803 Orbetto-Orcagna 804 4,188 inv. (1901; som kommun 5,335 inv.). Staden ligger nära järnvägen mellan Rom och Livorno, är säte för en biskop och har gymnasium, etruskiskt museum samt polygonalmurar, hvilka bevisa stadens höga ålder. I s. ö. ruiner af gamla etruskiska staden Cosa (se d. o.). (J. F. N.) Orbetto, l' [lårbe'ttå]. Se Turchi. Orbicularis, lat., kretsformig, rund; anat., benämning för två ovala muskelutbredningar: muscu-lus orbicularis öns, som omger munspringan och sluter vid sin sammandragning denna öppning i flera olika läppställningar, samt m. o. oculi, som dels sträcker sig i en vid ring kring ögat uppåt pannan och nedåt kinden, dels äfven ingår i ögonlocken (orbicularis palpebrarum), rynkar ögats omgifningar och sluter ögonlocken. U- v. D.* Orbigny [årbinji'], Alcide Dessalines d', fransk geolog och paleontolog, f. 1802, d. 1857, gjorde 1826-33 forskningsresor i Syd-Amerika och blef professor i paleontologi vid Museum d'histoire naturelle i Paris. Han beskref en stor mängd, företrädesvis mesozoiska, fossil. Bland hans många arbeten må nämnas det rikt illustrerade Voyage dans VAmérique méridionale (1835-49) och det storartadt anlagda Paléontologie jrancaise (1840 -60, 8 bd), fortsatt af en kommitté af vetenskapsmän till 1887. 0. var en ifrig anhängare af den läran, att hvarje geologiskt system, ja så godt som hvarje etage, med afseende på sin fauna fullständigt skiljer sig från föregående och efterföljande. På grund häraf blef för honom två med hvarandra identiska fossil från två olika etager, trots identiteten, två species, som belades med olika namn; 0. skapade på detta sätt en ofantlig massa "nya arter", som sedermera måst sammanslås med hvarandra eller med förut kända. - Hans broder, Charles Dessalines d'0., f. 1806, d. 1876, var äfvenledes naturforskare och utgaf bl. a. Dictionnaire universel d'histoire naturelie (1839-49; efter hans död ny uppl. i 28 bd). B. L-n.» OrbPgnya, bot. Se Amerika, sp. 800. OrbFlius Pupillus, romare från Beneventum. blef efter växlande lefnadsöden skolmästare och bosatte sig som sådan i Rom år 63 f. Kr. Han undervisade "med större rykte än inkomst" (Suetonius) och var enligt sin lärjunge Horatius' vittnesbörd "frikostig på stryk" (plagosus). 0., som i en nu förlorad skrift tecknat lärarkallets vedermödor, afled i Rom i fattigdom, enligt Suetonius närmare hundra år gammal. H. Sgn. Orbi'ni, M a u r o, sydslavisk historieskrifvare, f. på ragusanska ön Meleda, d. 1614, inträdde i Mele-das benediktinkloster och blef slutligen dess abbot. Han skref 11 regno de gli Slavi hoggi corrottamente detti Schiavoni (tr. 1601, öfv. till ry. af Feofan Pro-kopovitj 1722), hvari han bl. a. uppgaf, att Skandinavien var slavernas forna hemland. Detta lärda, men okritiska arbete hade för sin tid stort värde och bidrog till en vidgad kännedom om och ökadt intresse för slavistiken. A-d J. Orbis [å;r-], lat., krets, ring, cirkel; himlafästet, hela världen. - 0. terrärum, lat., "ländernas krets", hela jorden. - 0. pi'ctus, "den målade världen", "världen i bilder", benämning på ett slags skolbok, som är uppfylld med afbildningar af föremål ur naturen och ur människans värld jämte bifogade beskrifningar. Den första boken af detta slag var J. A. Comenius' "Orbis sensualium pictus'; (1657), ett utförande i ord och bild af hvad Comenius förut gett endast i ord genom "Språkport" ("Janua linguarum reserata", 1631). Comenius' arbete, som onekligen innebar ett första steg till modern åskådningsundervisning, ehuru den å andra sidan icke utan skäl ansetts ha hindrat det omedelbara naturåskådandet att komma till sin fulla rätt vid undervisningen (Comenius själf satte dock naturen i första och boken i andra rummet), höll sig i omarbetning inom skolorna ända in i Goethes ungdom; denne ställde det, kanske icke alldeles rättvist, mycket öfver den "orbis pictus", som Basedow (se denne) åstadkom i sitt 1774 utgifna s. k. "elemen-tarverk". (E. N-n.) 0'rbita (lat., kretsformig bana), anat., ögonhåla. Se öga. Orbitelärise, zool. Se Hjulspindlar. Orbitolina d'0rb., paleont., runda flattallriks-liknande och koniska foraminiferer, hörande till fam. Rotalince, af ända till 3 cm. diameter. Karakteristiska för kritsystemets äldre afdelningar och af stor utbredning inom mediterrana kritaflagrin-gar (södra Europa, Mindre Asien, Persien, Karakorum, Transhimalaya, Texas). A. Hng. Orca gladiator, Späckhuggaren, zool. Se H v a l d j u r e n, sp. 1387. Orcagna [årka'nja] 1. Arcagnolo [-a'njålå], eg. Andrea di Cione, florentinsk konstnär, f. 1329, d. 1368, var anställd som arkitekt vid arbetet på domkyrkan i Florens och på katedralen i Orvieto, på hvars fasad han jämväl utfört en mosaik. Däremot har han icke utfört den berömda Loggia de' Lanzi på Piazza della Signoria i Florens, med hvilken hans namn tidigare varit förknip-padt. (De arkitekter, som uppfört denna byggnad, voro Benci di Cione och Simone di Francesco Talenti.) - Som bildhuggare utförde 0. den plastiska utsmyckningen af altartabernaklet i kyrkan Or San Michele (1359), hvilket genom sin dekorativa prakt förtjänar sitt rykte att vara det mest fulländade verk af italiensk gotik. Utsmyckningen består af en mängd bildverk i marmor, fria figurer och reliefer. - Som målare var 0. förr ansedd som upphofsman till de berömda framställningarna i Pisas Camposanto (begrafningsplats) af Trionfo della morte (Dödens triumf; se art. D Ö-den i bildande konst, sp. 1216-17, och dubbelsidespl. därtill) samt Yttersta domen och Helvetet, men den nyaste kritiken har från-känt honom dem. Nu återstå blott som bevisligen hans verk i Santa Maria Novella (Cappella Strozzi) i Florens tre bilder, nämligen altartaflan (1357), Yttersta domen och Paradiset (före 1354). Af dessa är det i synnerhet den sist nämnda bilden, som betecknar 0:s framsteg inom skolan, nämligen i de härliga hufvudena. - "Helvetet", som är framställdt midt emot paradiset och hvari konst-