533 Officinen formel-Ofoten 534 Officine'11 formel. Se Officin e 11. OffFcium, plur. Officia, lat., plikt, åliggande; uppvaktning, särskildt af en klient (se d. o.); syssla, ämbetsförrättning; liturgi. - I den senare romerska kejsartidens förvaltning voro offi-cia ämbetsbyråer, som biträdde högre civila och militära ämbetsmän. Vid dessa officia var anställd en mängd officiales af olika rang och med skilda uppgifter: corniculärii, adiutöres (eg. medhjälpare), commentarie'nses, protokollförare, m. fl.; byråchefen kallades pri'nceps (se 0. Hirschfeld, "Die kaiserlichen verwaltungsbeamten", 1905). - Officium ambrosiänum. Se Ambro-sianska liturgien. - Officium d i v i-n u m, gudstjänst, i katolska kyrkan benämning på vissa böner enligt breviariet (se d. o.). - Officium g o't h i c u m kallas den liturgi, som spanska kyrkan antog på konsiliet i Toledo (633), hvarför den också fick namnet Officium toledanum. Den är affattad på latin och delvis af samma karaktär som de grekiska liturgierna, men har, i motsats till dessa, icke tillegnat sig den ambrosianska och gregorianska kyrkosången. Antagandet, att den skulle vara författad af den bekante Isidorus af Sevilla (hvarföi den också kallats Officium Isidori), är utan grund. Ett annat namn på den är Officium mozara-bicum (se vidare Mozaraber). - Officium s a c r u m, heliga ämbetet, benämning på inkvisitionen. - Bona officia, folkr., goda tjänster, en neutral stats bemödande - vare sig af egen drift eller på anmodan af endera parten - att utjämna differenserna mellan två eller flera stater, mellan hvilka oenighet uppstått. Se Intervention och Mediatio n. - Ex officio, förk. e. o., på ämbetets vägnar. H. Sgn. J. P. Officiös (fr. officieux, lat. officiösus, af officium, se d. o.), indirekt meddelad af eller utgången från regeringen eller annan myndighet; vidtagen på styrelsens föranlåtande, men ej såsom en omedelbar åtgärd af densamma; half officiell. Jfr Officiell. Offner, Max, tysk filosof och psykolog, f. 1864 i Augsburg, gymnasialprofessor i München, är påverkad af Lipps. Af hans skrifter må nämnas Das gedächtnis (1909; 2:a uppl. 1911) och Uber gei-stige ermiidung (1910). s~e- Offset-tryck (af eng. offset, öfverföring), boktr., ett 1906 i bruk kommet mekaniskt tryckförfarande, vid hvilket klichén eller tryckformen icke som vanligt direkt afger färgen åt papperet, utan först åt en med kautschuk öfverdragen cylinder, som sedan i sin tur afger färgen åt papperet. Därigenom gör man sig oberoende af tryckpapperets struktur, ty till följd af kautschukens elasticitet kan trycket, med bibehållande af de finaste linjer och detaljer, utföras på papper med grof eller kornig yta, då kautschukcylindern, som alltså utgör den egentliga tryckformen, väl följer alla ojämnheter i papperet. Med denna metod kan t. ex. en auto-typi med fint raster, som annars fordrar synnerligen väl glättadt och godt papper, med fördel utföras på nästan hvilket papper som helst. Särskildt eg-nar sig offset-trycket väl till tryckning af kartor. Offset-pressen, en rotationsmaskin, är konstruerad af amerikanen I. W. Rubel. J- Htzg. Off side [å'f saird], eng. Se Bollspel, sp. 1029. Offsokner, jur. Se Skrock- och offsokner. Ofikalcit (af ofit, serpentin, och kalcity kalk-spat), geol.j petrogr. Se Kalksten, sp. 642- 643. Ofikleid (af grek. o'fis, orm, och Tdéirs, nyckel, klaff), mus., basinstrument af bygelhornens familj, d. v. s. bleckinstrument med klaffar. Dess första gestalt uppstod som en förbättring af "serpenten" och tillskrifves en musiker Régibo i Lille 1780. Ofikleiden byggdes i flera storlekar, såsom bas-, alt- och kontrabas-ofikleid, af hvilka endast den första arten (i C, B och Ass, med 3 oktavers omfång) en tid var i allmännare bruk. Mendelssohn kan sägas vara den ende klassiker, som systematiskt infört instrumentet i sina partitur ("Elias", "Midsommarnattsdrömmen"). Wagner ersatte det med bas- och kontrabastuba. öfver hufvud är det numera nästan ur bruk, något, som i anseende till dess rena intonation må beklagas. A. L.* Ofiodornt (af grek. o'fis, orm, och odus, genit. odo'ntos, tand), fossil ormtand. Ofiolatri (af grek. o'fis, orm, och latrafa, dyrkan), dyrkan af ormar (se Ormarna). Ofiotoxin, Ophiotoxin (af grek. offis, orm, och lojciko'n, gift). Se Ormgift. Ofir är enligt gamla testamentets uppgifter namn dels på en af Joktans ättlingar (l Mos. 10: 26 ff.), dels på ett land, dit kenung Salomo och senare äfven Josafat sände skepp och hvarifrån de hämtade hvarjehanda främmande alster (l Kon. 9: 28; 10: 11; 22: 49). Särskildt synes "guld från 0." ha varit mycket eftersökt "(Es. 13: 12, Job. 28: 16, Ps. 45: 10). 0:s läge har man i äldre tider sökt i Indien eller t. o. m. i länderna ö. därom. Somliga (M. Muller, Lieblein m. fl.) ha tänkt på sydöstra delen af Afrika; andra (såsom Socin, Glaser) ha med stöd bl. a. af l Mos. 10: 26 ff. (O. en ättling af Joktan), som hänvisar till södra Arabien, velat finna det i denna trakt (jfr Fornlämningar, sp. 871). E- S-o. Ofit (af grek. offis, orm), miner., en benämning, som af de gamle användes för ett vattenförande järn-talksilikat och på 1500-talet af Agricola latiniserades till serpentinaria, sedermera serpentin (se d. o.). (A. Hng.) Ofiter (af grek. o'fis, orm), kyrkohist. Se G n o-sticism, sp. 1371. -. Ofit^sm, ofiternas lära. - Ofitiska diagrammet. Se Diagram 4. Ofiussa, forntida namn på Tenos (se d. o.). Ofläckad flugsvamp, bot. Se Flugsvamp. Ofostrig börd, med. Se M o l a. Ofotbanan [ω'fωt-], järnväg, den nordligaste på jorden, från Narvik i Ofoten (se d. o.), Norge, till svenska gränsen vid stationen Riksgränsen nära den lilla insjön Vassijaure och med anknytning till svenska Luleå--Riksgränsbanan. O. är 42 km. lång, normalspårig; största stigningen är 17,3 pro mille, största höjden ö. h. 522 m. K. V. H. Ofoten [ω'fω-], fno. Ófóti l. Ófótr, distrikt kring