidens ytligt sentimentala smak, briljant klingande och dock lätt utförbara samt därför välkomna fynd för många dilettanter. A- L.* Oesterlen [os-], Friedrich, tysk läkare, f. 1812 i Murrhardt, d. 1877 i Stuttgart, var 1845- 48 med. professor i Dorpat samt lefde sedan som praktiserande läkare i Tyskland och Schweiz. 0. grundlade 1845 "Jahrbticher fiir praktische heil-kunde" och 1860 "Zeitschrift fiir hygieine, medi-cinische statistik und sanitätspolizei" samt utgaf en mängd större och mindre skrifter, bland dem Hand-buch der heilmittellehre (1845; 7:e uppl. 1861), Handbuch der hygieine (1851; 3:e uppl. 1876) och Handbuch der medicinischen statistik (1864; 2:a uppl. 1874). (R.T-dt.) Oesteriey [os-], tyska målare. 1. K a r l W i 1-helm Friedrich 0., f. 1805 i Göttingen, d. 1891, var filos, doktor och 1831-63 professor i konsthistoria i sin födelsestad. Han hade studerat måleri i Dresden, Italien, München och Düsseldorf och bosatte sig 1863 i Hannover. Bland hans målningar märkas Götz von Berlichingen i fängelset (1826), Kristi himmelsfärd (slottskyrkan i Hannover), Beatrice och Dante (1845), Lenore (1874) och yiemling på hospitalet i Briigge (1865). Han var ock porträttmålare och etsare. I förening med K. 0. Muller utgaf han 1832 ff. Denkmäler der alten kunst. - 2. Karl August Heinrich Ferdinand O., den föregåendes son, f. 1839 i Göt-