615 Olivehult-Olivet 616 trädde han med bestämdhet mot representationsförslaget. Sedan 1884 var han hedersled, af Vet. soc. i Uppsala. Bland de många andra utmärkelser, som tillföllo honom, må nämnas kallelsen till led. af Franska institutet (afdelningen "L'aca-démie des sciences morales et politiques", korrespondent 1877, associé 1903) och till medlem af Institut de droit international (1873, hedersled. 1895). Af Vet. akad. blef 0. led. 1896. - 0. gifte sig 1857 med skriftställarinnan Rosalie Ulrika E o o s, f. 9 dec. 1823 i Stockholm, d. 4 juni 1898. Fru 0. utgaf diktsamlingen Skogsblommor, plockade aj La Straniera (1855) och biografien Mary Carpenter, hennes lefnad och verksamhet samt deltog i uppsättningen af "Tidskrift för hemmet" (1859), i hvars redaktion hon kvarstod under de första nio åren. (Rid.) Olivehult, gods i Kristbergs socken, Östergötlands län, med manbyggnaden belägen vid sjön Stråken. 12 mtl, tax. till 564,000 kr., samt ångsåg och tegelbruk, tax. till 4,000 kr. (1912). Gården hette urspr. Hult, men fick namnet 0. af öfversten Hans Oliveblad, som köpt den 1642. Genom gifte kom den till släkten Skytte och 1785 genom köp till riks-geografen G. Fr. Linnerhjelm, ärfdes af sonen kammarherre P. G. Linnerhjelm (d. 1875) och tillhör nu (1914) hans systers dotterdotter, fru Constance Holmstedt. Wbg. Oliverna Martins [martl'j], Joaquim Pedro de, portugisisk författare, f. 30 april 1845 i Lissabon, d. där 22 aug. 1894, var 1870-74 direktör för S:ta Eufemiagrufvorna i spanska prov. Cördoba, återvände 1874 till Portugal, var 1874-87 direktör för en järnväg och blef 1884 direktör för industri- och handelsmuseet i Oporto. Han blef 1885 parlamentsmedlem och tidningsutgifvare i Lissabon samt 1889 chef för tobaksregien. Dec. 1891-mars 1892 var han finansminister. 0. hade under denna växlande bana äfven fått tid öfrig för grundliga studier, särskildt på historiens, nationalekonomiens och litteraturhistoriens områden. Bland hans många i liflig och praktfull stil affattade historiska arbeten må nämnas Historia da civilisacäo iberica (1879; 3:e uppl. 1896), Historia de Portugal (2 bd, 1879; 4:e uppl. 1894) och Os f hos de D. Joäo I (1891). 0. skref äfven en entusiastisk studie öfver Camoes, Os Lusiadas: ensaio sobre Camöes (1872; omarbetad under ändrad titel 1891) samt de populärvetenskapliga arbetena Elementos de anthropologia (1880) och Systema dos mythos reli-giosos (1882). Jfr M. Barreto, "0. Martins, estudo di psycologia" (2 uppl. 1892), och Anthero de Quental, "0. Martins" (1894). V. S-g. Olivekrans, Johan Pauli n, statsman, f. l aug. 1633 i Strängnäs, d. 10 jan. 1707 i Stockholm, var son till Strängnäsbiskopen, sedermera ärkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus. Efter af slutade studier vid Uppsala universitet blef 0. 1654 aktuarie i kansliet och s. å. adlad, hvarvid han antog namnet 0. (han hette förut Paulin). 1656 beordrades han att tjänstgöra hos Karl X Gustaf, som då stod med sin armé i Preussen, och åtföljde konungen på dennes krigståg till Polen och Danmark. 1658 åtföljde han de svenske ministrarna Bielke och Biörenklou som legationssekreterare till Frankfurt (där han 1659 gifte sig med Biörenklous dotter Brita), blef 1661 envoyé vid holsteinska hof- vet, 1662 revisionssekreterare, 1665 statssekreterare och 1674 kansliråd samt förordnades s. å. att förestå hof kanslersämbetet, hvilken befattning han innehade till 1680. Han var personlig fiende till Johan Gyllenstierna och flera bland dennes närmaste vänner. 0. sändes 1676 jämte Bengt Oxenstierna som ambassadör till kongressen i Nijmegen. 1680 utnämndes han till ståthållare i Reval, men vägrade mottaga denna plats och stannade hemma vid riksdagen, där han icke var utan inflytande, 1681 insattes han i Likvidations-kommissionen och blef s. å. af drottning Kristina, hos hvilken han stod i stor ynnest, utnämnd till generalintendent och guvernör öfver hennes underhållsländer samt 1682 till lagman öfver Gottland och drottning Kristinas råd. I den yttre politiken sällade han sig till Frankrikes vänner och mottog af denna makt 1694 en vängåfva af 4,000 riksdaler. Mycket erfaren både i hofstämplingar och statssaker, var han i båda delarna mycket anlitad som rådgifvare och som ledare af sådana personer, som väl hade lust och böjelse för intriger, men saknade förmåga att själfva uppgöra några planer. Hans intelligens var mycket stor, och som diplomat var han smidig. Om hans karaktär äro omdömena mindre fördelaktiga; Karl XI kallade honom "en slipprig och hal man". 0. var en lärd man och lycklig latinsk skald. - G. Schauman ("En hypotes om författareskapet till 'Les anecdotes de Suéde"', i "Hist. tidskr." 1902 och i "Kulturhistoriska uppsatser", 1912) och 0. Palme ("Bidrag till frågan om 'Les anecdotes de Suéde' och dess författare", i "Hist. studier, tillägnade Harald Hjärne", 1908) tillskrifva honom på goda grunder författarskapet till den bekanta skriften "Anecdotes de Suéde" (se d. o.). A-B- R-* Oiivenza [ålive'ntha], stad i spanska prov. Bada joz (Estremadura), förr gränsfästning mot Portugal, 23 km. s. om Badajoz. 9,066 inv. (1900). Odling af vin, frukt och hampa. 0. afträddes af Portugal till Spanien 1801. (J- F. N.) Olivet [ålivä], Pierre Joseph Thou-1 i e r d', fransk grammatiker, f. 1682, d 1768, tillhörde till 1713 jesuitorden och gjorde sig bemärkt genom några öfversätt-ningar af klassiska författare samt valdes 1723 till led. af Franska akad. Han återgäldade denna utmärkelse med en Histoire de l'Aca-démie francaise (1729), eg. en fortsättning (åren 1652-1700) af Pellissons berättelse om det lärda samfundet. Mycket arbete nedlade han på