figurerar han i det före 1588 skrifna skådespelet "The famous victories of Henry V", underlaget för Shaksperes "Henrik IV", där han motsvaras af Falstaff, ett namn, som insattes först i den tryckta upplagan i st. f. det ursprungliga 0. Jfr W. Baeske, "Oldcastle-Falstaff in der englischen literatur bis zu Shakespeare" (i "Palæstra '. 1905), och en biografisk uppsats af W. T. Waugh i "English historical review", vol. XX. V. S-g. Olde [å'l-], Emanuel Mattias, språklärd, universitetslärare, f. 8 sept. 1892 i Stockholm, d. 2 aug. 1885 vid Ängelholm, blef student i Uppsala 1818, filos, magister 1830 och e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket 1831. Efter en utländsk studieresa blef han 1833 lärare i moderna språk vid Nya elementarskolan i Stockholm, hvilken befattning han innehade till 1846, då han utnämndes till e. o. adjunkt i franska och engelska vid Uppsala universitet. 1850 erhöll han professors titel och var 1860-76 professor norbergianus i ny-europeisk lingvistik och modern litteratur vid Lunds universitet. O. är hufvudsakligast känd som framstående läroboksförfattare. Af hans arbeten må nämnas Öfversigt af det franska språkets formlära (1833; 3:e uppl. 1857), Engelsk pronociationslära (1840; 8:e uppl. 1889), Fransk språklära (1843; 9:e uppl. 1878; fullständigt omarb. af G. Gullberg och E. Edström 1892, ny uppl. 1894), Franska läs- och skriföfningar (1846; 9:e uppl. 1883), hvilkas värde bevisas af den omständigheten, att de i öfver 50 år kunde bibehålla sig vid våra läroverk. - 0. författade dessutom recensioner i "Frey", program samt Om de skandinaviska runornas omedelbara ursprung från det äldsta feniciska alfabetet (1871). -rn. (R. N-n.) Olden [å'l-], en för sin naturskönhet berömd dalgång i Indvikens härad innerst vid Nordfjord, N. Bergenhus amt, Norge. 281,38 kvkm. 1,145 inv. (1910). Fjälldalen 0. skär från fiskeläget Oldören vid fjordens innersta vik in mot Jostedalsbræens snömassor. Genom dalen går det 8,4 kvkm. stora, ganska smala, af höga fjäll omgifna Oldenvatn, ett jökelvatten. S. v. om vattnet leder fjällpassagen Oldenskaret till Stardalen i Jölster, och rakt s. ut finnas flera passager öfver Jostedalsbræen (se d. o.) till Sogn. K. V. H. Olden [å'l-], Fanny, tysk operasångerska. Se Bertram 2 och Moran-Olden. Oldenbarnevelt [å'l-] 1. Oldenbarneveld [-felt], af samtida ofta kallad Barnevelt, Johan van, holländsk statsman, f. 25 sept. 1547 i Amersfoort inom en ansedd adlig familj, slog sig efter utländska resor ned som advokat i Haag. Vid nederländska frihetskrigets utbrott slöt sig 0., som till sin religiösa öfvertygelse var moderat kalvinist, till frihetsrörelsen och kämpade som frivillig bl. a. vid Leidens försvar 1573-74. 1576 utnämndes han till råd och "pensionaris" (ledande magistrats- person) i Rotterdam; denna post, som medförde ledamotskap i prov. Hollands ständer, gaf honom möjligheten att spela en betydande roll, och hans stora energi, statsmannaförmåga och vältalighet gåfvo honom inom kort en ledande ställning inom provinsen. Han blef Vilhelms af Oranien främste rådgifvare och medhjälpare i befrielseverket. Han medverkade bl. a. till bildandet af unionen i Utrecht (1579). Hans mest lysande tid inföll emellertid efter Vilhelms död (1584), då bördan att leda den nederländska fristatens politik under de synnerligen svåra förhållanden, som då uppstodo, föll på honom ensam. Det var på hans bedrifvande, som den unge Morits af Oranien valdes till Hollands ståthållare och generalkapten. Under den från England till Nederländernas hjälp sände Leicesters guvernörstid var han ledare för de holländska ständernas motstånd mot Leicesters cen-tralisationssträfvanden, hvilka bl. a. togo sig uttryck i försök att genomdrifva den kalvinistiska lärans uteslutande herravälde. Häfdande af provinsernas själfständighet var öfver hufvud ledstjärnan för O:s inre politik. 1586 utsågs 0. till Hollands "landsadvokat"; i denna egenskap var han egentligen de holländska provinsständernas underordnade ämbetsman, men tack vare hans personliga inflytande och stora skicklighet kom ämbetet att medföra ledningen af provinsens både yttre och inre angelägenheter; såsom den mäktigaste provinsens förste minister kom O. att få ett bestämmande inflytande äfven i generalstaterna (de förenade nederländska provinsernas gemensamma representation) och blef sålunda faktiskt hela för-bundsrepublikens styresman. Morits följde länge i allt O:s fingervisningar. O. förmådde äfven de ifrige kalvinisterna att underkasta sig hans inflytande, Leicester beröfvades all makt och lämnade landet (1587). Under de kritiska år, som nu följde, framstodo O:s statsmannagåfvor på det mest lysande sätt. Han löste den svåra uppgiften att bevara en nödtorftig sammanhållning mellan de af partistrider uppfyllda provinserna, och i det han egnade sin oerhörda arbetsförmåga åt skötseln af styrelsens alla grenar, ersatte han bristen på centralmyndighet. Han bidrog i väsentlig mån till organisationen af den här, hvarmed Morits vann sina segrar. Utrikespolitiken blef dock det viktigaste fältet för hans verksamhet, öppnandet af underhandlingar med Spanien 1606 om fred eller stillestånd ledde till nya partistrider inom republiken, då Morits och de ifrige kalvinisterna voro för krigets fortsättning, under det att 0., som på sin sida hade den mäktiga borgararistokratien i Holland, önskade fred. Då 0. emellertid under förhandlingarna lyckades genomdrifva så godt som alla de holländska önskemålen, bröts motståndet mot traktaten, och ett stilleståndsfördrag slöts 1609. Nu togo partistriderna i den nederländska republi-