537 Oftedal-Oförtjänt värdestegring 538 historia och religion m. m. samt författade på suluspråket läroböcker och psalmer. K. V. H. Oftedal [å'f-], Lars, norsk präst, politiker, f. 27 dec. 1838 i Stavanger, d. där 2 maj 1900, blef som student religiöst "väckt", tog 1864 teol. kandidatexamen och verkade ett par år som sjömanspräst i Cardiff, men flackade sedan ånyo omkring i Sör- och Vestlandet som uppbyggelsepredikant i frikyrkoförsamlingar, där han vann stort inflytande genom sin bredt folkliga och vulgärt vältaliga förkunnelse. 1885 blef han kyrkoherde i sin födelsestad. Redan förut hade han tagit initiativ till flera välgörenhetsinrättningar och andra socialreformatoriska företag af praktisk betydelse, en vidtomfattande verksamhet, som han alltjämt med mycken affärsskicklighet ledde genom ett öfver hela landet organiseradt insamlingsarbete. Därjämte utsände han från af honom själf upprättadt tidningstryckeri "Vestlandsposten", urspr, organ för vestländska kyrkorörelsen, men snart äfven för en klerikal, "moderat" politik. Stortingsman för Stavanger 1883-85 och 1889-91, blef han omvald äfven för perioden 1892-94. Han slöt sig till Jacob Sverdrups "kirkeparti", hvars ledare 0. var utanför stortinget, röstade 1883 för riksrättsåtal mot ministären Selmer och gick 1885 i spetsen vid gamla vänsterpartiets sprängning genom vägran af "digtergage' till A. Kielland. Härigenom kom 0. att stå som den åtminstone nominelle chefen för ett eget under senare hälften af 1880-talet politiskt betydande demokratiskt, vestländskt kyrkoparti, de s. k. "Oftedöler", efter Kiellands spefulla tendensroman "Sankt Hans fest" benämnda "kaniner". 0:s och partiets prestige led emellertid ansenligt afbräck genom en i norska kyrkans historia enastående tilldragelse. Allhelgonasöndag (l nov.) 1891 beredde nämligen 0. hela landet en sensationell öfverraskning genom att i sin egen kyrka offentligen (och, som det sedan visade sig, under påtryckning från sina öfverordnade) bekänna, att han gjort sig skyldig till otukt ("ussede-ligt forhold"), i följd hvaraf han nödgades nedlägga sitt kyrkliga ämbete, sina öfriga befattningar och sitt stortingsmandat. Efter sitt afsked var han dock snart åter i farten som väckelsepredikant, redaktör och förläggare, l sept. 1893 uppsatte han det ännu (1913) bestående "Stavanger aftenblad" och hade före sin död ånyo blifvit stadsfullmäktig. 0:s flitiga och mångsidiga publi-cistik var formellt ytterst tarflig. K. V. H. Ofterdingen [å'f-], H. v. Se Heinrich 9. Ofuda, "sedel", japanskt ord för en amulett, som anses skydda mot allehanda faror och sjukdomar; den består af ett aflångt stycke papper eller trä, invigdt i ett tempel med därå anbragt namn på detta tempel eller något språk ur de heliga skrifterna, stundom på sanskrit. J. C. Ofullgånget foster, fysiol. Se Foster, sp. 968. Ofullständig, bot., säges om en blomma, som saknar ståndare eller pistill eller båda; motsats fullständig blomma, som består af hy lie, ståndare och pistill. Jfr Naken. G. L-m. Ofullständiga gödselmedel, landtbr. Se Gödselmedel. Ofullständig färgblindhet. Se Färgblindhet, sp. 277. Ofullständig förvandling. Se Insekter, sp. 715. Ofullständig genomföring, mus. Se Genomför i n g. Ofullständigt förslag. Se Förslag, sp. 482. Ofva, socken i Skaraborgs län, Kinnefjärdings härad. 1,288 har. 344 inv. (1912). Annex till Husaby, Skara stift, Kinna kontrakt. Ofvanläder. Se Läder, sp. 168 och 172. Ofvansiljans domsaga, Kopparbergs län, sammanfaller med Ofvansiljans fögderi och omfattar fyra tingslag: Mora, Orsa, Älfdals samt Särna och Idre. 11,751 kvkm. 32,014 inv. (1912). Ofvansjö. 1. Socken i Gäfleborgs län, Gästriklands västra tingslag. 45,420 har. 9,148 inv. (1912). O. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Gästriklands västra kontrakt. -- 2. Kronopark i ofvannämnda och Järbo socknar, Gäfleborgs län, tillhör Gästriklands revir af Gäfle--Dala distrikt. Den består dels af Ofvansjö och Torsåkers gamla bergslagsallmänning, hvilken genom k. br. 5 febr. 1897 förklarades för kronopark, dels af ett genom k. br. 11 okt. 1912 för 200,000 kr. inköpt område. Kronoparkens areal är nu 7,481 har. 2. S-r. Ofvanskog (stundom äfven Nordanskog) benämnas i de gamla svenska landskapslagarna de n. om de stora skogstrakter, som skilja Mälarens och Nyköpingsåns vattensystem från Vänerns och Vätterns, belägna, af svear bebodda bygderna, i motsats till det s. om dessa skogstrakter liggande, af götar bebodda landet: Utanskog l., stundom, Sunnanskog. Ofvanåker, socken i Gäfleborgs län, Bollnäs tingslag. 55,130 har. 4,664 inv. (1912). O. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Hälsinglands västra nedre kontrakt. Ofyndig, bergsv. Se Fy n di g. Oförmedladt mantal, förv. Se Förmedling 2. Oförstånd eller oskicklighet i ämbetet, jur. Därmed förstås vanligen en sådan förbrytelse i ämbets-utöfning, som hemfaller under det generella straff-budet i Straffl. 25: 17 för ämbetsman, som "visar vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete", utan att någon annan särskild straffbestämmelse i kap. 25 därå är tillämplig. Under den nämnda straffbestämmelsen hemfalla icke blott culpösa åsidosättanden af ämbetsplikter, utan äfven uppsåtliga dylika, därest de ej egt rum i den i Straffl. 25: 16 nämnda afsikt ("för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt"). I främmande strafflagar saknas ofta en dylik generell straffbestämmelse, i det att man där såsom ämbetsbrott i strafflagen upptar endasi vissa bestämda, särskildt angifna gärningar och i öfrigt öfverläm-nar försummelser i ämbetsutöfning uteslutande åt beifran på administrativ väg medelst s. k. disciplinär bestraffning. För de offentliga funktionärer, hvilka icke direkt hemfalla under den svenska strafflagens kap. 25 (särskildt militärer och präster), finnas straffbestämmelser motsvarande 25: 17 i lag om straff för ämbetsbrott af präst 8 mars 1889 § 5 samt straffl. för krigsmakten § 144. N. S-g. Oförtjänt värdestegring, nationalek.,, betecknar så godt som alltid den stegring af jordvärdet (resp. jordräntan, se dessa ord), som ej är en följd däraf,