Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orang-utansläktet - Órang-útan l. Orang-utang - Orangör - Orania - Oranien - Oranienbaum - Oranienburg - Oranienquelle - Oranjefloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satyrus), ha nyare undersökningar ådagalagt, att
denna art uppträder i flera, från hvarandra väl
skilda raser, som bebo Borneo och Sumatra, där den
vistas i lågt belägna och sumpiga skogar. Orangutanen
bygger i träden ett konstlöst bo, där den öfvernattar;
hvarje eller hvarannan natt bygges ett nytt bo, medan
det gamla öfverges. Den är vegetarian och förtär
endast undantagsvis animaliska födoämnen. Utom under
parningstiden lefver den ensam; honan åtföljes ofta
af en eller två ungar. Med människan inlåter den sig
ej i strid, om icke till själfförsvar. I Europas
zoologiska trädgårdar är den ingen sällsynt, men ej heller
någon långlifvad gäst.
L-e.
Orang-utan l. Orang-utang. Se Malajer, sp. 601,
och Orangutansläktet.
Orangör [åraŋʃör], föreståndare för ett större
orangeri (se d. o.).
Orania Zipp., bot., ett släkte af höga palmer med
pardelade blad. Se Nikobarerna.
Oranien. 1. Furstendöme. Se Orange. – 2. Den
ryktbaraste grenen af tyska huset Nassau (se
d. o.) En medlem af detta, grefve René, ärfde 1530
efter sin morbroder, Filibert af Châlons, furstendömet
Oranien (Orange), och från honom öfvergick 1544
värdigheten prins af O., jämte tillhörande furstendöme
och nassauitiska besittningar i Brabant, Luxemburg,
Flandern och Holland, till hans kusin grefve
Vilhelm d. y. (1544–84), den frejdade hjälten i
Nederländernas frihetskrig. Vid Vilhelms död ärfdes
värdigheten af hans son i första giftet, Filip Vilhelm
(f. 1554, i spansk fångenskap 1567–95, d. 1618),
kom från denne till en son i andra giftet, Morits
(1618–25), faderns efterträdare i ledningen af den
nederländska frihetskampen och redan 1585 kallad
"född prins af O.", samt stannade slutligen hos en
son af Vilhelms fjärde äktenskap, Fredrik Henrik
(1625–47), som efter Morits öfvertog ledningen
af kampen mot spanjorerna. Dennes son, Vilhelm II
(1647–50), efterträddes af sin postume son, Vilhelm
III (1650–1702), hvars egenskap af furste öfver
det under Ludvig XIV:s krig af fransmännen besatta
O. förbleknade för glansen af hans värdigheter som
vald ståthållare i Holland och Zeeland (sedan 1672)
samt konung af England, Skottland och Irland (sedan
1689). Då Vilhelm III aflidit utan att efterlämna
bröstarfvingar, uppstod tvist om hans fäderneärfda
besittningar, det s. k. oraniska arfvet. Detta skulle
enligt äldre bestämmelser vara ett fideikommiss och
borde som sådant ha tillfallit Vilhelms närmaste
frände, konung Fredrik I i Preussen, en son af hans
faster Lovisa Henrietta, men Vilhelm hade till sin
universalarfvinge utsett en aflägsnare släkting
Johan Vilhelm Friso af Nassau-Dietz. Då hvarken
konungen i Preussen eller Frankrikes härskare –
den ursprunglige länsherren öfver Orange – ville
finna sig i denna anordning, grep enhvar hvad som
låg honom närmast, och utgången blef en bestämmelse i
fredsslutet i Utrecht 1713, enligt hvilken Frankrike
införlifvade med sig själfva furstendömet, under det
att preussiska konungahuset, förutom med arflåtarens
furstetitel och vapen, tillgodosågs med några den
oraniska landkomplexens områden inom Tyska riket
(Lingen och Mörs) samt med Neuchâtel, på hvilket
familjen O. haft gamla
anspråk. Johan Vilhelm Friso fick dock jämte det
oraniska husets nederländska besittningar behålla
titeln "prins af O.-Nassau", och inom hans ättlinje,
den sedan 1815 med kunglig värdighet regerande
dynastien i Nederländerna, tillhörde titeln "prins
af O." hufvudmannens äldste son; då denna släktgren
1890 dog ut på manssidan med konung Vilhelm III,
öfvergick den oraniska furstetiteln till dennes
dotter Vilhelmina.
(T. G-l.)
Oranienbaum [å-]. 1. Stad i ryska guv. S:t Petersburg,
ligger omkr. 40 km. från Petersburg, med hvilket O. är
förenadt genom järnväg, på södra stranden af Finska
viken, midt emot Kronstadt. Staden har omkr. 6,000
inv. och är bekant företrädesvis genom sitt kejserliga
lustslott. Detta byggdes 1714 af furst Mensjikov,
konfiskerades 1727
 |
| Oranienbaums slott på 1700-talet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
