1884 års kommitté ang. ångfärjeförbindelse mellan Sverige och Danmark och kyrkomötesmedlem 1868. 1870--95 var han tysk konsul i Hälsingborg. Bland de frireligiöse intog han en framstående ställning och uppträdde som andlig talare. Han efterlämnade en själfförvärfvad förmögenhet af flera mill. kr., hvaraf öfver 800,000 kr. i donationer tillföllo stiftelser och enskilda. -- Hans son Jonatan (John) O., f. 1858, advokat i Stockholm 1890--1905, spelade länge en viss roll inom det frisinnade partiet i hufvudstaden som själfkorad "öfvervalman" vid riksdagsmannavalen och var själf en af dess representanter i Andra kammaren, fr. o. m. urtima riksdagen 1892 t. o. m. 1905. Sedermera slog han sig ned som godsegare i Skåne. T--s. Olsson, Peter, natur- och fornforskare, f. 11 dec. 1838 i Hörja, Kristianstads län, blef student i Lund 1858, filos, doktor 1865 och docent i zoologi vid Lunds universitet 1867 samt var lektor i naturvetenskap vid h. elementarläroverket i Östersund 1869--1905. Han tjänstgjorde som intendent i Jämtlands läns fornminnesförening 1887--1905 och som observatör vid Östersunds meteorologiska station 1884-1905. 1878--1902 var han stadsfullmäktig i Östersund. O., som på 1860--70-talen företog resor för undersökning af den nordiska hafsfaunan, har både på biologiens (särskildt zoologiens) och arkeologiens områden utöfvat en synnerligen liflig och värdefull verksamhet. Bland hans biologiska skrifter må framhållas Entozoa, iakttagna hos skandinaviska hafsfiskar (1867), Om entozoernas geografiska utbredning och förekomst hos olika djur (1869), Prodromus faunce Copepoda-rum parasitentium Scandinavice (s. å.), Om parasitiska copepoder i Jämtland (1877), Bidrag till Skandinaviens helminthfauna (I 1876, II 1893) och Om de jämtländska fjällväxternas utbredning (1890). Till Sveriges arkeologi har han lämnat ett stort antal bidrag, af hvilka må nämnas Öfver-sigt af Jämtlands läns fornminnen från hednatiden (med sex tillägg, 1889-1909), Fornhandlingar rörande Jämtlands län (1889-1909), Hällmålningar på Flatruet (1899), Jämtland och Härjedalen under hednatiden (1900) och Två fynd af fornsaker i Jämtlands tor j'mossar (1903). Han har dessutom utgett Om Jämtlands och Herjeådalens världsliga styrelse och ämbetsmän i äldre tider (1897). 0. är korresponderande led. af Vitt. hist. o. ant. akad. sedan 1908. L--e. Olsson, Bror August Leopold, skådespelare, f. 2 febr. 1860 i Göteborg, har sedan 1877 varit i tät omväxling anställd vid olika landsortssällskap samt teatrar i Stockholm, Göteborg och Helsingfors, senast i Stockholm vid Dramatiska teatern 1907--11, nya Intima teatern 1911-12 och Svenska teatern från 1912. 0. har genom vederhäftig uppfattning och god diktion gjort sig omtyckt i karaktärsroller, bland hvilka det må vara nog att nämna Bildhuggaren Clémenceau, Napoleon i "Madame Sans-Gêne", Alexis Karenin i "Anna Karenina" samt Magnus Stenbock, Olsson, Albert Julius, målare, f. l febr. 1864 i London, af svensk fader och engelsk moder, är engelsk medborgare, bosatt i Cornwall och representerad i engelska och amerikanska samlingar. Bland hans arbeten äro flera mariner (två utställda i Stockholm 1897), Vikingar och sirener (1900), Månbelyst strand (1911, Tate gallery i London). G--g N. Olsson, Per, i Fläsbro, förut i Åsak, hemmansegare och trävaruhandlande, politiker, f. 7 dec. 1864 i Högs församling, Gäfleborgs län, har varit led. af Andra kammaren för Norra Hälsinglands domsaga 1897--1906 och sedan 1909 samt därunder led. af statsutskottet 1903-06 och sedan 1909 samt "förstärkningsman" i liberala samlingspartiets förtroenderåd. Han blef led. af försvarsberedningen 1911. Särskild uppmärksamhet väckte O. genom sin rösträttsmotion vid 1904 års riksdag, som i allt var lika med liberala samlingspartiets (se d. o., sp. 348) kollektiva motion s. å., utom däri, att O. fordrade för valrätt ej blott betalda kronoutskylder, utan äfven betalda kommunalutskylder. Denna s. k. Fläsbrolinje följdes af Andra kammaren och äfven af liberala samlingspartiet i dess senare rösträttsmotioner. O. var 1898--99 och är sedan 1905 landstingsman; 1905--06 var han statsrevisor. J. C. Olsson, Otto Emanuel, tonsättare, organist, f. 19 dec. 1879 i Stockholm, tog där organistexamen 1896, kyrkosångar- och musiklärarexamina 1899 samt utbildade sig 1897--1901 för J. Dente i kontrapunkt, instrumentering och komposition. Han innehade 1903-05 och 1907 ett af statens tonsättarstipendier och blef 1908 ord. organist i Gustaf-Vasakyrkan samt s. å. harmonilärare vid musikkonservatoriet. O., fördelaktigt bemärkt som konserterande orgelspelare, har äfven utöfvat flitig tonsättarverksamhet, röjande bl. a. en känslig behandling af kontrapunktik i gammaldags stil och en i sin måttfullhet uppfriskande modulationskonst. Hans mest betydande alster är Te Deum (för blandad kör, stråkorkester, orgel och harpa), fängslande genom såväl stämningsvärde som helgjuten form och klangfullhet; det utfördes af Musikföreningen 1910 och utgafs 1913 i klaverutdragaf Mus. konstföreningen jämte hans välgjorda stråkkvartett n:r 2 i G dur. Vidare har han utgett för orgel Fantasi och fuga i frygisk tonart, Gregorianska melodier i bearbetning, 2 sviter, Adagio, etyder, kanon, variationer, trior, en sonat m. m., bland pianostycken Elegiska danser, bland en mängd kyrkliga sånger Sex körer a cappella, hvarjämte han skrifvit rätt många kvartetter för mansröster (bl. a. Goternas sång och Höstkväll) samt tillfällighetsverk, såsom Kantat vid Engelbrektskyrkans invigning (1914). E. F--t Olsson, Olof, svensk-amerikansk teolog och författare, f. 31 mars 1841 på Björtorp, Karlskoga, Värmland, d. 12 maj 1900, blef efter studier i Fjellstedtska skolan och ett missionsinstitut i Leipzig student i Uppsala 1861 och aflade prästexamen 1863. Efter tjänstgöring på olika platser reste han 1869 till Amerika, bosättande sig i ett svenskt nybygge i Kansas (nuv. staden Lindsborg), där han verkade som pastor för en evangelisk-luthersk församling till 1876. Under tiden var han två terminer medlem af statens lagstiftande församling samt county-skolsuperintendent. 1876--88 var han lärare i kyrkohistoria och pastoralteologi vid Augustanasynodens teol. seminarium i Rock Island, Illinois, och från 1891 till sin död rektor vid Augustana college. Han utnämndes 1892 af detta college till teol. doktor och 1893 af Uppsala