likt ordnande af hans familjerättsliga förhållanden. Förmyndaren har i dessa stycken ej någon bestämmande- eller talerätt, lika litet som han i den omyndiges ställe kan upprätta eller återkalla testamente eller utöfva politisk rösträtt. Så framt den omyndige själf är obehörig, saknas tillfälle till åtgärd. Särskildt stadgande har gifvits att, efter det att myndling fyllt 18 år, förmyndaren behöfver hans samtycke till ändring af hans släktnamn. Se Barn, Förmyndare, Minderårig, Myndighetsålder, Målsman och Öfvermage. Litt.: Winroth, "Svensk civilrätt", IV (1903), s. 22—41, 325—389. A. W. Omättad, kem. Se Atomicitet, sp. 347, Färg, sp. 266, och Heterocyklisk. On, amerikansk förkortning för staten Oregon. Jfr Or. On, bibliskt namn på Heliopolis (se d. o. 2). Ona, småöar med fiskeläge och fyr (af 1:a ordningen, byggd 1867) på Onakalfven i hafvet v. om Hustadviken, Sandö härad, Romsdal amt, Norge. Fiskeläget har 140 inv. (1910). K. V. H. Ona, folkstam. Se Argentina, sp. 1437. Onager. 1. Zool. Se Hästdjuren, sp. 172 —173. — 2. Hos romarna namn på ett slags ballist (se d. o.). Onagräceae, bot. Se Oenotheracese. Onagrariäcese, bot. Se Oenotheracese. Onani (efter den i 1 Mos. 38 omtalade Onan), Manustupration, Masturbation (af lat. ma'nus, hand, och stuprare, skända), Själfbefläckelse, retning af könsdelarna med händerna eller andra onaturliga medel, en stundom redan i barndomen, oftare under utvecklingsåren (puberteten) utvecklad ovana, som icke sällan under inflytande af dåliga exempel utbildas. Det är af vikt, att föräldrar och uppfostrare ha sin uppmärksamhet riktad på möjligheten af denna mycket vanliga afväg för den vaknande sexualdriften, men det är också af betydelse, att man med klokt förmanande och ej onödigt skrämmande ord går till rätta med detta missbruk. Mycket har man felat genom att utmåla denna ungdomssynd som en själ och kropp förstörande last, och charlataneriet har här haft ett tacksamt fält för spridningen af den mest ovederhäftiga folklitteratur. På dessa vägar har rädslan för följderna, ruelsen och den skrupulösa själfanklagelsen kommit att på indirekt sätt göra mera skada, än den, som mera direkt kan anses varit en följd af den fysiska kraftförlusten. Skadan af detta senare moment torde sannolikt i de flesta fall kunna anses särdeles ringa. En under mognare år fortsatt onani är knappast möjlig, utan abnorma förutsättningar, men kan i sin ordning ej undgå att trycka sin prägel på den åt dylik osed hemfallne. Jämte människoskygghet och osäkerhet, bristande själfaktning och ständiga själfförebråelser kunna hypokondriska och förryckta tankevillor under dessa förhållanden komma till utveckling och leda till ett allvarligt själslidande. Detta oaktadt kan dock den allmänt spridda uppfattningen, att en excessiv onani ger anledning till uppkomsten af sinnessjukdom, såtillvida ofta nog anses oriktig, som onanien i dylika fall i allmänhet måste betraktas som ett symtom af en begynnande sinnessjukdom, hvilken efter hand alltmer utvecklas. Här föreligger alltså närmast en förväxling af orsak och verkan. Jfr Neurasteni. F. B. (G-s.) Onani'st, en som är hemfallen åt onani (se d. o.). Onar, nord. myt. Se Anar. Onätas, forngrekisk bildhuggare. Se Egine-tisk konst. Onate [ånja'te], stad i spanska prov. Guipuzcoa. 5,975 inv. (1900). Industri i koppar, järn och läder. Onbaschi (turk., "hufvudman för tio", alltså = lat. decurio), benämning på underofficerare i turkiska hären. Onpa [1'se], port., uns, i Portugal och Brasilien en vikt = 28,7 gr., som handelsvikt 1/16 arratel, som guld-, silfver- och myntvikt 1/8 niarco. Onchestia, forngrekisk fest till ära för Poseidon, som hade ett tempel i Onchestos i Beotien, s. om Kopaissjön. Festen firades med kapplöpning af hästar, Poseidons heliga djur. 0'nchus, paleont., ett föremål, som af några anses som en ichthyodorylit, men af andra tolkas som stjärttaggen af ett kräftdjur (Ceratiocaris), tillhörande gruppen Phyllocaridce. 0. har nästan formen af en föga böjd klo samt finnes i de yngsta silurlagren och gränslagren mellan silur och devon. B. L-n.* Onci'dium Sw., bot., växtsläkte af fam. Orchi-dece, underfam. Monandrce, med öfver 300 arter i Central-Amerika, Västindien och Syd-Amerika, växande epifytiskt såväl i den heta kustregionen som i bergstrakterna ända till 4,000 m. ö. h. De vackra blommorna äro vanligen mer eller mindre gula, ofta med bruna teckningar, och sitta vanligen i långa, greniga klasar. Flera arter odlas allmänt i växthus. Sefärgpl. till art. Orchidacese. G.L-m. Onciul [å'ntjol], D i m i t r e, rumänsk historiker och arkivman, f. 7 sept. 1856 i Straja, i Bukowina, blef 1895 professor i rumänsk historia vid Bukarests universitet och är sedan 1900 chef för det af honom organiserade rumänska riksarkivet. Bland 0:s skrifter märkas Originile principa-litor romdne (1893; behandlande det rumänska statslifvets begynnelsetid) och Geschichte der Bukowina vor der vereinigung mit Österreich (i "Die österreichisch-ungarische monarchie in wort und bild", 1899). Oncken [å'nken], Wilhelm, tysk historieskrifvare, f. 1838 i Heidelberg, d. 1905 i Giessen, blef 1866 e. o. professor i Heidelberg och 1870 ord. professor i Giessen. Hans förnämsta arbeten äro Athen und Hellas (1865-66), Die staatslehre des Aristo-teles (1870-75), Österreich und Preussen im be-jreiungskrieg (1876-79) samt Das zeitalter Fried-richs des grossen (1881-82), Das zeitalter der revolution, des kaiserreichs und der befreiungskriege (1885 o. f.) och Das zeitalter des kaisers Wilhelm I (1890-91). 0. utmärkte sig mera genom omfattande studier och ledig framställning än genom kritisk skärpa och opartiskhet. Hans forskningar öfver revolutionskrigen ha varit betydelsefulla genom en mera riktig värdesättning af Österrikes (särskildt Metternichs) politik, än förut kommit till synes från preussiskt håll, hvaremot han ger en vrångbild af Karl XIV Johan. Mest blef 0. känd som hufvudutgifvare i spetsen för ett större antal historiker af den stora samlingen "Allge-meine geschichte in einzeldarstellungen" (1878- 94, i allt 44 bd). , (C. H. HJ