715 Omyndig 716 viljeförklaring, nämligen af förmyndaren eller efter uppnådd myndighet af den omyndige själf. Det hänger blott därpå, att det behörigen delgifvits den omyndiges medkontrahent, innan denne redan förklarat sig vilja frångå rättshandeln eller densamma eljest skäligen må kunna af honom anses förfallen. Uppgifvet lär åter få anses vara att, såsom dock skett i ett äldre svenskt rättsfall, fordra, att, där aftalet kraft viss form, godkännandet äfven skall vara iklädt sådan samt alltså vid ett den omyndiges fastighetsköp säljaren måste sluta nytt skriftligt bevittnadt kontrakt med förmyndaren och förty ha i sin hand att hindra ett den senares godkännande. En sak för sig är åter, att, då det gäller försäljning eller pantsättning af fast egendom under förmyndarens förvaltning, godkännandet är overksamt, i mån som det ej stöder sig på domstols laga medgifvande (jfr Ärfdab. kap. 22 § 3 och Jordab. kap. 4 § 8). Mot förmyndare kan en den omyndiges medkontrahent alltid åberopa tyst godkännande, såsom exempelvis att han medvetet låtit hvad den omyndige enligt rättshandeln förvärfvat ingå under sin förvaltning (jfr Handelsb. kap. 18 § 3). Har ej omyndigs ogiltiga rättshandel tagit åt sig rättskraft genom godkännande af behörig person, kan å ömse sidor ej allenast fullgörande bestridas, utan äfven återbäring yrkas. Så till vida har dock omyndig härvid en förmånligare ställning, som, äfven då från hans sida återgång påståtts, han ej behöfver utge, hvad han bekommit, annat än till den del, som det fortfarande finnes i behåll eller dock bevisligen motsvaras af en alltjämt bestående värdeökning i hans förmögenhet. Detta senare gäller ej allenast vid försträckning, utan äfven för fall, att den omyndige från början mottagit bestämdt gods, men förfarit eller omsatt detsamma (se förordn, af 7 juni 1749 § 4). Bortsedt från förbuden att till rättegångs-fullmäktig använda person, som står under målsmanskap, och att skicka öfvermage till domstol vid muntliga förhör eller för skrifters ingifvande, kan omyndig uppträda som fullmäktig, blott att han har förstånd på det åt honom anförtrodda ärendet. För en rättshandels del beror f. ö. dess giltighet på hufvudmannens rättskapacitet. På detta sätt kan alltså omyndig handla i förmyndarens ställe i sina egna angelägenheter. Såsom eljest kan, med undantag för särskilda fall, fullmakten äfven vara formlös och sålunda också bestå allenast i ett uttryckligt eller tyst samtycke, som, då det sålunda lämnats på förhand, ej, i motsats till godkännandet, behöfver vara delgifvet den omyndiges medkontrahent (jfr Handelsb. kap. l § 8). Det stannar dock ej ens härvid. Enligt rättspraxis är den senare tryggad vid sitt förvärf, så snart öfvervägande sannolikhet funnits för ett bemyndigande, vare sig af förmyndare eller annan. Det viktigaste exemplet på dylikt god tros förvärf lämnar omyndigs kontanta köp. Till ett dess giltighet fordras nämligen allenast, att handelns föremål och öfriga omständigheter icke tala mot ett den omyndiges betroende med inköpet. God tro i mening af berättigad okunnighet om omyndighetstillståndet är åter ej till någon hjälp. Ett misstag härutinnan kan endast grundlägga en skadeståndsrätt mot den omyndige och detta allenast, om han framkallat det genom ett sitt svikliga tillvägagående; och ett sådant ligger åter icke allenast i omyndighetens förtigande. - Det sagda har i det mesta sin tillämplighet äfven beträffande omyndigförklarade och bland annat särskildt det senast anförda. Att tilläfventyrs omyndighetsförklaringen icke på stad-gadt sätt kungjorts, kan sålunda bl. a. ej heller åberopas för bristande kännedom om omyndigheten. F. ö. har man att skilja, allteftersom vanvett eller annan orsak varit det angifna skälet för omyndighetsförklaringen. Den, som är i saknad af förnuftets bruk, är ej mäktig att företaga giltig rättshandel och kan, så framt ej sinnesförvirringen varit tillfällig och själfförvållad, i skadeståndsväg allenast förpliktas genom handling af brotts natur och på sätt ofvan angifvits för omyndig under 15 år (jfr Giftermålsb. kap. 4 § 7 och Straffl. kap. 6 § 6). För hvarje fall föreligger alltså antagande om ett sådant rättsläge med afseende å den, som för vanvett ställts under förmyndare, öfriga omyndigförklarade ha åter i allmänhet den med femton-årsåldern förvärfvade rättsliga handlingsförmågan, men ega utan vidare befogenhet att åtaga sig tjänsteprestationer och full testationshabilitet. Ej heller här känner lagstiftningen något rättsmedel, om omyndig skulle bortslösa sitt förvaltningsgods, d. v. s. här arbetsförtjänst efter omyndighetsförklaringen. - Af den omyndiges bristande rättskapacitet följa en förmyndarens rätt och plikt att ställföreträda honom äfven i annat än förmögenhetsangelägenheter och rättshandel. Han besitter, såsom det heter, målsmanskap, inbegripet måls-eganderätt i rättsliga tvister. Ej heller här är dock utesluten en den omyndiges befogenhet att själf tillvarataga sin rätt, så framt han pröfvas ha förstånd därtill. Än kan härvid en hans talerätt grunda sig på ett förmyndarens presumerade bemyndigande, såsom i statusfrågor i allmänhet, och än vara fullt själfständig. Sålunda eger vid brott mot hans person såväl han själf som förmyndaren att hvar för sig beifra det utan hinder af en den andres förlikning, och är vid eget brott den omyndige själf svarande, fastän förmyndaren äfven mot hans vilja må uppträda och bevaka hans intresse i processen. För hvarje fall är ej heller hinder att instämma eller eljest påkalla rättsliga åtgärder mot den omyndige själf i frågor rörande tjänsteprestationer, som af honom åtagits, eller gäld, som han iklädt sig i en af honom lagligen drifven rörelse. Desslikes eger han att bevaka testamente till sin förmån, i sådan sak utföra svarandetalan och äfven i annan honom vidkommande tvist vid behof aflägga parts ed. Beträffande ett sitt förvaltningsgods är han ensam behörig att kära och svara och sålunda, äfven då han kränkts däri genom en förbrytelse. I betraktande komma på lika sätt myndlings rätt att anmäla förmyndaren hos förmynderskapsdomstolen för åtgärd i anledning af otillfredsställande förvaltning och de fall, i hvilka eljest förmyndare och myndling kunna i egna personer stå mot hvarandra som vederparter, såsom vid den enas förbrytelse mot den andres person eller ett myndlingens egendomsbrott mot förmyndaren. Utan hinder af omyndighet är den omyndige också den handlande personen, då det rör sig om åtgärd till äktenskaps upprättande, fastställelse eller upphörande, skillnad till säng och säte, barns erkännande, förnekande eller upptagande och annat dy-