659 Olympen-Olympia 660 1870-talet några utländska bolag olycksfallsförsäkring. Det första inhemska försäkringsbolaget i denna gren bildades 1881. F. n. drifva 6 aktiebolag och 3 ömsesidiga bolag olycksfallsförsäkring. Yid 1912 års slut voro i dessa bolag försäkrade inom den enskilda försäkringen 77,869 personer och inom den kollektiva 160,890 personer. Den sammanlagda premieintäkten uppgick till 4,221,953 kr. S. å. utbetalades i skadeersättningar 2,657,691 kr., hvarjämte för under året inträffade skadefall reserverades 1,024,909 kr. Inom den sociala försäkringen framträdde olycksfallsförsäkringen tidigast af alla dess grenar. Enligt de flesta länders lagar ålåg redan sedan gammalt arbetsgifvaren ersättningsskyldighet, om den skada, som arbetaren ådragit sig, kunde uppvisas vara en följd af arbetsgifvarens vårdslösa anordningar eller vara direkt förvållad af denne. Man utbyggde nu inom socialpolitiken denna princip och ålade arbetsgifvaren ersättningsskyldighet för hvarje skada på grund af olycksfall i arbete, såvida ej skadan förorsakats genom grof vårdslöshet eller med vett och vilja. Denna anordning visade sig emellertid ej tillfredsställande. Arbetaren är ej tryggad i fråga om ersättningens utfående, ty dels måste vissa juridiska formaliteter iakttagas, dels kan arbetsgifvaren vara eller bli insolvent. Härtill kom, att den moderna socialpolitiken ser i arbetsaftalet ett socialt förhållande. Det blir då icke enbart arbetets farlighet, som skapar för arbetaren en rätt till ersättning vid olycksfall, utan arbetsförhållandet ålägger arbetsgifvaren en skyldighet att erlägga lön, som räcker till, att äfven sörja för arbetarens skydd i det arbete, för hvilket han riskerar lif och lemmar. För att då trygga arbetaren för ersättningens utgående vid olycksfall visade det sig nödvändigt att ålägga arbetsgifvaren skyldighet att försäkra sina arbetare. Obligatorisk olycksfallsförsäkring infördes i Tyskland redan 1884 och har sedermera införts i Finland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Rumänien, Ryssland, Serbien, Ungern och Österrike. I Sverige är arbetsgifvare i vissa yrken (hufvudsakligen industriella) genom lag af 5 juli 1901, hvilken trädde i kraft l jan. 1903, ålagda ersättningsskyldighet på grund af skada genom olycksfall, som träffa arbetare under utöfningen af arbetsgifvarens yrke (se Olycksfall i arbete). Samtidigt med lagens ikraftträdande inrättades en statsanstalt, Eiksförsäkringsanstalten (se d. o.), på hvilken arbetsgifvarna kunna genom försäkring öf-verflytta sin ersättningsskyldighet. N. V. E. N. Olympen. Se O l y m p o s. Oly'mpia (grek. 'Olv^jiia}^ berömd forngrekisk helgedoms-, orakel- och festplats, betydelsefull framför allt genom de där firade olympiska spelen (se d. o.) och som alla grekers gemensamma religiöst nationella samlingsort. Det låg i Pisatis, mellersta delen af landskapet Elis, på en rymlig, af skogbevuxna höjder omgifven dalslätt, som begränsas i s. af Alfeios (nu Kufias), Pelopon-nesos' betydligaste flod, i v. af dennas biflod från n. Kladeos (där kallad Lalaiko), och i n. af Kronoshöjden, ett utsprång från Olymposberget. I ö. sammanhänger denna plats med de mot de arkadiska gränsbergen uppstigande sluttningarna. Genom gräfningar 1906-08 har det visats, att platsen varit bebyggd redan omkr. 2000 f. Kr., ehuru endast med torftiga hyddor, innehållande primitiva stenredskap och lergods. Det egentliga, med en mur kringgärdade och delvis af pelargångar omgifna helgedomsområdet utgjordes af Zeus' heliga lund, Altis (en dialektform af grek. aZsos, lund), hvilken från början synes ha bildat en nästan regelbunden fyrsiding med ungefär 200 m. längd i ö. och v. och 175 m. bredd i n. och s. (se situationsplanen, fig. l, samt rekonstruktions-bilderna fig. 2 o. 3, visande hufvuddelar af Altis). Nära medelpunkten af denna fyrkant låg det stora, ovala Zeusaltaret, enligt sägnen bildadt under tidernas längd af aska från offren på ett underlag af ohuggen sten. ,S. v. om nämnda offeraltare, med orientering i ö. och v., låg 0:s förnämsta tempelbyggnad, det väldiga, 64 m. långa Z e u s-templet, i dorisk stil, ett verk af den eliske byggmästaren Libon, påbörjadt omkr. 470 f. Kr. och fullbordadt inom en tidrymd af 15 år. Tem-pelcellan (se afbildning af densamma på pl. V till art. Byggnadskonsten) inneslöt den berömda, i guld och elfenben utförda kolossalbilden af Zeus, Fidias' förnämsta mästerverk (se Fidias, sp. 161). Templets båda gafvelfält smyckades af fristående skulpturgrupper i marmor, den östra, framställande förberedelserna till den sagoberömda kappkörningen mellan Oinomaos och Pelops, är enligt hvad Pausanias (se nedan) håller före, ett verk af Paionios, och den västra, framställande striden mellan lapiter och centaurer, utförd af Alkamenes (se fig. 4 o. 5). Meto-perna återgåfvo i reliefbilder scener från He-rakles' lif och stordåd. N. om Zeustemplet, men på betydligt afstånd därifrån och nära den norra Altismuren, låg Heraion (Heratemplet), sannolikt det äldsta kända exemplet på grekisk tempelbyggnadskonst och i sina ursprungliga delar sannolikt härrörande från 7:e, möjligen från 8:e (enligt Dörpfeld ända från 11 :e-) årh. f. Kr. I dess inre förvarades bland andra kostbarheter "Kypselos' kista" (se K y p se l o s), ö. om detta tempel låg Metroon (gudamoderns, Khea-Kybeles, tempel), sannolikt från tiden efter Alexander den store och under den romerska tiden inrymmande porträttstatyer af kejsare. Förutom dessa tre huf-vudtempel inrymde Altis ett stort antal byggnader, afsedda dels för religiösa, dels för profana ändamål. Bland dem må nämnas Prytaneion i nordvästra hörnet af inhägnaden, innehållande Hestias altare, med den eviga elden, och en matsal (hestia-torion], i hvilken de olympiske segrarna bespisades på offentlig bekostnad, Filippeion, s. om nyssnämnda byggnad, ett efter konung Filip II uppkalladt rundtempel med porträttstatyer af den ma-cedoniska konungafamiljen, 12 s. k. "skattkammare" (thesauröi) på en terrass utmed norra Altismuren, tillhörande särskilda grekiska stater och afsedda till förvaringsrum för dyrbara helgedomsskänker, och "rådhuset" (Buleuterion), där prisdomarna höllo sina sammanträden, invid södra Altismuren, med sitt område bildande en utvidgning mot s. af den ursprungliga fyrsidiga platsen. Utanför Altismuren lågo på västra sidan ett stort gym-nasion och en palaistra, båda afsedda för gymnastiska öfningar, samt längre mot s. Leonidaion, en vidlyftig, efter sin uppbyggare, eliern Leonidas,