571 Okulist-Olaf På 572 af bastet. Afsikten är, att det sålunda insatta ögat blott skall fastväxa till hösten och först våren därpå växa ut. Strax ofvanför det utskjutande ädla skottet af skares grundstammen. - Oku-lering är den vanligaste förädlingsmetod, som numera användes vid uppdragning af fruktträd, törn-rosor och ett flertal andra växter. Fördelarna af denna metod bestå däri, att okuleringen är lättare att utföra än ympning samt att den medför en kraftigare växtlighet hos det utväxande 'ädla" skottet. E. L. (C. G. D.) Ökuii'st (af lat. ofculus, öga), förr bruklig benämning på ögonläkare. Okulär. Se O kul ar 1. Okuma [å7-], Shigenobu, grefve, japansk statsman, f. 1838 i prov. Hizen, lärde sig i sin ungdom i Nagasaki engelska och holländska och intog efter 1868 års statshvälfning omedelbart en plats i främsta ledet bland reformarbetets organisatörer. 0. var nästan hela 1870-talet finansminister och hade bl. a. 1872 väsentlig andel i beslutet om byggande af Japans första järnväg (från Yokohama till Tokyo). Han utträdde 1881 ur ministären samt bildade då ett af regeringen oberoende politiskt reformparti (kai-shin-to), hvilket snart blef mycket inflytelserikt. O., som 1884 upphöjts till grefve, var 1888-89 utrikesminister i grefve Kurodas kabinett samt medverkade till utfärdandet af 1889 års konstitution. Med utländska makter dref 0. under handlingar om revision af de traktater, som bl. a. tillerkände dessa makter rätt till konsularjurisdik-tion i Japan. 0. sökte genomföra ett öfvergångssy-stem för 12 år med utländska bisittare i högre japanska domstolar, men planen väckte starkt missnöje bland befolkningen, hvilket tog sig uttryck i ett mot 0. riktadt dynamitattentat, som kostade honom ena benet (18 okt. 1889). Traktatsfrågan uppsköts då, och ett kabinettsskifte följde, hvarvid 0. öfvergick till riksrådet (sumitsu-in]. Han utträdde äfven ur detta i nov. 1891, förde de närmast följande åren liberal oppositionspolitik i spetsen för sitt parti samt var mars-nov. 1897 utrikes-, handels- och jordbruksminister i kabinettet Matsukata. Sommaren 1898 ingick 0. och partiet kai-shin-to allians med grefve Itagaki och dennes längre åt vänster stående "frihetsparti"; de bildade gemensamt en ministär, som dock blef mycket kortvarig (juli-okt. s. å.). Sedan dess har 0. hållit sig utanför statstjänsten, men hans politiska inflytande har dock varit mycket betydande. Han grundlade 1882 en högskola vid Waseda utanför Tokyo och har personligen egnat mycken omsorg åt dess högsta ledning, liksom han i allmänhet varit en bland de verksammaste främjarna af arbetet för västerländsk bildnings popularisering i Japan. Jfr J. Morris, "Makers of Japan" (1906). V. S-g. Okwaträd, bot. Se Treculia. Okynnes fä, O tam t fä (Okynnes 1. O tam t kreatur), jur., sådant herndjur, som bryter eller flöjer öfver gill gärdsgård (k. förordn. 21 dec. 1857 om egors fredande etc.; se äfven 1734 års lag Byggningab. 9: 8). Äfven om de egor, å hvilka ett sådant djur utsläppes, äro stängda, är djurets egare skyldig att taga sådan vård om detsamma, att det ej gör skada å annans egor. Se Hägnad. Th. R.* Okynnes hund, jur., hund, som biter folk eller fä (se 1734 års lag, Byggningab. 22: 6 och Lag 9 juni 1893 ang. ändring i vissa delar af 22:a kap. 6:e och 7:e §§ Byggningab.). Okynnes hund må ej lös vara; anträffas sådan hund å område, hvaröfver hundens egare eller annan, som har hunden i vård, ej eger förfoga, må den af enhvar dödas. Gör hund skada å hemdjur, skall denna af egaren fullt gäldas. A. E-g. Okyo [å'-], japansk målare, grundläggare af den realistiska shijoskolan, f. 1733, d. 1795, var i sin ungdom lärjunge af Isjida Yutu, tillhörande kanoskolan, samt studerade dessutom samtida kinesiska, måhända äfven europeiska, målare. 0. förstod att realistiskt karakterisera växt-och djurlifvet (se pl. I till art. Japansk konst), utan att h. o. h. lämna det traditionella maneret. 0. fick småningom af medlemmar af kej-sarfamiljen, sjogunens hof och af tempelmyndigheter uppdrag att dekorera några af Japans förnämsta tempel och det numera förstörda kejsar-palatset i Kyoto. Jfr bl. a. Miinsterberg, "Japa-nische kunstgeschichte" (bd 2, 1905), "Master-pieces of the maruyama school" (bd l, 19C8), "Masterpieces, selected from the fine arts of the east" (bd 11, 1909). - Äfven 0:s söner Oziu och Ojyu voro berömda målare. J-C. Okype'te, grek. myt., en af harpyorna (se d. o.). Oköpta räntor. Se Frälseköp, sp. 32. 01., kem., förkortning för o'leum, olja. 01., vid insektnamn förkortning för franske naturforskaren Guillaume Antoine Olivier, f. 1756, d. 1814 som professor vid veterinärinstitutet Alfort, resande i Levanten och Persien 1792 -98, författare till Entomologie etc. (6 bd, 1789 -1808; endast om skalbaggarna), Voyage dans Vempire ottoman (6 bd, 1801-07) m. m. Ola, namnform af Olof. Ola-boka. Se Neergaard, J. G. Olacäceae, bot., växtfamilj af serien Santalales. Hithörande 25 släkten äro icke-parasitiska träd eller buskar, stundom klättrande, med vanligen strödda, helbräddade blad och oftast små blommor, växande i tropiska länder. Blommorna äro oftast tvåkönade, foderbladen vid fruktmognaden ofta betydligt förstorade, kronbladen 4-6, ståndare lika många eller 2-3 gånger så många som kronbladen, fruktämne undersittande, med l stift, frukt stenfrukt eller nöt. Flera olacacéer lämna värdefullt virke, t. ex. Coula edulis (Väst-Afrika) och Ximenia americana, hvars hårda ved används som sandelträ. De oljerika fröna af samma arter ätas. Yeden af Liriosma ovata (Brasilien) anses utgöra drogen Muira Puama, hvilken rekommenderats som afrodisiacum. G-. L-m Olaf. Se Olav. Olaf Hjaltason, biskop. Se Island, sp. 941. Olaf Pä, isländsk höfding, f. 945, d. 1006, var son af Höskuld och en irländsk konungadotter Mel-korka, som tidigt bortröfvats och kommit i träldom.