genom verksamhet och gåfvor, men de kunna också uppamma lycksökeri och kryperi. Äfven i det internationella umgänget har ordensväsendet en viss betydelse. Ordnar kunna vara ett slags barometer för bedömande af förhållandet mellan statscheferna. En statschef t. ex. förlänar en annan eller dennes mest betrodde minister sin högsta orden som öppet tecken på större förtrolighet regeringarna emellan. Så t. ex. gaf Oskar I Napoleon III, som redan 1852 bestigit tronen, Serafimerorden först i okt. 1855, sedan Krimkriget gett bådas politik ett gemensamt mål. Å andra sidan må erinras om, att Gustaf IV Adolf skickade tillbaka till konungen af Preussen och kejsaren af Ryssland deras högsta ordnar, emedan de förlänat äfven Napoleon I, Gustaf IV Adolfs fiende, desamma. I den internationella sammanlefnaden komma ordnarna, äfven utanför det politiska området, ofta till användning som ett slags "ideellt mynt", t. ex. när det gäller att betyga en stats erkänsla för tjänster eller tillmötesgående i utlandet åt det ordensutdelande landet eller några dess i offentligt uppdrag stadda medborgare. I en och annan stat har ordensväsen aldrig funnits (t. ex. Schweiz), i några andra har det, vanligen i sammanhang med republikens införande, afskaffats (t. ex. Mexico, Brasilien, Portugal), i åter andra ha förslag till dess afskaffande väckts inom representationen (t. ex. Sverige och Norge). Jfr Perrot, "Collection historique des ordres de la chevalerie" (1828), van Hollebeke, "Histoire et législation des ordres de chevalerie et marques d'honneur" (1875 ff.) och "Die orden .... aller regenten und staaten in originalgetreuen abbildungen" (1883--87), Gritzner, "Handbuch der ritter- und verdienstorden aller kulturstaaten der welt innerhalb des XIX:n jahrhunderts" (med 760 afbildningar, 1893), och Trost, "Die ritter- und verdienstorden, chronzeichen und medaillen aller souveräne und staaten" (1910), samt, hvad de skandinaviska länderna angår, A. Schützercrantz, "Kongl. svenska riddareordnarnes drägter, ritade och lithographierade" (1833), F. U. Wrangel, "De kongl. svenska riddareordnarne" (med 19 planscher, 1899), och C. K. V. Nyholm, "De danske ridderordeners historie" (1903). Ordensöfversikt med beskrifning öfver en del af de mest brukliga utländska ordnarna och med hänvisning till särskilda artiklar om de förnämsta af dem. En stjärna (*) framför namnet anger, att orden finnes afbildad på den till denna artikel hörande färgplanschen. Inom [ ] upptagas några ordnar, som upphört att utdelas. * Abessinien. Salomos orden, stiftad 1874; 4 klasser. -- Etiopiens stjärna, 4 kl. Anhalt. Albrekt Björnens husorden (Albrektsorden), st. 18 nov. 1836 af hertigarna Henrik af A.-Köthen, Leopold Fredrik af A.-Dessau och Alexander Karl af A.-Bernburg, utvidgad 1901 och 1904; 5 kl. -- Förtjänstorden för vetenskap och konst, st. 30 juli 1873, reorganiserad 1905 och 1912; 3 kl. i guld och 3 kl. i silfver. Baden. Trohetsorden, st. 17 juni 1715 af markgrefve Karl Vilhelm af B.-Durlach; 1 kl. -- Karl Fredriks militärförtjänstorden, st. 4 april 1807; 3 kl. -- *Zähringer Löwenorden ("Zähringska lejonorden"), st. 26 dec. 1812 af storhertig Karl Fredrik; 5 kl. Ordenstecknets åtsida visar stamborgen Zähringen och frånsida ett lejon. Ordensbandet är grönt, med orangefärgad infattning. -- Zähringer Löwenordens förtjänstkors, st. 29 april 1889 af storhertig Fredrik. -- Bertold I:s orden, sedan 1877 1:a kl. af Zähringer Löwenorden, 9 sept. 1896 af storhertig Fredrik proklamerad som själfständig orden. Bajern. Sankt Hubertusorden, den äldsta och förnämsta af de bajerska ordnarna, st. Hubertsdagen (3 nov.) 1444, af hertig Gerhard V af Jülich och Berg, förnyad 1708 af kurfurst Johan Vilhelm af Pfalz och 1808 af konung Maximilian I af Bajern. Orden består af 1 klass och räknar endast 12 riddare samt 1 storkommendör. Dekorationen utgöres af ett hvitemaljeradt guldkors med 8 spetsar och gyllene kulor; i korsets vinklar finnas gyllene strålar och öfver korset en krona. På framsidan är afbildad den hel. Hubertus' omvändelse, med omskriften, In traw vast ("fast i tro"). Tecknet bäres i ett högrödt band med gröna kanter, vid galatillfällen i en guldkedja af 42 länkar. Riddarna bära på bröstet dessutom en silfverstjärna med strålar. -- Sankt Mikaels förtjänstorden, st. 29 sept. 1693 af Josef Klemens, kurfurste af Köln, nya statut 1837; 5 kl. -- Sankt Georgsorden, Bajerns till rangen andra orden, st. 28 mars 1729 af kurfurst Karl Albert, reorganiserad 1871, hvarvid utöfning af barmhärtighetsverk sattes som mål i st. f. försvaret af den kristna tron; 6 kl. Ordenstecknet är ett åttauddigt gyllene kors, som på framsidan, på himmelsblå grund, bär bilden af Jungfru Maria och i vinklarna mellan korsets armar har bokstäfverna V. I. B. I. (Virgini immaculatæ Bavaria immaculata; "Åt den obefläckade jungfrun det obefläckade Bajern"); på baksidan har det S:t Georgs bild på röd grund och i vinklarna bokstäfverna I. V. P. F. (Justus ut palma florebit; "Den rättfärdige skall grönska som palmen"); bandet är himmelsblått, med en hvit och en mörkblå kant, och stjärnan är fäst genom ett lejonhufvud. -- Max-Josefsorden, st. 1 jan. 1806 af konung Maximilian I Josef till belöning för bragder i krig; 3 kl. Den medför personligt adelskap, och ett antal innehafvare åtnjuter årsunderhåll. Ordenstecknet består af ett gyllene, hvitemaljeradt, åttauddigt kors, hvars vinklar utfyllas af gyllene strålar, samt en blå midtsköld med bokstäfverna M. J. K. (= Max Joseph, König) på framsidan och latinska inskriften Virtuti pro patria ("Åt dem, som tappert stridt för fosterlandet") på baksidan. Bandet är i midten svart, f. ö. hvitt och blått. -- Bajerska kronorden (för civila förtjänster), st. 19 maj 1808 af konung Maximilian I; 4 kl. -- Ludvigsorden, st. 25 aug. 1827 af konung Ludvig I; 2 kl. -- Maximiliansorden för konst och vetenskap, st. 28 nov. 1853 af konung Maximilian II Josef; 1 kl., med en afdelning för lärde, en annan för konstnärer (icke öfver 100). Ordenstecken: ett mörkblått emaljeradt, hvitkantadt gotiskt, krönt kors med en stråle i hvar och en af de fyra vinklarna samt i midten en purpurkantad, krönt sköld med stiftarens bild på framsidan och olika emblem för de två klassafdelningarna på baksidan, det hela omgifvet af en gyllene lager- och eklöfskrans. Orden bäres kring halsen i ett blått band med hvita kanter. -- Militärförtjänstorden, st. 19 juli 1866 af konung Ludvig II; 6 kl. -- Förtjänstkorset för åren 1870--71, st. 12 maj 1871 af konung Ludvig II; 1 kl. -- 4 kvinnoordnar: Heliga Elisabetsorden (st. 18 okt. 1766 af kurfurstinnan Elisabet; 1 kl.), Teresiaorden (st. 12 dec. 1827 af drottning Teresia) samt jungfrustiftens i München och i Würzburg S:t Annæorden (den förra st. 6 dec. 1784, den senare 12 juli 1803). Belgien. *Leopoldsorden, st. 11 juli 1832 af konung Leopold I, 5 kl. Ordenstecknet består af ett hvitemaljeradt kors, hvars armar äro förenade genom en lager- och eklöfskrans och som i en svartemaljerad, rödkantad midtsköld visar på åtsidan konung Leopolds monogram, på frånsidan ett lejon och devisen L'union fait la force ("Enighet ger styrka"). Det bäres i ett ponsorödt, vattradt band. -- Civilförtjänstorden, st. 21 juli 1867 liksom de följande af konung Leopold II; 2 afdelningar och 5 kl. -- Militärkorset, st. 11 febr. 1885; 2 kl. -- Afrikanska stjärnans orden, st. 30 dec. 1888; 6 kl. (För Kongostaten.) -- Lejonorden, st. 9 april 1891;