573 Olafsen-ölafsson 574 Namnet På (isl. på = påfågel) fick han för sitt ståtliga utseende och sin praktlystnad. 963 drog 0. till Norge, där han upptogs i Harald Gråfälls hird, och besökte därifrån Irland, där konung Muircertach (Myrkjartan) erkände honom som sin dotterson och visade honom stor ära. Han återvände 965 till Island, äktade Egil Skallagrimssons dotter Thorgerd och bosatte sig på gården Hjar-Öarholt (se d. o.). 0. hade sonen Kjartan och systern Hallgerd, som gifte sig med Gunnar på HliÖarendi. ' E. Ebg.* 0'lafsen. 1. O l af 0., norsk präst, lokalhistoriker, f. 3 sept. 1843 i Dovre, är son af Jörgen 0. (f. 1818, d. 1893), lärare och kantor i Veö samt 1859-70 och 1874-88 inflytelserik stortings-man (vänster) för Romsdalen. 0. förestod ett par år egen folkhögskola, blef kyrkoherde 1877 och verkade som sådan 1889-1913 i Ullensvang, Härd-anger. Utom många religiösa folkskrifter har han på grundval af omfattande arkivstudier offentliggjort bl. a. Havebrug og frugtavl i Norge i middel-alderen (1888), den omfångsrika historisk-topogra-fiska beskrifningen Ullensvang (1907), kompletterad af / gamle dage. Fortcellinger og skildringer jra Hardanger (1908), och, som medlem af den s. k. "högfjällskommissionen" (19C8 ff.), de viktiga undersökningarna ang. tiiendomsretten til Hardanger-vidden (2 bd, 1909-13), hvarjämte Om sameiet og dets oprindelse i Norge skall utkomma 1914. - 2. Kristian Rasmus Arnet 0., den föregåendes broder, jurist, publicist, f. 8 dec. 1865 i Veö, 1901-08 fullmäktig och 1908-12 chef vid stortingets administrativa kontor samt sedan 1912 sorenskriver i S. Hedemarken, har utgett "Norske forfatningsiove" (1903), den officiella V algstatistik (1907, 1910) och, på offentligt uppdrag, Fra det engelske underhus og det franske de-puteretkammer (1910) samt är sysselsatt med ut-gifning af "Christian Fredriks dagbok fra hans op-hold i Norge 1814" och "Riksförsamlingens for-handlinger paa Eidsvold 1814". 1-2. K. V. H. Ölafsson, Magnus. Se Isländska litteraturen, sp. 965. Ölafsson, Stefan, isländsk skald, f. 1620, d. 1688, studerade vid universitetet i Köpenhamn och öfversatte till latin "Völuspå" och "Håvamål" samt en stor del af Snorres Edda, hvilka öfversättning utgåfvos af P. Resen 1665. Till isländskan öfverflyttade 0. Kingos morgon- och aftonpsalmer 1686 samt ett par dikter af Horatius och tretton af Aisopos' fabler. Hans egna dikter, mestadels gladlynta och skämtsamma och med ämnen ur hvardags-lifvet, utgåfvos 1823 samt i en bättre uppl. af Isländska litt. sällsk. 1885 och 1886 (2 bd med biografi) under titeln "KvseÖi eptir Stefan Ölafsson". 1648 blef 0. präst och 1649 prost i Vallanes på östlandet. 0. är stamfader för den ansedda Ste-phensenska släkten. E. Ebg. (R. N-g.) Ölafsson, Guömundur, isländsk språklärd, f. 1652, d. 20 dec. 1695 i Stockholm, blef student i Köpenhamn 1678. På grefve Joh. Gyllenstiernas uppmaning kom han 1681 till Sverige, där han anställdes som isländsk translator vid Antikvitetskollegium efter Riigmann. Han utgaf i original och öfversättning "Sagan af Sturlauge hinum starfsa-ma" (1694) och "Saga af Illuga Grydar-föstra" (1695) samt utarbetade tolkningar af sångerna i Olof Tryggvessons saga och Heimskringla (senare utgifna af Peringskiöld). Han efterlämnade dessutom åtskilliga handskrifna arbeten samt en mängd afskrifter och öfversättningar, af hvilka det mesta nu förvaras i k. biblioteket. - O-? broder Helge ölafsson, kyrkoherde på Island, verkställde vintern 1682-83 samt 1684 och 1685 i Stockholm för Antikvitetskollegiets räkning afskrifter af ed-dorna och en mängd isländska sagor. Dessa afskrifter, som likaledes förvaras i k. biblioteket, vittna dock ej i samma grad som broderns om noggrannhet och kritiskt omdöme. -rn.* Ölafsson, Jon, från Grunnavik, isländsk lärd, f. 1705, d. 1779, var amanuens hos Arne Magnusson och blef den förste arnemagneanske stipendiaten samt skref en lefnadsteckning öfver sin store lärare (utg. 1836). E. Ebg.* Ölafsson. 1. E g ger t Ö., isländsk skald och vetenskapsman, f. l dec. 1726, d. (genom drunkning i BreiÖifjorden) 30 maj 1768, blef student 1746 och utsändes af danska Videnskabernes sel-skab 1752-57 på en resa genom Island tills, med en annan islänning, läkaren Bjarni Pålsson, för att undersöka landets naturförhållanden och ekonomiska tillstånd. Den häröfver afgifna berättelsen (1772; öfv. till ty. och fr.) har genom sin grundlighet och tillförlitlighet värde ännu i dag. Framhållas bör, att Islands växter redan där äro ordnade efter Linnés system, hvilket vittnar om, att Ö. noga följde med sin tids vetenskapliga framsteg. 1767 blef Ö. vice lagman i Syd- och östlandet. Ö. var äfven en framstående språkman och ypperlig skald. Hans dikter utkommo 1832. Bland hans naturvetenskapliga arbeten må särskildt påpekas Enarra-tiones historicce de Islandice natura et constitutione Q749), där han uppvisar Islands vulkaniska ursprung. Ö. var en typisk representant för det bästa hos upplysningstidehvarfvet, mångsidigt intresserad och kunnig samt ifrigt verksam för sitt lands och sitt folks höjande i andligt och ekonomiskt afseende, vare sig det gällde modersmålets vård, den litterära smakens höjande, grönsaksodling eller något annat. Han räknas med full rätt bland Islands största män. Se Poestion, "Isländische dichter der neuzeit" (1897). - 2. Jon Ö., den föregåendes broder, f. 1731, d. 18 juli 1811, var sedan 1752 arnemagneansk stipendiat och en lärd fornforskare. Han skref flera värdefulla afhandlingar, såsom De bavtismo (1770) och De cognatione spirituali Q771) samt prisskriften Om den gamle nordiske digtekunst (1786), ett klassiskt verk i detta ämne. Han deltog äfven 1783-1806 i arbetet på den danska ordboken och gjorde omfattande samlingar till supplering af Ihres "Glossarinm suiogothi-cum". 1-2. E. Ebg. (U. N-g.) Ölafsson. 1. Pål [pauddl] Ö., isländsk skald, f. 1827, d. 1906, egde och brukade den historiska gården HallfreÖarstaöir i Fljötsdalen på östlandet och var därjämte förvaltare af kronogodset SkriÖa i samma trakt. Han förvärfvade sig på egen hand stor beläsenhet och omfattande kunskaper. Som skald var han mycket uppburen för sitt friska, glada lynne och sin förbluffande lätthet för att handskas med de krångligaste versslag. Hans dikter äro till stor del dryckesvisor, och islänningarna jämföra honom gärna med Bellman. I hög grad uppburna äro äfven hans många hästvisor, af hvilka