Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof (eröfrare) - 1. Olof (norsk konung) - 2. Olof Sigtrygsson Kvaaran - 3. Olof Haraldsson - 4. Olof (I) Tryggvesson - 5. Olof (II) Haraldsson (den helige, digre)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Olof
638
Annorlunda Steenstrup, "Danmarks sydgrsense 1900",
och L. Weibull, "Kritiska undersökningar i Nordens
historia omkring år 1000" (1911). B.N-n. Olof
(no. Olav), norska konungar. 1. 0., sjökonung, af
vestfoldska ynglingaätten, grundlade 853 ett norskt
konungarike i Dublin, där han, af irerna kallad
Amhlaeibh, lär ha regerat till 871 och hvarifrån han
gjorde eröfrings- och plundringståg till Skottland,
England och Wales. Då hans fader, konung Gudröd
("Godfred") af Yestfold, svårt ansattes af Harald
Hårfager, skyndade 0. till hjälp och stupade, som det
(af G. Storm) an-tages, i slaget vid Hafrsfjord. 0:s
rike i Dublin egde bestånd, tills det eröfrades
af engelsmännen 1170. - Litt.: G. Storm, "Slaget i
Hafrsfjord" (i "Hist. tidsskr.", ser. II, bd 2, 1880),
och Y. Nielsen, "Slaget i Hafrsfjorden 872" (1906).
2. 0. Sigtryggsson K v åar a n, konung i Dublin
under senare hälften af 900-talet, lär 937 med sin
flotta ha hemsökt Humber och eröfrat staden
York. 943 lät han enl. sägnen döpa sig. Hans
försök att eröfra Northumberland misslyckades h.
o. h. (se H a ve l ock the d a ne). 980 lär han
ha fördrifvits, hvarefter han drog på pilgrimståg
till löna, där han dog "urgammal" antagligen 981.
3. 0. H a r a l d s s o n, son till Harald
Hårfager och Svanhild, Eystein Jarls dotter, erhöll
Viken (landet kring Kristianiafjorden), när
Harald delade riket mellan sina söner. Då han
ej ville erkänna sin broder Erik Blodyx som
öfverkonung, blef han af denne öfverrumplad
i Tunsberg och stupade 934 i ett slag utanför
denna stad. Sonen Tryggve (Olavsson) undkom.
4. 0. (I) Try ggvesson, f. 963, d. 9 sept. 1000,
konung 995-1000, son till den under 0. 3 nämnde
Tryggve Olavsson, som mördades af Erik Blodyx’
söner, skall ha växt upp i Ryssland, dit hans
mor enligt sägnen tagit sin tillflykt för att
rädda sig och sonen, och vann stort rykte som en
af samtidens dristigaste vikingahöfdingar och som
oöfverträffad idrottsman. Sedan 991 härjade han
på östersjöländernas och Englands kuster,
men 994 slöt han fred med konung Ethelred och lät
döpa sig. 995 seglade han till Norge, där det just
utbrutit uppror mot Haakon jarl, och hyllades till
konung, sedan Haakon undanröjts, enligt sägnen
genom en träls svek. 0. utvecklade nu en stundom
nästan fanatisk missionsifver. På en färd
längs kusten från Viken till Haalogaland (Nordland)
for han fram utan skonsamhet. Det lyckades honom
att omstörta det hedniska gudahofvet och, åtminstone
till det yttre, få den nya tron erkänd. Äfven till
de norska kolonierna, Island, Färöarna, Shet-lands-
och Orkneyöarna, sträckte han sin missionsverksamhet.
Hans mest betydande andliga medhjälpare därvidlag
voro den svenske aposteln Sigfrid och den nitiske
hirdprästen Thangbrand. Upptäckten af den
heliga Sunnivas lik på ön Selja (nu Selje i N.
Bergenhus amt) och de yppigt utspunna legender,
som förknippades med detta fynd, stödde 0:s
propaganda. Enligt Snorre Sturlasson anlade
0. 997 Nidaros och uppförde där Klemens-kyrkan.
Till landets otillgängliga inre nådde dock ej
0:s omvändelseverk. Ej heller lyckades han
kyrkligt organisera den nya religionen. 0. äktade
998 Sven Tveskäggs då 40-åriga dotter
Tyra,
änka efter hertig Miesko i Polen. För att sätta
sig i besittning af hennes hemgift företog han
kort därpå ett tåg till Vendland (Pommern). På
återvägen öfverfölls han af sina fiender Erik jarl
samt konungarna Olof Skötkonung och Sven Tveskägg,
enligt sagan (Ödd munk, Fagrskinna) vid den lilla
ön Svolder. Efter tappert motstånd hoppade han i
hafvet från sitt präktiga skepp "Ormen länge". Enligt
en sägen skall han ha räddat sig från slaget och
lefvat i flera år okänd i främmande land. - Litt.:
L. Weibull, "Kritiska undersökningar i Nordens
historia omkring år 1000" (1911), och F. Jönsson,
"Hvar faldt 0. Tryggvason?" (i dansk "Hist. tidsskr.",
ser. 8, III, s. å.); jfr G. Mor-genstern, "Zur
iiberlieferung der grossen Olafssaga Tryggvasonar"
(i "Arkiv f. nord. filol.", bd VIII). 5. 0. (II)
Haraldsson, kallad 0. den helige 1. 0. digre
(fno. digr, omfångsrik, mäktig), konung 1015-28,
Norges nationalhelgon och andre riksgrundläggare,
d. 1030, var son till småkonungen i Vestfold Harald
Grenske, men växte upp hos sin styffar, konung
Sigurd Syr i Ringerike. Som helt ung man drog 0. på
vikingafärd och vistades omkr. 1009 i England, där
han blef starkt gripen af kristendomen. Traditionen
förtäljer, att han någon tid därefter döpts i
Kouen. 1015 återvände 0. som tronpretendent i kraft
af sin arfsrätt till Norge, där usurpatorn Erik jarls
son Haakon skötte styrelsen under faderns frånvaro
i England. 0. lyckades taga Haakon till fånga,
sände honom ur landet och underkufvade hastigt
Oplandene. Därefter skyndade han att möta Eriks
bror och medregent Svein jarl, som han tillfogade
ett afgörande nederlag i sjöslaget vid Nesjar
(se d. o.) 25 mars 1016. Därigenom var 0. landets
herre, och han grep sig genast an med att ånyo
genomföra rikets samling under ett nationellt
konunga-döme och bygga detta på kristendomens
grund. Med kraft återupptog han Olof Tryggvessons
krist-ningsverk. Sagorna skildra 0., kanske något
tendentiöst, som den hänsynslöse ödeläggaren af
hedniska kultställen och utrotare af allt slags
trolldom. I st. f. de raserade gudahofven byggde han
kyrkor och insatte präster, i stort antal medförda
från England. Angelsaxisk kyrkorätt och kyrkoordning
kommo därigenom i stor utsträckning att öfva
inflytande på 0:s kyrkoorganisation. 0. blef norska
kyrkans organisatör och förste lagstiftare. Samtidigt
blef han rikets andre grundläggare genom att krossa
jarlastyrelsen, ånyo samla fylke-konungadömena i
Oplandene under riksenheten och tvinga de mäktiga,
själfrådiga "leradermands"-ätterna till lydnad. Sin
makt befäste han dessutom genom att återuppföra
Nidaros och anlägga Borg (sedermera Sarpsborg)
i Viken. Hans målmedvetna kamp mot den gamla
stamförfattningen bragte ett starkt parti inom
aristokratien att resa sig mot hans rikspolitik och
söka sitt stöd hos Knut den store. Genom att sålunda
uppträda som den nationella s j älf ständighetens
förkämpe råkade 0. därjämte i spändt förhållande
till sin svärfader Olof Skötkonung, hvars dotter
Astrid han mot hennes faders vilja äktat. Efter att
ha underkufvat England upptog Knut kampen för att
vinna äfven Norge och knöt alltså förbindelser med
dem bland de norske stormännen, som voro missnöjda
med 0:s helstatspolitik. I förbund med sin svåger
Anund Jakob kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
