Tillverkning af takpapp, tvål, cement och tegel; betydande kvarnar. Luftkurort. O. hade fordom ett rikt cistercienskloster, grundlagdt omkr. 1170 och upphäfdt först 1831. I detsamma afslöts 3 maj (23 april g. st.) 1660 den fred, som gjorde slut på kriget mellan Sverige å ena sidan samt Polen, kejsaren och Brandenburg å den andra. Johan Kasimir i Polen afstod för sig och sina efterkommande alla anspråk på Sverige samt afträdde till detta land norra ("öfverdüniska") Livland samt Estland och Ösel; kejsaren återgaf åt Sverige de af hans trupper i Pommern och Mecklenburg besatta platserna; de mellan Sverige och kurfursten af Brandenburg i Königsberg, Marienburg och Labiau afslutade fördragen upphäfdes, och Sverige erkände således medelbart kurfurstens suveränitet som hertig af Ostpreussen. Svenska kommissarier vid fredsunderhandlingarna voro grefvarna M. G. De la Gardie, B. Oxenstierna och K. K. von Schlippenbach samt hr A. Gyldenklou. Medlare var franske ambassadören A. de Lumbres. -- 2. Stad i spanska prov. Valencia, ej långt från Medelhafvet. 7,956 inv. (1900). Silkes-, oliv-, vin-, orange- och risodling. -- 3. (O. de Jerez) Stad i spanska prov. Badajoz (Estremadura), 9 km. från gränsen mot Portugal. 8,348 inv. (1900). Ylle- och linneväfverier. 1--3. (J. F. N.) Oliva [åliva], Fernån Pérez de, spansk författare. Se Pérez de Oliva. Oliva [åliva], Pepita de, spansk dansös, f. 1830 i Madrid, d. 1868 i Turin, tillvann sig på 1850-talet stor popularitet på sina konstresor i Tyskland och Skandinavien. Hon utmärkte sig i synnerhet i nationaldanser ("El ole" m. fl.). Olivårez [åliva'reth], Don G asp äro de G u z m a n, grefve af 0., hertig af San Lucar, spansk statsman, f. 1587 i Rom, d. 1645 i Toro, vann såsom kammarherre hos prinsen af Asturien i så hög grad dennes ynnest, att han, då prinsen såsom Filip IV besteg tronen (1621), genast blef förste minister och upphöjdes till hertig af San Lucar de Barra-meda. 0. sökte till en början drifva en energisk inre reformpolitik, främjade utvecklingen af handel och industri och sträfvade att hämma ämbetsmännens godtycke. Utåt var målet för hans bemödanden att genom vapenmakt och intriger åt sitt land återvinna det inflytande det fordom egt i Europa, men i Richelieu egde han en rival, som korsade alla hans planer. I det åter upplågande kriget mot Nederländerna skuro spanjorerna inga lagrar, ej heller vunno de som kejsarens bundsförvanter i Trettioåriga kriget några framgångar. De medel 0. var nödgad att tillgripa för att anskaffa penningar såväl till de kostsamma krigen som till hof-lifvets slösande prakt väckte på hela spanska halfön stort missnöje. 1640 reste sig katalonierna och G. Olivårez. Efter en målning af Velasquez. inkallade fransmännen; s. å. förklarade sig Portugal oberoende. Till följd af dessa motgångar och genom drottning Isabellas inflytande blef 0. af skedad 1643 och förvist till Toro (i provinsen Zamora), där han två år senare förgrämd afled. A. B. B.* Olivebladet, månadsskrift, utg. i Stockholm af svenska diakonissanstaltens föreståndare, uppsattes 1863 af sedermera teol. d:r J. C. Bring. Tidskriften, som innehåller meddelanden om anstaltens verksamhet samt uppbyggliga betraktelser och uppsatser i diakoni, utkom med blott 4 hftn årl. t. o. m. 1867 och med 6 hftn årl. 1868-92. Ut-gifvare är pastor J. Norrby (1914). Årliga post-prenumerationsafgiften är l kr. 35 öre. Olivecreutz [-krörjts]. Se G e z e l i u s, sp. 1101. Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, rättslärd, universitetslärare, ämbetsman, var sonsons son af Hans Perman (f. 1680, d. 1741 som hofrättsråd i Svea hofrätt), hvilken utmärkte sig vid svenska legationen i Kon-stantinopel under Karl XILs vistelse i Turkiet samt 1719, jämte en sin broder, adlades med namnet 0. 0., f. 7 okt. 1817 på Mässvik, i Bro socken i Värmland, d. 2 febr. 1905 i Stockholm, blef student i Uppsala 1836, filos, doktor 1839 och juris kandidat 1842. Efter några års tjänstgöring på den juridiska ämbetsmannabanan blef han 1847 docent i kriminalrätt vid Uppsala universitet, 1849 vice häradshöfding, 1851 juris licentiat samt 1863 juris doktor; 1852-68 var 0. professor i allmän lagfarenhet och romersk rätt i Uppsala, hvarifrån han sistnämnda år kallades till ledamot af Konungens högsta domstol, i hvilket ämbete han kvarstod till 1889. Han blef 1902 led. för Sverige af permanenta skiljedomstolen i Haag. 0. utgaf 1851, som specimen för den professur han sedermera beklädde, afh. Om lagbestämd giftorätt i bo, hvilken sedan i omarbetade och betydligt tillökade upplagor utkommit under titlarna Om makars giftorätt i bo (1859; första afdelningen, behandlande giftorättens historia, öfv. på fr. 1865; nya uppl. 1868 samt 1876-78) och Om makars giftorätt i bo och om boets förvaltning (5:e uppl. af det ursprungliga arbetet, 1882). Ett senare större arbete af 0. är Testamentsrätten enligt svensk lagstiftning (1880; 2:a uppl. 1898). I öfrigt sysselsatte sig 0. som juridisk skriftställare hufvudsakligen med frågorna om dödsstraffets uteslutande ur den allmänna strafflagen och om förbättringsanstalter för barn och ungdom till motverkande af återfall till brott. Han utgaf 1866 arbetet Om dödsstraffet (öfv. till fr. 1868 och till fi. 1886) och 1872 Om orsakerna till återfall till brott (öfv. på fr. och it.). Under flera utrikes resor studerade han äfven fängelseväsendet och den juridiska undervisningen. Som led. af ridderska-pet och adeln deltog 0. i riksdagarna 1859-60, 1862-63 och 1865-66; vid den sistnämnda upp-