539 Og-Ogarev 540 att egarna till naturtillgångar på vederbörande föremål nedlagt arbete eller kapital, utan ett resultat af allmänna samhällsförhållanden, hvarigenom egarna bli, enl. J. St. Mill, rika "utan att arbeta, utan att löpa risk eller hushålla". Den af uttrycket sålunda täckta ekonomiska företeelsen tillhör alltså den grupp, som beskrifves och förklaras med jordränteteorien, sådan denna framställts och utvecklats af Kicardo, v. Thiinen o. a. Redan 1821 hade James Mill (se Mill 1) yttrat, att staten hade rätt att tillegna sig icke den f. n. utgående jordräntan, men väl den framtida ökningen af densamma för att därmed bestrida offentliga utgifter. Motsvarande meningar uttalades af de franske saint-simonisterna (se Saint Simon). Sedan kom J. St. Mills utformande af tanken mer programmatiskt dels i "Principles of political economy" (1848; särskildt bok V, kap. 2), dels 1870 i "Land tenure reform associationY' grundsatser och förklaringarna till dessa (se Mills "Dissertations and discussions", bd 4). I nämnda förenings program hette det, att "den framtida oförtjänta tillväxten af jordräntan (så långt den kunde utforskas) eller en stor del däraf" skulle på beskattningens väg indragas till staten. Jordegare, som ej funne sig i denna ordning, egde att åt staten hembjuda egendomen till försäljning efter dess vid lagens stiftande gällande marknadsvärde. När J. St. Mill förordade fortvaron af den privata eganderätten till jorden, skedde detta förnämligast ur lämplighetssynpunkt och speciellt i produktivitetens intresse. - Medan sålunda jordräntans framtida stegring för Mill utgjorde ett synnerligen lämpligt beskattningsföremål, var fölamerikanen Henry George den oinskränkta privata eganderätten till jordräntan grundorsaken till alla sociala missförhållanden. Därför måste jordräntan, den nu utgående såväl som den framtida, indragas genom en skatt, som motsvarade den å det "nakna" jordvärdet sålunda uppstående räntan (se George, H.). Själfva jordens indragning vore, enl. George, icke nödvändig, men dess förstatligande anse vissa förf. vara en oundgänglig följd af Georges plan. De i olika länder och världsdelar framträdande jordreformföreningarna (jfr Jordreform) ha olika program: en del påyrkar, utom jord värdets indragning till det allmänna, jordens eller naturtillgångarnas förstatligande eller socialisering som slutmål; andra inskränka sig till kraf på värde-och värdestegringsskatt på jord (se d. o.). Det svenska Ekonomiska frihetsförbundet (bildadt 1909) intar principiellt en rent georgeistisk ståndpunkt. De senare årens skattelagstiftning i Storbritannien, Tyskland och vissa brittiska kolonier har i viss mån infört ofvannämnda skatteprinciper i stats- och kommunalhushållningen ; den från England härstammande "betterments"-principen, d. v. s. skyldighet för egare till en fastighet, hvars marknadsvärde stigit genom en af lokala myndigheter verkställd förbättring, att lämna särskildt bidrag till denna förbättring, har vunnit stor spridning i Förenta staterna. I Sverige har frågan om den oförtjänta värdestegringen å jord varit föremål för kommittébehandling. - Litt.: G. Cassel, "Beskattningen av den oförtjänta värdestegringen å jord" (1908), Gide och Rist, "Histoire des doctrines économiques" (V, kap. 2, 1909), G. R. A. Seligman, "Essays in taxation" (1912) och "Recent tax reforms abroad" (i "Political science -quarterly", 1912-13). E. H. T. Og, en sagokonung i Basan, som enligt 4 Mos. 21: 33 ff. (jfr 5 Mos. 3: 1--11) skall ha besegrats af Mose vid Edrei och hvars jättesarkofag skall ha visats i Rabbat Ammon. E. S-e. Ogaden, östafrikanskt landskap i det inre af Somallandet, omkring öfre och mellersta Wabi Schebeli och dess bifloder, ett stäppland genomdraget af lägre bergåsar, i n. ö. vatten- och trädlöst, men f. ö. i allmänhet med förträffliga betesmarker och delvis äfven odladt. Det är bebodt af olika nomadiserande somalstammar. E. L. James var den förste, som 1885 färdades genom landet ("The unknown horn of Africa", 1888). Ogam, Ogham (se Iriska språket, sp. 848), ett svårtydt skriftsystem, som nyttjades af forn-irerna och andra keltiska folkstammar. Själfva alfabetet heter bethluisnin (af de två första bokstäfverna: b, som kallas beith, björk, och l, som kallas luis, rönn). Icke mindre än omkr. 80 olika former af ogamalfabetet förekomma. Ogam har återfunnits inristadt på stenvårdar och metall samt skrifvet på pergament. Inskrifterna börja nederst och läsas uppåt i rader från vänster till höger; när man hunnit så högt man kommer, händer det att skriften fortsättes nedåt på andra sidan eller i en vinkel. Bokstäfverna fortgå utan någon begränsning emellan de särskilda orden, hvilket försvårar tolkningen. Bevisligen var ogam i bruk från 400-talet och ända in på 900-talet. Ovisst är, huruvida dess ursprung är äldre än kristendomens införande på Irland (i midten af 400-talet). På många af de nämnda stenmonumenten vittnar ett inhugget kors om deras kristna ursprung. De äro ofta resta på kristna kyrkogårdar och bära då vanligen endast ett namn (såsom man antar namnet på någon skald) jämte bifogadt patronymikon. Namnen äro gärna latiniserade. Förmodligen af latinskt ursprung, ega tecknen dock onekligen en viss likhet med runor, och i ett iriskt manuskript påstås t. o. m., att de kommit öfver från Skandinavien: "Hit fördes, på skidan af Lochlans konungs svärd, Ogam tvärs öfver hafvet. Hans egen hand det ristat." Jfr O'Curry, "Lectures on the manuscript materials of ancient irish history" (1861), Rhys, "Lectures on welsh philology" (2:a uppl. 1879), Brash, "The ogam inscribed monuments of Gaedhil" (1879), Ferguson, "Ogham inscriptions in Ireland, Wales and Scotland" (1887), Stokes, "Celtic declension" (i Bezzenbergers "Beiträge zur kunde der indogermanischen sprachen", bd 11, 1886). (K. F. J.) Ogarev [agarjåVf, Nikolaj Platonovitj, rysk skald och politisk emigrant, f. 1813, d. 1877, måste för deltagande i studentoroligheter i Moskva 1831 afbryta universitetsstudierna och förvisades till Penza. Han lämnade Ryssland för alltid 1856 och blef jämte sin vän Herzen ledare af den ryska emigrantrörelsen. På grund af olyckliga familjeförhållanden i ett dubbelt äktenskap och sin stora gif-mildhet - han skänkte bort större delen af sin stora fäderneärfda förmögenhet i det fåfänga hoppet att därigenom kunna förbättra de ryske böndernas ställning - råkade han själf i stor nöd och dog i armod. Hans diktning röjer verkligt poetisk be-