683 Omajjaderna-Örnar Alchaijami 684 irländsk revolutionär, stiftare af feniernas brödraskap, f. 1816, d. 1877. Se Fenier. Omajjäderna. Se Ka Ii f a t, sp. 616-617. Omaks- och underskrifningspenningar, kam. Se Prostens omaks- och underskrifningspenningar. Omalium, zool. Se Br a che ly trä. Suppl. Omalius d'Halloy [åmaliy's dallra'], Jean Baptiste Julien d', belgisk naturforskare, f. 1783, d. 1875, gjorde efter 1801 mycket vidsträckta forskningsresor, verkade för vaccinationens utbredning i Belgien, var 1815-30 guvernör i prov. Namur, blef 1848 senator och var sedan 1850 president i vet. akad. i Bruxelles. 0. var en mycket lärd naturforskare. Hans arbeten hänföra sig hufvudsakligen till geologien (Elements de géologie. 1839; 8:e uppl. 1868) och etnologien (Races hu-maines, 1845; 5:e uppl. 1869). Af Napoleon I fick han i uppdrag att upprätta en geologisk karta (1: 4,000,000) öfver Frankrike, som publicerades 1823. Oman (förr äfven kalladt Maskat), själfständigt sultanat, omfattande sydöstra kusten af Arabien, från det turkiska landskapet El-ahsa i v. till Merbat på södra kusten, sålunda 1,600 km. med innanför liggande område till öknen; dock stå trakterna v. om Ormussundet och s. om Ras el Hadd endast i lös förbindelse med det öfriga O. Arealen uppges vanligast till omkr. 200,000 kvkm. Folkmängden uppges omväxlande till 402,600 och 1 mill. Arabiska ökenplatån Dahna stupar med en brant bergkant ned mot O:s kustbälte, som är mycket smalt, och vid Maskat går platån ända fram till hafvet. Den högsta bergstoppen Djebel Achtar (3,020 m.) ligger v. s. v. om Maskat, endast 50 km. från Omangolfen. Kusten är liksom nästan hela Arabien mycket fattig på nederbörd, het och nästan vegetationslös, medan bergstrakterna i det inre under vintern ha rikligare nederbörd, som ger upphof till källor och åar, hvilka användas till konstgjord bevattning. Invånarna tillhöra två hufvudstammar, hinavi (från Jemen) och rafri (från Nedjd), samt delas f. ö. i beduiner (nomader) och de bofaste (i oaser och städer). Från Sansibar har en mängd negrer införts, hvilka utgöra en afsevärd del af befolkningen. F. ö. bo i O. representanter för Orientens och Indiens flesta folk; bland köpmännen äro de fleste indier (s. k. banianer). Genom denna folkblandning har uppstått religiös tolerans, som är gagnelig för landets handel. Denna går hufvudsakligen sjövägen och steg 1911--12 till 4,4 mill. rupier (5,3 mill. kr.) i export och öfver 6 mill. rupier (7,3 mill. kr.) i import. De viktigaste exportartiklarna äro dadlar, bomullsvaror, citroner o. a. sydfrukter, pärlor och pärlemor, hudar och skinn samt fisk. De största importartiklarna äro vapen och ammunition samt ris, vidare kaffe, socker, manufakturvaror etc. Den största handeln drifves med Indien; i andra rummet kommer Storbritannien, som i de midt emot O. liggande, England tillhöriga hamnarna Basidu på ön Kischm och Djask har goda stödjepunkter för sin handel samt håller en politisk agent i Maskat. 1911--12 inklarerades i Maskat 255 utländska fartyg (om 360,000 ton), af hvilka 242 (om 320,000 ton) voro engelska. Dessutom drifva araberna i landskapet Sur (i närheten af Ras el Hadd) liflig kustfart samt äfven sjöfart på Indien och Afrikas östra kust. Det vanliga myntet är Maria-Teresia-thalern; vid kusten -- men icke i det inre -- cirkulerar äfven indiskt mynt. Af mindre betydelse äro de rent omanska mynten. Hufvudstad är Maskat. O. regeras af sultanen eller, såsom han officiellt kallas, imamen (se Imam 2) med oinskränkt makt, ehuru hans välde öfver de från Maskat mer aflägsna delarna af landet är rent nominellt. Den nuv. härskarätten härstammar från Ahmed Ben Said, som utsågs till imam 1741. Imamen Sejjid Said (1804--56) gjorde O. till den mäktigaste staten i Arabien och staden Maskat till en af de viktigaste handelsplatserna i Orienten. På hans tid omfattade sultanatet icke blott kustlandet O. samt östafrikanska kusten från ekvatorn till Kap Delgado med därutanför liggande öar (Pemba, Sansibar, Mafia och Quiloa m. fl.), utan han förpaktade äfven den smala kustremsan af persiska landskapen Mogistan och Laristan med handelsstäderna Bender-Abbas och Lingeh, öarna Ormus, Kischm, Larek och Hendjam samt kusten af Belutsjistan från Ras Tanka till Pasni med hamnen Gwadar. Efter hans död delade sönerna arfvet, så att den äldste, Sejjid Tsueni, erhöll O. och de asiatiska, Sejjid Mejjid de afrikanska besittningarna. 1875, då arrendetiden utgått, bemäktigade sig Persien städerna och öarna vid dess kust, och sultanen behöll endast några obetydliga kustorter i det dels till Persien, dels till Belutsjistan hörande landskapet Mekran. Sedermera ha äfven dessa gått förlorade, hvarjämte imamen 1870 till Storbritannien afstod Kuria-Muria-öarna. J. F. N. Omanhafvet, Omangolfen, den del af Arabiska hafvet, som ligger mellan östra Oman och Persien och som genom Ormussundet står i förbindelse med Persiska viken. (J. F. N.) Omar. Se Ka Ii f a t, sp. 615-616 och 617. Örnar Alchaijami 1. Omar bin Chaijsm (Omar Chaijäm), persisk matematiker och skald, f. i midten af 1000-talet, d. 1123, sysselsatte sig företrädesvis med ekvationsteorien och var den förste, som klassificerade de kubiska ekvationerna, enligt samma indelningsgrund som för de kvadratiska. Han ansåg dem dock vara algebraiskt olösbara, så att rötterna blott genom geometrisk konstruktion kunde erhållas. Däremot trodde han de bikvadratiska ekvationerna icke ens vara geometriskt lösbara. Han synes äfven ha haft kännedom om binomialteoremet för hela exponenter. - Af seldschuksultanen Melik schah kallades han till observatoriet i Merv, där han verkställde en reform af den persiska kalendern. Den af honom skapade tidräkningen började med 15 mars 1079 (se Kronologi, sp. 43). Hans förnämsta matematiska arbete är utg. med fransk öfv. af Woepke, "L'algébre d'0mar Alkhayyåmi", 1851. - Hans dikter vittna om en djupt pessimistisk världsåskådning. I främsta rummet vände han sig mot hyckleri och mysticism och lofprisade ögonblickets njutning, men vid sidan däraf framträder äfven en innerlig längtan efter den högsta sanningen. 0:s kätterska åsikter och skarpa angrepp på den ortodoxa muhammedanismen utsatte honom för mångahanda obehag. Hans diktsamling Rubä'ijåt har ut-