gångjärn anbragta 3 rörliga, fyrkantiga luckor,
som kunde läggas horisontalt eller ställas
vertikalt. Endast i den senare ställningen voro
luckorna synliga
Fig. 3. Den edelcrantzska optiska telegrafen.
till nästa station. Hvarje lucka på öfre armen betydde
l, på den mellersta 2 och på den nedersta 4. De nio
luckorna voro f. ö. placerade så, att de bildade
tre vertikala rader. Den första vertikalen, från
höger räknadt, utmärkte
enheter, den andra
tiotal
och den tredje
hundratal. En (eller två) luckor
utanför fyrkanten (se fig.) tjänade dessutom till
att underlätta radernas särskiljande från hvarandra
vid signalernas afläsande. De tal, som på detta sätt
kunde signaleras, voro l-7, 10-17, 20-27, 770-777,
eller tillsammans 512 olika siffertal, hvilket antal
kunde medelst öfversta luckan fördubblas. - Talet
367 utmärktes t. ex. sålunda
1 - 1
2 2 2
- 4 4
3 6 7
Med hvart och ett af dessa 1,024 siffertal utmärktes
en af de mera allmänt förekommande stafvelser eller
ord, som i tillhörande signalbok upptogos. Man
kunde äfven på sådant sätt signalera hvarje särskild
bokstaf. Signaltabellen upptog 20,080 olika uttryck.
Kort efter försöken mellan Stockholm och Drottningholm
anlades telegraflinjer till Karlberg samt till
Fredriksborgs och Vaxholms fästningar, två år
därefter till Grisslehamn och, öfver Ålands haf, till
Ekerö. Därefter anlades telegrafer mellan Göteborg
och Marstrand, mellan Malmö och Hälsingborg samt
mellan Karlskrona och dess sjöbefästningar. Under
kriget 18C8-09 anlades ytterligare dylika telegrafer
i Stockholms skärgård, nämligen till Gäfle, Landsort
och Sandhamn. Efter krigets slut fingo likväl dessa
stationer förfalla, "då man ej hade några viktiga
meddelanden att fortskaffa", och personalen,
som hufvudsakligen var uttagen ur landtvärnet,
afskedades. 1836 befallde emellertid Karl XIV Johan,
att de edelcrantzska telegraferna i Stockholms,
Göteborgs och Karlskrona skärgårdar skulle åter
uppbyggas, och då uppsattes äfven en telegrafkår med
militärisk organisation, lydande under chefen för
Topografiska kåren som chef. Ett
reglemente för Telegrafinrättningen i riket blef af
K. M:t fastställdt 9 nov. 1838. Man var sedermera
betänkt på att öppna optisk telegrafförbindelse
mellan Stockholm och Göteborg. Linjen var redan
rekognoscerad och stationspunkterna utsedda,
då den elektriska telegrafens uppträdande gjorde
arbetet obehöfligt. Med 1856 skildes den optiska
telegrafinrättningen från Topografiska kåren och
blef en afdelning (jämte den elektriska telegrafen)
under det då skapade telegrafverket. De optiska
stationerna minskades småningom. De i Stockholms
skärgård blefvo först indragna; några å västkusten
kvarstodo dock till 1881. Litt.: A. E. Edelcrantz,
"Om telegrapher och försök till en ny inrättning
deraf" (1796). G. Kl.*
Optometer (af grek. stammen
optein, se, och
metron, mått), ett instrument för bestämmandet
af ögats optiska inställning,
refraktion (se
d. o.). Optimetrar förekomma i en mångfald olika
konstruktioner, men ha alla den olägenheten gemensam,
att det erhållna värdet ej kan läggas till grund för
bestämmande af glasögon, emedan patienten ofrivilligt
ackommoderar, när han ser i ett sådant instrument.
G-d.
Optotyper (af grek. stammen
optein, se, och
typos,
skriftecken), profstilar för pröfning af synskärpan,
vanligen anordnade i form af
stilskalor
(se d. o.).
Opulens (nlat
opulentia), yppighet, rikedom;
o i l e n t
Opunkterad skrift. Se
Massoreter, sp. 1199.
Opuntia Haw.,
bot., ett egendomligt växtsläkte,
hörande till fam.
Cactaceæ och utgörande typen
för underfam.
Opuntioideæ, som utmärkes däraf,
att stammen vanligen är plattad, tjock, köttig, sam-
Gren af fikonkaktus med 5 mogna frukter
(kaktusfikon). ¼ nat. storl.
mansatt af ovala eller aflånga ledstycken, försedda
med små, snart affallande blad. Törnarna, som finnas
hos många arter, äro försedda med hullingar och lossna
lätt (se fig. 3 på pl. till art.
