29° s. br. samt 23° 25' ö. lgd. Den förstnämnda (i sitt öfversta lopp kallad Senku) upprinner på södra sidan af Mont-aux-sources (omkr. 2,200 m. ö. h.), flyter igenom Basutoland, bildar under en stor del af sitt lopp gräns emellan Oranjefristatsprovinsen och Kapkolonien, hvarunder den fr. h. upptar Caledon, som likaledes upprinner vid Mont-aux-sources och under en del af sitt öfre lopp bildar gräns emellan Basutoland och Oranjefristatsprovinsen. Vaal skiljer denna från Transvaal och upptar fr. h. Harts, fr. v. Vet och Modder. Dess längd är 680 km. Den förenade hufvudströmmen flyter i stora bågar på gränsen mellan Kapkolonien i s. samt Griqualand West, Betsjuanaland och Tyska Sydväst-Afrika i n. och faller ut i Atlantiska hafvet under 28° 37' s. br. Dess största (periodiska) tillflöden äro fr. n. Hygap l. Molopo och Stora Fiskfloden, fr. s. Brak och Hartebeest. Mellan Hartebeests och Hygaps mynningar bildar O. en rad af forsar och fall, af infödingarna kallade Aughrabies, "hundra fallen", där flodytan sänker sig 120 m. på en sträcka af 25 km. -- O. är i sitt nedre lopp 2,4 km. bred (under regntiden 5 km.), men hoptränges vid mynningen till 120 m. Vattenståndet växlar efter nederbördsförhållandena och kan efter ett starkt regnfall stiga 6--10 m. I allmänhet aftar vattenmängden mot v. till följd af den starka afdunstningen, och floden kan i sin nedre del vanligen med lätthet öfvervadas. Därför har O. föga ekonomiskt värde, och då den ofta strömmar mellan höga cañonliknande stränder, är den ej heller synnerligen lämpad för bevattningsändamål. O:s längd från sin källa är omkr. 2,000 km. Dess flodområde skattas till något mera än 1,000,000 kvkm. (J. F. N.) Oranjefristatsprovinsen [å-; eng. Province of the Orange free state] l. Oranjeflodskolonien, provins i brittiska Sydafrikanska unionen, omfattande den gamla, af holländska boers bildade Oranjefristaten, d. v. s. landet mellan floderna Oranje (i s.) och Caledon (i s. ö.), Drakbergen (i ö.), Vaal-floden (i n.) och Griqualand West (i v.). 130,502 kvkm. Landet ligger i medeltal 1,500 m. ö. h. och består hufvudsakligen af vågiga stäpper, begränsade af enstaka höjder. Floderna upprinna i berglandet i ö. och flyta till de ofvan nämnda gränsfloderna, mestadels till Vaal, af hvars tillflöden Modder river och Vet äro de ansenligaste; dock är ingen af landets floder segelbar. Klimatet är mildt (16,2° i årsmedium), sundt och torrt. Skog saknas nästan alldeles, utom vid flodstränderna, som kantas af pil, mimosaarter och andra sydafrikanska träd, samt i de östra bergstrakterna. Däremot förekommer, i sht i de södra och västra delarna, yppig gräsvegetation, och på de väldiga stäpperna finnas ännu, om än i vida mindre mängd än i forna tider, hjordar af flera slags antiloper; däremot är giraffen utrotad och i det närmaste äfven elefanten och noshörningen. Landet lämpar sig hufvudsakligen för boskapsskötsel; dock förekommer jordbruk i stigande grad i de östligaste delarna. Ett särskildt ämbetsverk har 1901--12 haft till uppgift att underlätta skapandet af jordbruksfarmer; hufvudsädet är hvete, som 1910--11 upptog en åkerareal af 90,400 har. Emellertid är boskapsskötseln af mycket större betydelse. 1911 funnos 220,700 hästar, 1,286,000 nötkreatur, 8,6 mill. får och 162,600 svin. -- En annan viktig näringsgren är bergsbruket, i sht genom prov:s rikedom på diamanter, guld och stenkol samt salt. 1911 erhöllos diamanter för 1,6 mill. pd, stenkol för 137,600 pd. Sedan Sydafrikanska unionen bildades, finnas inga uppgifter rörande varuomsättningen med utlandet, utom med Storbritannien (1912 var export från O. 1,150 pd och import 618,780 pd). -- Mynt, mått och vikt äro de engelska. Järnvägarnas längd 1912 var 1,731 km. -- Befolkningssiffran steg 1911 till 528,174 (66,8 proc. färgade) och hade sedan 1904 ökats med 36,3 proc. De största kyrkosamfunden äro holländska reformerta kyrkan (101,079 anhängare 1904), engelska episkopala kyrkan (17,879 anhängare), metodistsamfundet (5,121) och katolska kyrkan (3,286). Provinsstyrelsen lämnar ett bidrag af 10,050 pd till kyrkliga ändamål. -- Den högre undervisningen står under unionens kontroll, medan det primära och det sekundära skolväsendet regleras af prov. Denna är delad i ett antal skoldistrikt med hvar sin skolstyrelse (utsedd dels af skolråden, dels af provinsstyrelsen). Hvarje statsskola lyder under ett skolråd, som bl. a. utser lärare. Alla barn få lära sig både engelska och holländska. Religionsundervisningen är rent historisk, och dogmatisk undervisning är förbjuden under skoltimmarna, med mindre föräldrarna i landsskolorna önska en sådan. En offentlig flickpension finnes i Bloemfontein, dessutom ett par andra privata. En normalskola, afsedd äfven för öfningslärare, finnes, likaledes i hufvudstaden dessutom en yrkesskola. Unionen underhåller där en högskola (Grey university college), en filial af universitetet i Kapstaden, som är endast en examensanstalt. Provinsens utgifter för undervisningen upptogos i staten för 1912--13 till 261,270 pd. O. har samma inre styrelseformer som de andra provinserna i Sydafrikanska unionen (se Natal). Till unionsparlamentets senat sänder O. 8 och till dess underhus 17 led. Rättskipningen i högsta instans utöfvas af unionens högsta domstol; under den finnas kretsdomstolar i provinsen, vid hvilka en led. af högsta domstolen presiderar. I första instans döma dels öfverhetspersonerna i kommunen, dels fredsdomare samt i brottmål en afdelning af högsta domstolen, som sammanträder 4 gånger om året i Bloemfontein. Som hela finansförvaltningen tillhör unionen, har prov. inga andra inkomster än dem, som unionen anslår för fullgörande af de åligganden och förpliktelser, som tillkomma prov. Summan häraf var finansåret 1912--13 632,500 pd. Någon skuld har prov. icke. Den är delad i 24 distrikt. Dess hufvudstad är Bloemfontein. Historia. I början af 1800-talet var det område, som nu upptages af O., en ödemark, bebodd uteslutande af buschmän, hottentotter, betsjuaner o. a. afrikanska folk. Mellan 1810 och 1820 började farmare från Kaplandet gå öfver Oranjefloden, och deras antal ökades betydligt genom de s. k. treks (se Boerfolket, sp. 872), i sht under och efter 1836. 1848 proklamerade engelske guvernören i Kap landet som engelsk besittning under namnet Orange river sovereignty, och en brittisk resident tillsattes i Bloemfontein. Detta framkallade stort missnöje, och 1854 tilltvang sig O. frihet, och staten kallades Oranje fristaten (holl. Oranje