Nassau. Se Luxemburg. Nederländerna. Vilhelms militärorden, st. 30 april 1815 af konung Vilhelm I; 4 kl. -- *Nederländska lejonorden (Nederländska lejonets civilförtjänstorden), st. 29 sept. 1815 af konung Vilhelm I; 3 kl. Ordenstecknet är ett krönt hvitemaljeradt S:t Georgskors med klufna armändar och gyllene kulor å de åtta uddarna samt med fyra gyllene W mellan armarna och en blå midtsköld, som å framsidan visar ett krönt gyllene lejon med svärd och pilar, å baksidan devisen Virtus nobilitat ("Dugligheten adlar"). Bandet är blått, med orangegula ränder. -- Oranien-Nassauorden, st. 4 april 1892 af drottningen-regentinnan Emma i drottning Vilhelminas namn; 5 kl. -- Nassauitiska husorden Gyllene lejonet. Se ofvan Luxemburg. Nord-Amerikas förenta stater. Spansk-amerikanska krigets marin- och militärorden, st. 2 febr. 1901. -- [Cincinnatusorden, se d. o.]. Norge. *Sankt Olavsorden, st. 1847 (se Olavsorden). -- Norska lejonet (Den norske löve), st. 21 jan. 1904 af konung Oskar II, 1 kl., afsedd att vara en pendang till Serafimerorden, att utdelas till endast 12 norrmän, alla innehafvare af S:t Olavsordens storkors, hvilka inlagt synnerliga förtjänster i statens högsta ämbeten eller i öfrigt utmärkt sig genom en för fäderneslandet ärofull verksamhet, och till främmande staters öfverhufvud, högsta dignitärer och medlemmar af regerande hus. Orden har ej utdelats sedan 1904, och riddarnas antal är f. n. 9, hvaraf ingen norrman. Oldenburg. Hertig Peter Fredrik Ludvigs hus- och förtjänstorden, st. 27 nov. 1838 af storhertig Paul Fredrik August, 2 afdelningar, hvardera med 5 kl. Parma. [Ludvig den heliges förtjänstorden, st. 22 dec. 1836 af Karl II, då hertig af Lucca; 5 kl.]. Persien. Lejon- och solorden (pers. Nischan-i-schir ve churschid), st. 1808 af Feth Ali schah; enligt senaste statut (19 juni 1894) 3 afdelningar: I, 3 kl., II, civil, 5 kl., III, militär, 10 kl. Porto Novo (Dahomey). Se Frankrike. Portugal. [*Kristusorden (Kristiorden), st. 14 aug. 1318 af konung Dionysius, 3 kl.; afskaffad 1911. -- São Bento de Aviz-orden, ofta kallad endast Aviz-orden (se d. o.), sedan 1789 militärförtjänstorden, 4 kl.; afskaffad 1911. -- São Thiagoorden, Jakob den heliges af svärdet orden, st. 1175 i Spanien, införd 1290 i Portugal, förändrad 31 okt. 1862 till orden för vetenskap, litteratur och konster, 5 kl.; afskaffad 1911. -- Torn- och svärdsorden, st. 1459 af konung Alfons V, reorganiserad 28 juli 1832 som orden för tapperhet och förtjänst, 5 kl.; afskaffad 1911. -- Conceição-orden (port. Nossa senhora da conceição de Villa Viçosa, "Vår frus af den obefläckade aflelsen till Villa Viçosa orden"), st. 10 sept. 1819 af konung Johan VI, som midtskölden angaf, åt Padroéira do reino ("Rikets skyddspatronessa"), 4 kl.; afskaffad 1911. -- Isabella den heligas orden (port. Real ordem de Santa Isabel), kvinnoorden, st. 4 nov. 1801 af prinsen-regenten Johan; 1 kl.; afskaffad 1911.]. Preussen. *Svarta örns orden (ty. Orden des schwarzen adlers), Preussens förnämsta orden, st. af konung Fredrik I vid hans kröning, 18 jan. 1701, består af en enda klass. Ordens stormästare är konungen, och de k. prinsarna äro födda riddare af densamma. F. ö. förlänas den endast åt utländska furstar och deras förnämsta dignitärer samt inländska militära och civila ämbetsmän af minst generallöjtnants rang. Den ges endast åt personer, som förut äro riddare af Röda örns ordens första klass, och medför för innehafvaren ärftligt preussiskt adelskap. Ordenstecknet är ett blåemaljeradt, åttauddigt kors med statsvapnets svarta krönta örn i de fyra mellanrummen mellan armarna samt initialerna F. R. (= Fredericus Rex) på midtskölden. Det bäres i orangefärgadt band öfver vänstra skuldran. Dessutom bäres en åttauddig silfverstjärna (plaque) med svarta örnen i orangefärgadt fält och devisen Suum cuique ("Åt hvar och en hvad honom tillkommer"). -- Preussiska kronans förtjänstorden, st. 18 jan. 1901 af konung Vilhelm II; 1 kl. -- Röda örns orden (Orden des rothen adlers), st. 17 nov. 1705 af arfprinsen Georg Vilhelm af Baireuth under benämningen Ordre de la sincérité ("Uppriktighetens orden"), upphöjdes 1792 till preussiska monarkiens andra orden och omfattar 5 kl. Ordenstecknet utgöres af ett hvitemaljeradt kors med hvit midtsköld, som på åtsidan visar den krönta röda örnen och på frånsidan initialerna F. W. med krona öfver. Ordensbandet är hvitt, med orangefärgade ränder nära kanterna. Riddarna af första klassen bära utom korset på bröstet en åttauddig silfverstjärna med röda örnens bild, på hvars bröst det hohenzollernska vapnet med den latinska omskriften Sincere et constanter ("Redligt och ståndaktigt") är anbragt. -- Pour le mérite ("Till lön åt förtjänsten") har två klasser: för militärer och civila. Den förra stiftades 1740 af Fredrik II och gafs till en början åt både militärer och civila, men genom statut af 18 jan. 1810 bestämdes den till belöning uteslutande åt förtjänster i krig. Militärdekorationen är ett blåemaljeradt Maltakors med gyllene infattning. Å dess öfversta arm står ett krönt F och å de tre andra inskriften Pour le mérite, medan vinklarna mellan armarna utfyllas af gyllene örnar. Den civila orden, för vetenskaper och konster, stiftades af Fredrik Vilhelm IV 31 maj 1842. Medlemmarnas antal är begränsadt till 30 tyska och högst lika många utländska. *Civildekorationen utgöres af en gyllene midtsköld (med den preussiska örnen), kring hvars rand höjer sig namntecknet FF II, fyra gånger upprepadt, samt därutomkring en blåemaljerad ring med inskriften Pour le mérite, hvilken ring är krönt af fyra i korsform ställda konungakronor. Bägge ordnarnas band är svart med silfverhvit rand. -- Kronorden (ty. Kronenorden), st. 18 okt. 1861 af konung Vilhelm I; 4 kl. i 21 olika slag. Ordenstecknet utgöres af ett gyllene kors, hvars midtsköld å framsidan visar konungakronan å guldgrund med devisen Gott mit uns ("Gud med oss"). -- Kungliga hohenzollernska husorden, st. 5 dec. 1841 som furstlig husorden af furstarna Fredrik af Hohenzollern-Hechingen och Karl af Hohenzollern-Sigmaringen, upptagen bland de preussiska ordnarna 23 aug. 1851 af konung Fredrik Vilhelm IV; 4 kl. -- Järnkorset (ty. Eisernes kreuz), st. 10 mars 1813 (till belöning för förtjänster om fosterlandet i striden mot Frankrike) af konung Fredrik Vilhelm III; förnyadt 19 juli 1870 (vid fransk-tyska krigets utbrott) af konung Vilhelm I; 3 kl. -- Vilhelmsorden, st. 18 jan. 1896 af konung Vilhelm II; 1 kl.; i form af en minnespenning med Vilhelm I:s bild på åtsidan och med omskrift på frånsidan omkring Vilhelm II:s initialer under kunglig krona: Wirke im andenken an kaiser Wilhelm den grossen; utdelas åt män och kvinnor. -- Johannitorden (se d. o., sp. 48-49). -- Lovisaorden (ty. Luisenorden), orden för i Preussen födda kvinnor, st. 3 aug. 1814 af konung Fredrik Vilhelm III till minne af hans 1810 aflidna gemål; 4 kl.; utdelas som belöning för framstående handlingar af fosterlands- och människokärlek. Påfvestolen. Kristusorden, st. 1318 af konung Dionysius af Portugal (se ofvan), konfirmerad 14 mars 1319 af påfven Johannes XXII med rätt för påfvestolen att förläna den åt personer af hög rang. -- Gyllene sporren l. Den helige Sylvesters orden. Se Gyllene sporren. -- Piusorden, st. 17 juni 1847 af Pius IX; 2 kl. Orden medför ärftligt adelskap åt riddare af 1:a kl. och personligt åt riddare af 2:a kl. -- Sankt Gregorius den stores orden, st. 1 sept. 1831 af Gregorius XVI; 4 kl. - Heliga grafvens orden, från korstågstiden, då riddarslag vid Heliga grafven var i bruk, påflig orden 1496; 4 kl. Orden förlänas (äfven åt kvinnor) af latinske patriarken i Jerusalem, påfvens vikarie i ordens ärenden. Rumänien. Karl I:s orden, st. 23 maj 1906 af konung Karl I; 4 kl. -- *Rumäniens stjärna (rum. Steaua României), för militära och civila förtjänster, st. 22 maj 1877 af furst Karl I; 5 kl. Ordenstecknet utgöres af ett af gyllene strålar omgifvet blåemaljeradt kors, på hvars af gröna ekkvistar omgifna röda midtsköld är anbragt en gyllene örn med omskriften In fide salus ("I tron frälsningen") på blå grund, och bäres i rödt band med två blå ränder vid hvardera kanten. -- Rumäniens krona (rum. Coroana României) l. Rumänska kronorden, st. 22 maj 1881 af konung Karl I; 5 kl. -- Elisabetsorden, för kvinnor, st. 1878 af konung Karl I; 1 kl. Ryssland. *Sankt Andreasorden, Rysslands högsta orden, st. 30 nov. (n. st. 11 dec.) 1698 af Peter I; 1 kl.; utdelas åt alla de manlige medlemmarna af det kejserliga huset vid dopet, åt utländska monarker och furstar samt åt personer af generallöjtnants rang, som ha Alexander-Nevskij- och Hvita örns orden. Tolf riddare få årlig pension. -- Ordenstecknet föreställer aposteln Andreas, fäst på ett blått Andreaskors, som hvilar på en gyllene, svartemaljerad, tvehöfdad örns bröst. På korsets fyra armar stå bokstäfverna S. A. P. R. (Sanctus Andreas Patronus Russiæ, "Den helige Andreas, Rysslands skyddspatron"). Ordenstecknet har äfven en rysk inskrift: "För trohet och tro". -- Sankt Katarinas orden, för kvinnor, st. 24 nov. 1714 af tsar Peter I, till hans gemål