801 Oravais-Orbetello 802 polyfonien en större roll (S c h ii t z). Handel (1685-1759) sammanfattade båda stilarna och bildar sålunda höjdpunkten för oratoriet med såväl allegoriskt som bibliskt eller antikt innehåll. Han återupplifvade den ur dåtidens opera och oratorium nästan försvunna kören samt ingöt i denna en folklighet och kärnfull makt, som aldrig öfverträffats. Det idylliskt beskrifvande oratoriet åter har sin främste representant i Haydn (1799, 1801). I Tyskland odlades äfven tidigt en särskild afart, "passionsoratoriet", hvilket skilde sig från det vanliga dels genom ämnet, som uteslutande togs ur Kristi pinohistoria, dels genom en mera lyriskt subjektiv hållning samt inflätande af koraler. Denna art fulländades af Sebastian Bach (se denne och Passionsmusik). I Italien för-världsligades oratoriet fullständigt under operans inflytande (Jommelli, Cimarosa m. fl.). I nyare tid försökte Mendelssohn (på 1830-40-talen) att sammansmälta Handel och Bach och åstadkom verkligen en återuppblomstring af det klassiska oratoriet, utan att dock kunna nå förebilderna. Till samma riktning höra Kiel och i viss mån Herzogenberg. Romantikerna behandlade det andliga oratoriet mera legendartadt (Liszt). Genom sin teori om "den andliga operan" syftade Rubinstein till att återföra detta oratorium till dess ursprung, och likaledes har det behandlats i mer eller mindre musikdramatisk stil af Tinel, C. Franc k, Saint-Saéns, Massene t, Boss i, El g ar, Suliivan, Parry. Det världsliga oratoriet åter odlades framgångsrikt under 1800-talet, företrädesvis med sagostoff (Se h urna n n, B e r l i o z, G a d e, Bruch), men visade tillika tendenser att öfvergå till de mera lyriska formerna af kantat eller ballad. - Som svenska oratoriekompositörer märkas Wennerberg och P. U. Stenhammar. A. L. (E. F-t.) Oravais [å'r-], fi. O'ravainen, kustsocken i Vasa län, Finland, Lappo härad, Korsholms domsaga, utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Åbo ärkestift, Jakobstads kontrakt. Areal 222 kvkm. 4,254 inv. (1910), svensktalande. - Inom socknen ligga Oravais' sedan 1867 nedlagda masugn och gjuteri med mekanisk verkstad samt K i m o järnbruk, pri-vilegieradt 1703 och grundadt för bearbetning af svenska bergmalmer. Strax s. om 0:s kyrka utkämpades 14 sept. 1808 ett afgörande slag. Efter motgången vid Salmi 2 sept. anträdde fältmarskalken Klingspor återtåget mot Vasa och tog senare vägen mot Nykarleby, medan endast en mindre styrka följde den kortare vägen rakt mot sistnämnda stad. 13 sept. befann sig ungefär hälften af armén n. om Nykarleby och andra hälften, bortåt 5,000 man, under generalmajor Adlercreutz, s. därom vid 0., medan generalmajor v. Döbeln genom segern vid Jutas höll vägen öppen. Två bataljoner med 10 kanoner hade intagit en stark ställning på en skogbeklädd bergssluttning, framför hvilken sträckte sig en 2,400 m. lång och 600 m. bred, af en å genomfluten slätt. Omkr. 3,000 m. längre västerut (i riktning mot Vasa), bakom en annan bäck, stod arriärgardet, 1,600 man, mest hälsingar, med 2 kanoner. Återstoden af svenska hufvudarmén bidade bakom hufvudställ-ningen, redo att ingripa, där det kunde behöfvas. Ryska armén under general Kamenskij, 7,000 man, Tryckt den 20/2 14 kom anmarscherande på tre echeloner under Kul-nev, Demidov och Usjakov. Kl. 5 f. m. 14 gick Kulnev till anfall mot svenska arriärgardet, och striden blef ytterst häftig. Sedan Demidov kl. 11 anländt, nödgades svenskarna vika bakom hufvud-ställningen, som emellertid blifvit besatt. Ryssarna följde efter, körde fram artilleri och löpte fåfängt till anfall mot densamma. Efter kl. 2 måste de draga sig tillbaka ända till den västra ån. Adlercreutz begick då det felsteget att låta större delen af sina trupper följa efter. Då anlände Usjakovs kolonn, och en ursinnig strid uppstod, som slutade därmed, att svenskarna efter kl. 5 måste vika. Ryssarna voro nu nära att spränga svenska armén i två delar; högra flygeln, som trängdes ut på en udde, måste med bajonetten bana sig väg till de sina. Svenskarna kunde under sådana förhållanden icke stanna i sin hufvudställning, utan drogo sig under natten i stor oordning tillbaka till Nykarleby, sedan de förlorat omkr. 1,100 man. Ryssarna voro medtagna af marschen och striden samt stannade på valplatsen. Deras förlust öfversteg möjligen något svenskarnas. Följden af detta nederlag var konventionen i Olkijoki, hvarigenom svenskfinska hären nödgades utrymma Finland. Vid 0. restes i slutet af 1880-talet en granitpyramid (se Åminnelsepyramiden vid Oravai?. fig.) till minne af de svenskar och finnar, som stupade i slaget. A. G. F. C. O. N. Oraviczabånya [å^avitsabänja] 1. D e u t s c h-Oravicza, storkommun i ungerska komitatet Krassö-Szörény, vid järnvägen till Weisskirchen. 4,314 inv. (1900), dels tyskar (rom. katoliker), dels rumäner och magyarer (grek. katoliker). Bergshandtering (silfver-, koppar- och järnmalmer samt stenkolsgrufvor). Tegelbrännerier. (J. F. N.) Orb [årh], stad i preussiska reg.-omr. Kassel (prov. Hessen-Nassau), vid Orb, ett litet tillflöde till Kinzig. 4,107 inv. (1910). Jod- och bromhaltiga soolkällor. Saltberedning. (J. F. N.) Orb., vid paleontologiska namn förkortning för A. D. d'0rbigny (se d. o.). Orbe [årh], flod. Se T h i el e. Orbetello [årbete'llå], stad uti italienska prov. Grosseto (Toscana), på en låg landtunga i den grunda och fiskrika lagunen 0., som är skild från hafvet genom två smala landremsor och den i Tyrr-henska hafvet utskjutande udden Monte argentario 20 b. 26