Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ordnar
- Ordensöfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom verksamhet och gåfvor, men de kunna också
uppamma lycksökeri och kryperi. Äfven i det
internationella umgänget har ordensväsendet en viss
betydelse. Ordnar kunna vara ett slags barometer
för bedömande af förhållandet mellan statscheferna.
En statschef t. ex. förlänar en annan eller
dennes mest betrodde minister sin högsta orden
som öppet tecken på större förtrolighet regeringarna
emellan. Så t. ex. gaf Oskar I Napoleon III, som
redan 1852 bestigit tronen, Serafimerorden först i
okt. 1855, sedan Krimkriget gett bådas politik ett
gemensamt mål. Å andra sidan må erinras om,
att Gustaf IV Adolf skickade tillbaka till konungen
af Preussen och kejsaren af Ryssland deras högsta
ordnar, emedan de förlänat äfven Napoleon I,
Gustaf IV Adolfs fiende, desamma. I den internationella
sammanlefnaden komma ordnarna, äfven utanför
det politiska området, ofta till användning som
ett slags "ideellt mynt", t. ex. när det gäller
att betyga en stats erkänsla för tjänster eller
tillmötesgående i utlandet åt det ordensutdelande
landet eller några dess i offentligt uppdrag stadda
medborgare. I en och annan stat har ordensväsen
aldrig funnits (t. ex. Schweiz), i några andra har
det, vanligen i sammanhang med republikens
införande, afskaffats (t. ex. Mexico, Brasilien,
Portugal), i åter andra ha förslag till dess afskaffande
väckts inom representationen (t. ex. Sverige och
Norge).
Jfr Perrot, "Collection historique des ordres de
la chevalerie" (1828), van Hollebeke, "Histoire et
législation des ordres de chevalerie et marques
d’honneur" (1875 ff.) och "Die orden .... aller
regenten und staaten in originalgetreuen
abbildungen" (1883–87), Gritzner, "Handbuch der
ritter- und verdienstorden aller kulturstaaten der
welt innerhalb des XIX:n jahrhunderts" (med 760
afbildningar, 1893), och Trost, "Die ritter- und
verdienstorden, chronzeichen und medaillen aller
souveräne und staaten" (1910), samt, hvad de
skandinaviska länderna angår, A. Schützercrantz,
"Kongl. svenska riddareordnarnes drägter, ritade
och lithographierade" (1833), F. U. Wrangel,
"De kongl. svenska riddareordnarne" (med 19
planscher, 1899), och C. K. V. Nyholm, "De
danske ridderordeners historie" (1903).
Ordensöfversikt
med beskrifning öfver en del af de mest brukliga utländska ordnarna och med hänvisning till särskilda artiklar
om de förnämsta af dem. En stjärna (*) framför namnet anger, att orden finnes afbildad på den till denna artikel
hörande färgplanschen. Inom [ ] upptagas några ordnar, som upphört att utdelas.
*
Abessinien. Salomos orden, stiftad 1874; 4 klasser. –
Etiopiens stjärna, 4 kl.
Anhalt. Albrekt Björnens husorden (Albrektsorden),
st. 18 nov. 1836 af hertigarna Henrik af A.-Köthen,
Leopold Fredrik af A.-Dessau och Alexander Karl
af A.-Bernburg, utvidgad 1901 och 1904; 5 kl. –
Förtjänstorden för vetenskap och konst, st. 30 juli
1873, reorganiserad 1905 och 1912; 3 kl. i guld och
3 kl. i silfver.
Baden. Trohetsorden, st. 17 juni 1715 af markgrefve
Karl Vilhelm af B.-Durlach; 1 kl. – Karl Fredriks
militärförtjänstorden, st. 4 april 1807; 3 kl. –
*Zähringer Löwenorden ("Zähringska lejonorden"),
st. 26 dec. 1812 af storhertig Karl Fredrik; 5
kl. Ordenstecknets åtsida visar stamborgen Zähringen
och frånsida ett lejon. Ordensbandet är grönt, med
orangefärgad infattning. – Zähringer Löwenordens
förtjänstkors, st. 29 april 1889 af storhertig
Fredrik. – Bertold I:s orden, sedan 1877 1:a kl. af
Zähringer Löwenorden, 9 sept. 1896 af storhertig
Fredrik proklamerad som själfständig orden.
Bajern. Sankt Hubertusorden, den äldsta och
förnämsta af de bajerska ordnarna, st. Hubertsdagen
(3 nov.) 1444, af hertig Gerhard V af Jülich och
Berg, förnyad 1708 af kurfurst Johan Vilhelm af Pfalz
och 1808 af konung Maximilian I af Bajern. Orden
består af 1 klass och räknar endast 12 riddare
samt 1 storkommendör. Dekorationen utgöres af ett
hvitemaljeradt guldkors med 8 spetsar och gyllene
kulor; i korsets vinklar finnas gyllene strålar och
öfver korset en krona. På framsidan är afbildad den
hel. Hubertus’ omvändelse, med omskriften, In traw
vast ("fast i tro"). Tecknet bäres i ett högrödt band
med gröna kanter, vid galatillfällen i en guldkedja
af 42 länkar. Riddarna bära på bröstet dessutom
en silfverstjärna med strålar. – Sankt Mikaels
förtjänstorden, st. 29 sept. 1693 af Josef Klemens,
kurfurste af Köln, nya statut 1837; 5 kl. – Sankt
Georgsorden, Bajerns till rangen andra orden, st. 28
mars 1729 af kurfurst Karl Albert, reorganiserad
1871, hvarvid utöfning af barmhärtighetsverk sattes
som mål i st. f. försvaret af den kristna tron;
6 kl. Ordenstecknet är ett åttauddigt gyllene kors,
som på framsidan, på himmelsblå grund, bär bilden af
Jungfru Maria och i vinklarna mellan korsets armar
har bokstäfverna V. I. B. I. (Virgini immaculatæ
Bavaria immaculata; "Åt den obefläckade jungfrun det
obefläckade Bajern"); på baksidan har det S:t Georgs
bild på röd grund och i
vinklarna bokstäfverna I. V. P. F. (Justus ut palma
florebit; "Den rättfärdige skall grönska som palmen");
bandet är himmelsblått, med en hvit och en mörkblå
kant, och stjärnan är fäst genom ett lejonhufvud. –
Max-Josefsorden, st. 1 jan. 1806 af konung Maximilian
I Josef till belöning för bragder i krig; 3 kl. Den
medför personligt adelskap, och ett antal innehafvare
åtnjuter årsunderhåll. Ordenstecknet består af
ett gyllene, hvitemaljeradt, åttauddigt kors,
hvars vinklar utfyllas af gyllene strålar, samt
en blå midtsköld med bokstäfverna M. J. K. (= Max
Joseph, König) på framsidan och latinska inskriften
Virtuti pro patria ("Åt dem, som tappert stridt
för fosterlandet") på baksidan. Bandet är i midten
svart, f. ö. hvitt och blått. – Bajerska kronorden
(för civila förtjänster), st. 19 maj 1808 af konung
Maximilian I; 4 kl. – Ludvigsorden, st. 25 aug. 1827
af konung Ludvig I; 2 kl. – Maximiliansorden för konst
och vetenskap, st. 28 nov. 1853 af konung Maximilian
II Josef; 1 kl., med en afdelning för lärde, en annan
för konstnärer (icke öfver 100). Ordenstecken: ett
mörkblått emaljeradt, hvitkantadt gotiskt, krönt kors
med en stråle i hvar och en af de fyra vinklarna
samt i midten en purpurkantad, krönt sköld med
stiftarens bild på framsidan och olika emblem för de
två klassafdelningarna på baksidan, det hela omgifvet
af en gyllene lager- och eklöfskrans. Orden bäres
kring halsen i ett blått band med hvita kanter. –
Militärförtjänstorden, st. 19 juli 1866 af konung
Ludvig II; 6 kl. – Förtjänstkorset för åren 1870–71,
st. 12 maj 1871 af konung Ludvig II; 1 kl. –
4 kvinnoordnar: Heliga Elisabetsorden (st. 18
okt. 1766 af kurfurstinnan Elisabet; 1 kl.), Teresiaorden
(st. 12 dec. 1827 af drottning Teresia)
samt jungfrustiftens i München och i Würzburg S:t
Annæorden (den förra st. 6 dec. 1784, den senare 12
juli 1803).
Belgien. *Leopoldsorden, st. 11 juli 1832 af
konung Leopold I, 5 kl. Ordenstecknet består af ett
hvitemaljeradt kors, hvars armar äro förenade genom en
lager- och eklöfskrans och som i en svartemaljerad,
rödkantad midtsköld visar på åtsidan konung Leopolds
monogram, på frånsidan ett lejon och devisen L’union
fait la force ("Enighet ger styrka"). Det bäres i ett
ponsorödt, vattradt band. – Civilförtjänstorden,
st. 21 juli 1867 liksom de följande af konung Leopold
II; 2 afdelningar och 5 kl. – Militärkorset, st. 11
febr. 1885; 2 kl. – Afrikanska stjärnans orden, st. 30
dec. 1888; 6 kl. (För Kongostaten.) – Lejonorden,
st. 9 april 1891;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 11 23:32:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0448.html
