517 Oesterreichische gesellschaft fur meteorologie-Oetzthal 518 tingen, började med att måla religiösa bilder, öf-vergick till landskapsmåleri, utförde motiv från Nord-Tyskland och från Norge, dit han gjorde upprepade studieresor. Han är representerad i na-tionalgallerierna i London och Berlin, i museet i Hamburg, Leipzig m. fl. l-2. G-g N. Oesterreichische gesellschaft fur meteorologie [öster-]. Se Meteorologiska sällskap. Oestridae [est-], zool. Se Styngflugor. Oestrus [est-], zool. Se Styngflugor. Oeta [eta; grek. Oite, nygrek, utt. iti], bergskedja i Grekland, sträcker sig från Pindos mot ö till Maliska viken, där det bildar passet vid Thermopylai. På högsta toppen af berget, nu kalladt Katavothra, 2,158 m., skall Herakles enligt några sagor ha bestigit bålet. (J- F. N.) Oetinger [ö't-], Friedrich Christoph, tysk teolog och filosof, f. 1702, d. 1782 som prelat i Murrhardt i Württemberg, var påverkad af Male-branche, Böhme, Kabbala och Swedenborg och utvecklade en fantastisk spekulation i mystisk och teosofisk riktning. Hans själfbiografi utgafs af Ham-hager 1845, och hans samlade skrifter (5 bd predikningar, 6 bd af teosofiskt innehåll) utgåfvos af Ehmann 1852-64 (flera uppl.). Se Auberlen, "Die theosophie 0:s" (2:a uppl. 1859). S-e. Gettingen [ö'tt-], ett 1896 mediatiseradt fursten-döme i den forna schwabiska kretsen, med omkr. 850 kvkm., tillhör nu dels bajerska reg.-omr. Schwaben och Mittelfranken, dels wiirttembergska Jagstkretsen. Hufvudstaden 0. ligger i bajerska reg.-omr. Schwaben, vid Wörnitz och järnvägen mellan Augsburg och Niirnberg. 2,906 inv. (1910). Staden är residens för furstarna af Oettingen-Spiel-berg. (J. F. N.) Gettingen [ö'tt-], Alexander von, baltisk evangelisk teolog, f. 1827 på riddargodset Wissust nära Dorpat, d. 1905, blef 1854 privatdocent och 1856 professor i systematisk teologi vid universitetet i Dorpat. 0., till sin dogmatiska ståndpunkt utprägladt konfessionell, var en man med ovanligt mångsidiga vetenskapliga, praktiska och äfven estetiska intressen samt outtömlig verksamhetslust. På det kyrkliga lifvets utveckling i Livland utöfvade han därför stort inflytande. Mest bekant har han dock blifvit genom arbetet Die moralstatistik und die christliche sittenlehre (2 bd, 1868-73; 3:e uppl. 1882 med titeln Die moralstatistik in ihrer bedeutung jur eine socialethik). Det här gjorda försöket att med hjälp af den moderna statistikens metoder skapa en empirisk grundval för en kristlig "socialetik" måste visserligen i mycket anses som förfeladt, men har dock åt teologien gett många impulser och åt 0. förvärfvat en aktad plats jämväl i den statistiska vetenskapens historia. Bland 0:s öfriga skrifter må nämnas System der christ-lichen sittenlehre (1874), Vorlesungen iiber Goethes Faust (1880), Theorie und praxis des heiratens (1892) samt Lutherische dogmatik (3 dlr, 1897- 1902). Jfr R. Seeberg, "A. von 0., ein baltischer theologe" (i "Aus religion und geschichte", II, 1909). _ E-Bg. Gettingen [örtt-], A. J. v., musikteoretiker och fysiker. Se ö 11 i n ge n. Oettingen-Wallerstein [ö'tt-], Ludwig, furste af O.-W., bajersk statsman, f. 1791, d. 1870 i Luzern, tillhörde en gammal furstesläkt, efter- trädde 1802 sin fader och blef, sedan hans dittills suveräna lilla furstendöme 1806 mediatiserats, 1809 ärftlig bajersk ofverhofmästare. På landtdagarna 1819 och 1821 nagelfor han i riksrådens kammare frimodigt byråkratiens brister. Han förlorade därför 1823 sina värdigheter, hvartill bidrog, att han s. å. gift sig med sin träd-gårdsinspektors dotter (han afstod då det forna furstendömet åt en yngre broder), men han återfick dem vid Ludvig I:s uppstigande på tronen (1825). 0. blef 1831 inrikesminister och ministerpresident, afskedades 1838 efter en tvist med finansministern och gick då öfver till oppositionen samt råkade 1840 i konflikt med sin efterträdare Abel, hvaraf följde en duell. På landtdagen 1845-46 angrep 0. skoningslöst regeringens kledkala system. I nov. 1847 bildade han den s. k. "Lola-ministären", men afskedades 12 mars 1848. Först 1862 drog han sig, djupt skuldsatt, alldeles från det politiska lifvet. Oettinger [ö'tt-], Ludwig, tysk matematiker, f. 1797, d. 1869, blef professor i matematik vid universitetet i Freiburg 1836. Bland hans arbeten må nämnas Differential- und differenzenrechnung (1831), Forschungen im gebiet der höheren analysis (1831) och Die wahrscheinlichkeitsrechnung (1852). Oettinger [ö'tt-], E du ar d Maria, tysk skriftställare, f. 18^8 i Breslau af judiska föräldrar, d. 1872, öfvergick till katolicismen och utgaf från 1829 i Berlin, Munchen, Hamburg, Leipzig och Dresden åtskilliga satiriska skämttidningar, som ådrogo honom censurstraö och utvisningar. Han var en litterär masstillverkare med esprit och sinne för det nyfikenhetsretande. Till hans mest kända alster höra diktsamlingen Buch der liebe (1832; 5:e uppl. 1859), romanen Der ring des Nostradamus (1838; 4:e uppl. 1872; "Nostradami ring", 1843, 3:e uppl. 1879), Geschichte des däni-schen hof s etc. (1857-59; "Danska hofvet" etc., 1857-60) samt de förtjänstfulla arbetena Biblio-graphie biographique (1850; 2:a uppl. 1854) och Moniteur des dates. Biographisch-genealogisch-historisches weltregister (6 bd, 1866-68; fortsatt af H. Schramm, 1873-82). Oetzthal [ö'ts-], ryktbar alpdal i Tyrolen, jämte Zillerthal den största sidodalen till Inn. Dalen öppnar sig 12 km. s. ö. om Imst, på högra sidan af Inndalen, sträcker sig omkr. 65 km. mot s. och genomströmmas af Oetz 1. Oetzthaler Ache, som utgör aflopp för en mängd från Oetzthaleralperna i dalens bakgrund nedskjutande glaciärer. I sin nedre del är dalen bred, med bördig dalbotten, där utmärkt lin samt säd odlas; i sin mellersta del är den flerstädes sammanträngd till vilda klyftor, och dess öfre del utgrenar sig högt in i snö-regionen i ett vidsträckt område af glaciärer. Vid de två hufvudgrenarna ligga byarna Fend 1. Vent (1,893 m. ö. h.) och Gurgl (1,905 m. ö. h.), den