"Dictionnaire de l'Académie française" (3:e uppl. 1740). Honom i främsta rummet tillkommer hedern af de viktiga ändringar och förbättringar i fråga om rättstafning m. m., som utmärka denna upplaga (5,000 ändringar på 18,000 ord). Hans Remarques sur la langue française (1767) innehåller bl. a. första stommen till en fransk verslära: Traité de la prosodie française (1729). ^{J. M--r.}* Olivetaner (lat. Fratres eremitæ de monte Oliveti, Congregatio Sanctæ Mariæ montis Oliveti, eremitbröderna på berget Oliveto l. Oljeberget, den heliga Marias munkorden på berget Oliveto) kallas en liten benediktinorden i Italien efter moderklostret på berget Oliveto i Toscana s. ö. om Siena. Stiftaren var filos. professorn Bernhard (urspr. Giovanni) Tolomei (f. 1272, d. 1348) i Siena, som efter tillfrisknandet från en ögonsjukdom stiftade orden 1319 till den heliga Jungfruns ära. Sanktionerad af påfven Johan XXII, flyttades den från Siena till Oliveto, där ett kloster byggdes, hvars regler i vissa punkter voro strängare än de ursprungliga benediktinreglerna. Påfvarna Klemens VI och Gregorius XI gåfvo orden förnyad sanktion. Medlemmarna äro få; de sysselsätta sig mera med betraktelser och bön än med yttre verksamhet. Ordensdräkten är hvit, med ett svart axelband. Äfven en liten nunneorden (Olivetonunnorna) slöt sig till denna ordensstiftelse. ^{J. P.} Olivetanus, Pierre Robert, fransk reformert teolog, f. omkr. 1506 i Noyon, d. 1538 i Ferrara, var den, som först gjorde Calvin (hans släkting) bekant med reformatorernas skrifter. 1533 var O. informator i en rik borgerlig familj i Genève och började då verka för reformationens idéer. Af denna orsak utvisad ur staden af magistraten, begaf han sig till Neuchâtel, där han på de piemontesiske valdensernas begäran och bekostnad öfversatte bibeln på franska, därvid begagnande sig i väsentlig grad af en kort förut af Le Fèvre d'Étaples i Antwerpen utg. öfv. O:s urspr. för valdensernas räkning utförda bibelöversättning (Neuchâtel, 1535) antogs (förbättrad af Calvin) af samtliga de franske protestanterna och blef grundvalen för alla af dem sedermera ombesörjda nyare bibelöfversättningar. ^{J. P.} Oliveto, Monte O. [må'nte åliv<over>e</over>tå], höjd och kloster strax s. v. om Florens. Klosterbyggnaderna begagnas nu som militärsjukhus. Från en låg cypressplanterad höjd har man en berömd utsikt öfver Florens' underbart sköna dal med Prato och Pistoja ända till en af Carraras marmortoppar, Florens och Fiesole, Fortezza di Belvedere och S. Miniato, bort till Casentinos kala berg. ^{J. C.} Olivetonunnor. Se Olivetaner. Olivetter (fr. olivettes, "små oliver"), olivformade, till slipning olämpliga koraller; äfven aflånga glaspärlor, hvilka som handelsartikel eller bytesmedel utföras till Afrika. Olivfamiljen, bot. Se Oleaceæ. Olivgrönt. Se Färg, sp. 267. Olivier [ålivi<over>e</over>], i Rolandssången Rolands svåger och vapenbroder, som i Roncevauxslaget stupade vid hans sida. Olivier [ålivi<over>e</over>], G. A. Se Ol. Olivier [ålivi<over>e</over>], Ludwig Heinrich Ferdinand, en om undervisningsväsendet i Tyskland förtjänt man, f. 1759 i Schweiz, d. 1815 i Wien, verkade 1781--1801 i Dessau samt därefter i Berlin och Leipzig. Han fäste sitt namn vid en särskild läsmetod, i hvilken den s. k. ljudmetodens (se d. o.) grundprincip ingår. -- Hans söner Heinrich O., f. 1783 i Dessau, d. 1848 i Berlin, och Johann Heinrich Ferdinand O., f. 1785 i Dessau, d. 1841 i München som professor i konsthistoria, började som landskapsmålare. Senare målade den förre altarbilder, den senare historiska landskap och historietaflor samt utförde litografier. Den yngste sonen, Woldemar Friedrich O., f. 1791 i Dessau, d. 1859, påverkades i Rom af Overbeck och Cornelius, målade porträtt, bibliska och mytologiska ämnen, bl. a. fresker i Königsbau i München, samt utförde en "Volksbilderbibel" med 50 framställningar ur N. T. (Gotha 1838 och 1882). (^{G--g N.}) Olivier [ålivi<over>e</over>], Juste Daniel, schweizisk författare, f. 1807, d. 1876, var lärare vid akademien i Lausanne, då han till följd af politiska oroligheter måste gå i landsflykt, 1842. Han öppnade då en skola i Paris, men återvände 1871 till hemlandet. O. är en i det franska Schweiz mycket uppburen författare. Till hans bästa arbeten höra dikterna Poèmes suisses (1830), Les chansons lointaines (1847; flera uppl.), novellerna M. Argant et ses compagnons d'aventures (1850), Le batelier de Clarens (1861) och Le pré aux noisettes (1863) samt skildringen Le canton de Vaud (2 bd, 1837--41). Olivier le Dain [ålivi<over>e</over> lə dä~']. Se Le Daim. Olivin, miner., isomorfa blandningar af Mg₂ Si O₄ och Fe₂ Si O₄ med ringa mängder af Mn O, Ni O, Ti O₂, Fl etc. Med varm salt- eller svafvelsyra sönderdelas olivinen under gelatinering. Vanligtvis öfvergår olivinen i grön, trådig serpentin under samtidig bildning af järnoxider. Ombildningen <img r>

fortgår från mineralets rand eller från detsamma nätlikt genomsättande sprickor (se fig.). Olivinen kristalliserar i korta prismor efter det rombiska systemet. I stuff vanligtvis flaskgrön, blir den i slipprof nästan färglös med stark ljus- och dubbelbrytning. Hårdhet 6 1/2--7; eg. v. 3,27--3,45. Mineralet har stor utbredning i basalter, melafyrer, gabbroarter, hyperiter (Tabergsmalmen i Småland), diabaser, peridotiter o. s. v., således i basiska och ultrabasiska eruptivbergarter. Vidare synes det antagligt, att vissa i glimmerskiffrar och andra kristalliniska skiffrar inlagrade olivinskiffrar icke äro af eruptivt ursprung. I de flesta förekomster uppträder olivinen såsom en bland de äldsta utskiljningarna ur den eruptiva magman, i det den bildar väl begränsade kristaller med instjälpningar af lava, som tydligtvis smält sig in i den på ett tidigt stelningsstadium konsoliderade olivinen. -- Bland olivinens varieteter må nämnas stora genomlysande kristaller, hvilka användas som ädelsten, krysolit, omvandlad, villarsit l. ferrit, starkt järnhaltig och därför brun, hyalosiderit, rent ferrosilikat (Fe₂ Si O₄), fayalit, rent magnesiumsilikat (Mg₂ Si O₄), forsterit, och rent manganosilikat (Mn₂ Si O₄), tefroit. ^{A. Hng.}