Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ogilvy (Ogilvie, Ogilvij, Ogilwie), släkt - Ogiński, släkt - Ogiński, 1. Michal Kazimirz - Ogiński, 2. Michal Kleofas - Ogińskikanalen - Ogival - Ogive - Oglethorpe - Oglio - Ogmore and Garw - Ogmundarson, Jon - Ogndalen - Ogne - Ognon - Ogonovskij, Omelian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
Oginski-Ogonovskij
544
på kastellet Spielberg vid Briinn till sin död. Hans
son Georg Benedict, sedermera riks-grefve von
O g i l v i j, f. omkr. 1644 i Skottland, d. 8
okt. 1710 i Danzig, avancerade i österrikisk
tjänst till fältmarskalklöjtnant och öfverta-lades
af J. K. Patkull, vid ett besök af denne i Wien,
att (4 nov. 1702) ingå kontrakt om anställning som
fältmarskalk i rysk tjänst. Han lämnade dock först
1704 Österrike, anlände 27 juni s. å. till ryska
lägret vid Narva och ledde 20 aug. stadens eröfring;
s. å. användes han af tsar Peter för en beskickning
till konung August. 0. inlade stora förtjänster
om ryska arméns organisering och "införde", enligt
general Mansteins omdöme, "ordning och disciplin i
arméerna", hvarjämte han mildrade de öfverdrifvet
stränga krigslagarna. 17C6 stred han mot Karl XII vid
Grodno. Han skildras i ryska källor som envis och
lättretlig samt kom i tvist med Mensjikov, hvilken
motarbetade hans planer och stämde tsaren obevågen
mot honom. 0. öfvergick då (3 dec. 1706) i sachsisk
tjänst, där han genast blef fältmarskalk och president
för geheimekrigsrådskollegiet. Om 0:s verksamhet
i Ryssland se biografi i "Russkij biografi-tjeskij
slovar" (1905; med litteraturhänvisningar). Hans son,
grefve Hermann Karl von 0. (f 1679, d 1751), blef 1735
kommendant i Prag och 1745 fältmarskalk; med hans son
kammarherre Karl Josef von 0. (d. 1755) utdog denna
ättgren på svärdssidan. V. S-g.
Oginski, litauisk furstesläkt, som från 1500-talet
till slutet af 1700-talet spelade en framträdande roll
i det polska rikets yttre och inre strider. Flera
bland dess medlemmar gjorde sig högt förtjänta om
den polska nationalmusiken. Bland mera bemärkta
medlemmar af släkten, hvilken skänkt Polen och
Litauen många staroster och kastellaner, kunna
nämnas Bogdan Matvejevitj 0. (d. 1625) och Marcy
jan 0. (f. 1632, d. 1690), som 1684 blef litauisk
storkansler. Under Karl XII:s strider i Polen
omtalas ofta "kastellanen 0." (Grzegörs Antoni,
"generalis capitaneus Samogitise" ?) och bröderna
0. (Boguslaw och Kazimirz), som mestadels höllo
sig till konung August och ryssarna, men ibland
förhandlade med svenskarna (så 1702 och 1703) och
erbjödo konung Stanislaus underkastelse (så en af dem
1706). Åtskilliga strider mellan svenska trupper och
Oginskierna omtalas; Hum-merhielm stred i mars 1702
mot kastellanen 0:s trupper, och Karl Gustaf Diicher
besegrade 19 febr. 1706 vid Olkowicze en af 0. och
andra litauiska stormän uppsatt häraf delning (på
3,000 man), som samverkade med 4,000 ryssar. I samband
därmed tog Duche^ ur ett kloster "4 jungfrur, bägge
bröderna Oginskis döttrar". En af dessa, Theodora
Zkozielska Oginska (f. 1692, d. 1719), blef hans maka;
hon var dotter till starosten furst BogusJaw 0. och en
af Wolmar Wrangels döttrar. Kastellanen M i k o X a
j 0. (d. 1712) var fader till L u d-wik 0. (f. 1680,
d. 1719), som från 1716 var romersk-katolsk biskop
i Smolensk.
1. Michal Kazimirz 0., storhetman af Litauen, f. 1731
i Warschau, d. 1799, kämpade 1771 mot ryssarna och
måste gå i landsflykt, men återkom 1776 och deltog på
"patrioternas" sida i striderna 1791. Han påbörjade
1770 pä egen bekostnad Oginskikanalen (55 km. lång,
fullbordad
1804), som går mellan Njemens biflod Stjara och
Pripets biflod Jazolda samt därmed förbinder Östersjön
och Svarta hafvet. 0. underhöll en orkester och säges
ha uppfunnit pedaler för harpan.
2. Michal KleofasO., den förres brorson,
storskattmästare af Litauen, f. 1765 i Vilna,
d. 1831 i Florens, kämpade med Kosciuszko 1794
och måste fly, men återvände 1802, emigrerade 1807
ånyo efter Tilsitfreden, men återkom 1810 samt var
till 1815 senator i storhertigdömet Warschau och
lefde därefter i Italien. Han blef som tonsättare
berömd företrädesvis genom polonäser. 0. författade
Mémoires sur la Pologne et les polonais de-puis
1788 å 1815 (4 bd, 1826-27). - Jfr Borejko-Chodzko,
"Rodowce kn. Oginski" (1858), och Wolff, "Kniaziowie
litewsko-ruscy" (1895). A.L.*
Oginskikanalen. Se Oginski 1.
Ogiväl (se Ogive), spetsbågig. - O g i v a 1-skruf. Se
Kanon, sp. 784 (fig.).
Ogive [åjlv], fr. (äldre fr. augire, möjligen af
lat. augére, öka), bygnk. Croix d’augires kallades
i medeltidens franska byggnadskonst det kors, som
bildas, där två diagonalbågar i ett korshvalf skära
hvarandra. Som denna hvalfkonstruktion, med särskildt
slagna diagonalbågar, är samtidig med spetsbågens
framträdande, har ordet ogive efter hand antagit
betydelse af spetsbågsform, spetsbåge (äfven säges
are ogive) och användes nu ensamt i denna betydelse. -
Style ogival (architecture ogi-rale) är den sedvanliga
franska benämningen på den gotiska byggnadsstilen
1. spetsbågsstilen. Upk.*
Oglethorpe [åu’glthåp], James Edward, engelsk general,
filantrop, f. 1696, d. 1785. Se Nord-Amerikas förenta
stater, sp. 1213.
Oglio [å’ljå], lat. Ollius, biflod till Po i norra
Italien, upprinner på Monte Gavia på 2,621 m. höjd,
nära Tyrolens gräns och Addas källor, flyter genom
den 74 km. långa Val Camonica, därefter igenom
Lago d’Iseo och sedermera, i sydöstlig riktning,
genom den lombardiska slätten samt förenar sig
med Po vid Scorzarolo. Längd omkr. 280 km., hvaraf
67 km. (från Pontevico) äro segelbara. Bifloder:
fr. v. Mella (96 km.) och Chiese (se d. o.).
(J- F- N.)
Ogmore and Garw [å’gmår9s 9nd gä’ru], stadskommun
i engelska grefsk. Glamorgan (Wales), i Ogwr’s
dal. 26,741 inv. (1911). Stenkolsgruf-vor.
(J F-N.)
Ogmundarson, Jon, isländsk biskop. Se J ö n
Ågmundsson.
Ogndalen, härad och socken, omfattande Ogna-älfvens
dalgång ö. om Stenkjaer, Nordre Trond-hjems amt,
Norge. 426 kvkm. 1,256 inv. (1910). Landtbruk och
skogsskötsel hufvudnäringar. Inom häradet ligga Moks
sanatorium och Stenkjsersan-dens exercisplats. Genom
0:s västra del går Hell- Sunnan-banan.
K- V. H.
Ogne [å’gne], härad och socken på Jaederen, Stavanger
amt, Norge. 107,5? kvkm. 1,131 inv. (1910). Häradet
genomströmmas af Ogne e l v, som utfaller i
Ognebukten, hvilken omfattar en stor del af 0:s 16
km. långa kustlinje. J sederen -banan går genom 0.
Ognon. Se O i gnon.
Ogono’vskij, O me Ii an (Emil), rutenisk (ukraj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
