Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 619-620 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olivindiabas - Olivingabbro - Olivinsten - Olivolja - Olivträd - Olja - Oljebad - Oljebaggar - Oljeberget - Oljebildande gas - Oljebroms

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

619

Olivindiabas-Oljebroms

620

Olivindiabas, petrogr. Se Diabas.

Olivingabbro, geol., petrogr. Se Gabbro.

Olivinsten, geol., petrogr., en kristalliniskt
kornig, någon gång skiffrig, hård bergart, som
nästan uteslutande eller till hufvudsakligaste
delen består af mineralet olivin. I renaste
och friskt tillstånd är bergartens färg ljust
grönaktig, men vid vittring förändras den till gul
eller rödgul. Olivinstenen anses som platinans
och kromjärnets hemklyft. Den uppträder inom
gnejs-, glimmerskiffer- och kvartsitområden och
synes vara af eruptivt ursprung. Inom Sverige
äro fyndorter för densamma kända i Jämtland och
Västerbotten. Bergarten finnes likaledes i Norge.
E. E.

Olivolja, Oleum olivæ, farm., den ur olivträdets
frukter (oliver) genom pressning erhållna
oljan. Beredningssättet är olika för framställning
af skilda sorter och på olika trakter. Den största
mängden olja kommer från Italien och Spanien, den
finaste från södra Frankrike, s. k. Provenceolja
(oleum olivæ provinciale), ett namn, som numera ges
åt fin olivolja, hvarifrån den än må komma. Sedan
olivträden nått 8–10 års ålder, skördas i allmänhet
under dec.–jan. de mogna eller nästan mogna
frukterna (från ett fullt utveckladt träd 70–80
kg. årligen). Samma träd kan skattas i vida mer än 100
år. Mängden olja i fruktväggen är omkr. 70 proc., i
fröet 10–15 proc. Den allra finaste s. k. jungfruoljan
(ol. oliv. virgineum) beredes på handplockade oliver,
som skalats och befriats från kärnor, hvarefter
fruktköttmassan underkastas lindrig pressning utan
värme ("kallpressning"). Den så erhållna oljan har
särdeles mild smak och lukt samt är blekgul med någon
dragning åt grönt (af klorofyll). Handelns vanliga
prima olja, matolja, vinnes åter på det sätt, att
de plockade eller nedskakade frukterna torkas några
dagar på ett luftigt, men skuggigt ställe eller i ugn
vid + 40° till 55° C. Därefter krossas de med skal och
kärnor, jämte resterna efter jungfruoljans beredning,
i särskilda kvarnar, hvarefter massan kallpressas. Den
grumliga oljan klarnar efter någon tids lagring,
hvarefter den silas och sändes i handeln i bleck-
eller träkärl. Sämre vara bereder man genom att utröra
presskakan med vatten eller genom densammas jäsning,
i båda fallen med efterföljande kallpressning. Genom
resternas varmpressning eller genom urkokning
med vatten eller förmedelst extraktion framställes
s. k. bomolja l. fabriksolja (ty. baumöl, trädolja,
äfven kallad ol. oliv. commune), en mörk, tjock,
illaluktande olja. Slutligen blandas återstoden i
stora cisterner med vatten, hvarefter småningom en
stinkande vätska, helvetesolja (Tournant-olja), samlas
på ytan. Fullkomligt färglös olja (ol. oliv. album)
är blekt i solen, med djurkol e. d. och är alltid
mer eller mindre härsken. Härsknandet beror på
bildning af illaluktande flyktiga fettsyror. –
Sv. farmakopéns ol. olivæ utgöres af jungfruolja
eller finaste matolja. Vid lägre temperatur tjocknar
olivoljan och afsätter vid omkr. + 6° C. hvita korn,
i det att fettarterna börja utkristallisera. Vid
0° är oljan stel, bildande en gulhvit, salfveartad
massa. Den är nästan olöslig i sprit, däremot lätt
löslig i eter, kloroform o. d. Den hör till de
"icketorkande oljorna", d. v. s. att den icke som
linoljan torkar in i luften till en fernissliknande,
hård massa. Olivoljans specifika vikt är 0,915–0,918;
den brinner med klar, ej rykande låga. Oljan består
till 72 proc. af flytande glycerider af oljesyra
(C₁₈H₃₄O₂), linol- och linolensyra; resten utgöres
till största delen af fasta glycerider, mest
af palmitinsyra jämte mindre mängder stearin- och
arakinsyra. I olivolja förekomma ibland förfalskningar
med jordnöt- (arachis-), sesam-, vallmofrö-, ricin-
eller bomullsfröolja, som höja den specifika vikten,
eller paraffinolja, som sänker denna. – Olivoljan
har stor användning, främst i produktionsländerna
och äfven annorstädes, till matlagning, äfvenså till
medicinskt bruk, t. ex. i oljemulsion mot diarré, till
beredning af vissa plåster, liniment och salfvor m. m.
C. G. S.

Olivträd. Se Oliv.

Olja, lat. oleum. Se Oljor.

Oljebad, kem. Se Bad, sp. 617.

Oljebaggar, zool., en benämning på skalbaggfamiljen
Meloidæ (se d. o.).

Oljeberget (eg. Oljeträdens berg, Matt. 21: 1 eller
Olivlundens berg, Luk. 19: 29; 21: 37 m. fl.) ligger
ö. om Jerusalem (se d. o., sp. 1366), på andra sidan
Kidrondalen. Det omnämnes endast i

Parti af Oljeberget.

förbigående i gamla testamentet (2 Sam. 15: 30),
men är så mycket mera kändt från det nya. På dess
sluttningar lågo byarna Betfage och Betania äfvensom
Getsemane örtagård (Mark. 11: 1, Luk. 19: 29, 37,
Mark. 14: 26), och till detta berg förlägges ock Jesu
himmelsfärd (Apg. 1: 12). Berget har en långsträckt
form med 4 kullar, af hvilka den högsta når 818
och de närmast belägna 806 och 812 m. ö. h. Från
Jerusalem, som själft ligger 789–744 m. ö. h., tar
sig höjdsträckningen icke ut som något berg, men
från Döda hafvet (nära 400 m. under Medelhafvet)
erbjuder det en imponerande anblick. Litt.:
T. Tobler, "Siloaquelle und Oelberg" (1852).
E. S-e.

Oljebildande gas. Se Etylen.

Oljebroms, en vätskebroms, afsedd att utjämna och
förebygga stötverkan vid en mekanisk rörelse, består
af en med maskineriet förbunden kolf, som är rörlig i
en med olja (glycerin e. d.) fylld cylinder. Oljan
utpressas vid kolfvens rörelse genom små hål i
kolfkannan till den sida af kolfven, som är vänd
från rörelseriktningen, och det motstånd mot kannans
förflyttning, som därvid uppstår, hämmar rörelsen
hos kolfven och åstadkommer däri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>