703 Ompteda-Omröstning 704 O'mptcda, Georg von, friherre, tysk författare, f. 29 mars 1863 i Hannover, son till konung Georg V:s af Hannover siste hofmarskalk, var först officer, men måste 1892 ta afsked, emedan han genom ett fall från hästen 1892 skadat sin hörsel, hvarefter han bosatte sig i Dresden som författare och nu slagit sig ned i Meran. Kedan som militär började 0. sitt författarskap med ett antal berättelser, som förvärfvade rätt stor popularitet, bland dem Die sunde (1891; "Synd", 1902), alla under pseudonymen GeorgEges-torff. Med större allvar och mångsidigare samtidskarakteristik har han sedan egnat sig åt att framställa det nutida adels- och officersståndet i sitt fädernesland. 0. är en hurtig och vederhäftig berättare, hvars humör och saklighet intressera i trots af bristen på stämning och poesi. Hvad 0. starkast framhåller i sina arbeten, det är genomsnittsmänniskorna, de hederliga och dugliga, som i all sin kälkborgerlighet utgöra "sitt folks grundstomme, hälsa och kraft". På utvecklingen af hans teknik har sysselsättningen med Maupassant, hvars samlade arbeten han tolkat på tyska, öfvat inflytande. Af hans många, vanligen ganska omfattande romaner och noveller kunna nämnas Sylvester von Geyer (1897; 15:e uppl. 1910), Der zeremonienmester (1898; 6:e uppl. 1906), Eysen (1900, 15:e uppl. 1910; "Adel", 1902 och 1910), Lust und leid (1900; 5:e uppl. 1908), Monte Carlo (1900, 7:e uppl. 1908; sv. öfv. 1903), Cäcilie von Sarryn (1901, 7:e uppl. 1906; sv. öfv. 1903), Das schönere geschlecht (1902; 4:e uppl. 1903), Traum im suden (1902; 7:e uppl. 1906), Aus grossen höken (1903; 7:e uppl. 1907), Denise de Montmidi (5 uppl. 1904; sv. öfv. s. å.), Heimat des herzens (1905, 9:e uppl. 1907; "Hemlängtan", 1904), Herzeloide (1905, 13:e uppl. 1909; sv. öfv. 1905), Normalmenschen (11 uppl. 1906; "Genomsnittsfolk", 1906), Glucksjunge (1906, 9:e uppl. 1907; "En lyckans gullgosse", 1907), Wie am ersten tag (8 uppl. 1908; "Såsom på första dagen", s. å.), Minne (1908, 14:e uppl. 1910; "Minna", 1908), Droesigl (7 uppl. 1909; sv. öfv. s. å.), Excelsior, ein bergsteigerleben (12 uppl. 1910) och Benigna (1911). "Sylvester von Geyer", "Eysen" och "Cäcilie von Sarryn" bilda tillsammans en trilogi, "Deutscher adel um 1900". Jfr Levertin, "Utländsk litteratur" (1909). B-n B. Områ, arab. ("besök"), muhammedanernas benämning på den mindre, mera privata pilgrimsfärden till Mekka, som, i motsats till den officiella vallfärden (haddj) i den tolfte månaden af det muhammedanska året, icke är bunden vid någon viss tid, utan kan förrättas när som helst och dessutom åtföljes af enklare ceremonier. K. V. Z. Omri, gammaltestamentligt personnamn, hvars mest kände bärare var konung 0. i Israels rike. Efter mordet på konung Ela utropades han af hären till konung och hade därefter att bekämpa ett par andra tronpretendenter, innan han blef ensam herre i landet (omkr. 889-877). 0. var en af de kraftigaste konungarna i nordriket, och hans och Jehus dynasti har satt de djupaste spåren efter sig i detta rikes historia. Han gaf landet en ny hufvudstad, Samaria, hvars i strategiskt hänseende förträffliga läge ådagalägger hans skarpblick, och han eröfrade en icke obetydlig del af moabiternas land och gjorde dem skattskyldiga under Israels rike. Däremot synes han icke ha haft lyckan med sig i kriget mot araméerna i Damaskus, utan måste bekväma sig till att medge dem en särskild basar i Samaria. Från 0:s tid började de assyriske konungarna få blick för Israels rike och land, som numera under en längre tid i deras inskrifter uppträder under beteckningen "Omris hus", "Omris land" (jfr l Kon. 16; 20: 34 och Me s a). E. S-e. Omröstning (Votering), statsr., sättet att åvägabringa ett gemensamt beslut af en samling människor. Funnes ej ett sådant sätt, skulle en fredlig samverkan inom samhällslifvet mellan likställda vara omöjlig: antingen skulle vid meningsskiljaktighet våldet afgöra eller ock allt upplösas i individuellt godtycke. Den enda lösningen är att låta deras mening, som på ett eller annat sätt kunna betraktas sona majoritet (se d. o.) 1. plura-litet inom den beslutande samlingen, gälla som det helas vilja, och att utröna denna majoritctsvilja är just hvad som afses med omröstning. En form för en sådan är, att de till deltagande i beslutet berättigade utan att sammanträda till en församling hvar för sig afge meningsyttringar. Se Folkomröstning och Keferendum. Det enklaste sättet för omröstning i församlingar är, att dessa genom meningsyttringar j klump, t. ex. acklamation (se d. o.), vapenbrak (på de forn-germanska tingen), ge sin mening till känna, men för ett sådant slags omröstning fordras, att enhällighet råder eller ock att minoriteten är villig att utan vidare underkasta sig en sannolik majoritet. Saknas endera af dessa förutsättningar, måste hvarje medlem afge sin röst (votum) eller sina röster (där hopning af röster förekommer), hvarpå den mening, som vid rösternas därpå verkställda sammanräkning samlar de flesta rösterna, blir bindande för minoriteten - omröstning 1. votering i inskränkt och egentlig bemärkelse. De medeltida världsliga församlingarnas vilja synes urspr, ha utrönts på det förra sättet, men förutsättningen var då enhällighet, och fanns ej sådan, framtvangs den genom våld, eller ock omöjliggjordes genom liberum veto (se d. o.) hvarje beslut. I forntidens stadsrepubliker hade emellertid tidigare omröstning med rösträkning varit i bruk, och genom den kanoniska rätten infördes sådan i medeltidens kyrkliga korporationer. Troligen var det genom inflytande från dem, som mot medeltidens slut eller vid nyare tidens början omröstning i inskränkt bemärkelse åter vann insteg äfven i det världsliga samhällslifvet. - Nu förekomma i församlingar två huf-vudtyper af omröstning: en, som utbildats i dömande och förvaltande kollegiala ämbetsverk, kollegial omröstning, och en, som, utbildad i parlamentariska församlingar, kan kallas parlamentarisk. Den kollegiala omröstningen var i Sverige så tidigt utvecklad, att fasta regler därför kunde fastställas genom 1734 års lag (Rättegångsb:s 23:e kap.), och dessa