Frankrike en förordning af hvad slag som helst (jfr nästa art.), men användes från slutet af 1600-talet hufvudsakligen för militära förordningar af alla slag. Under nyare tidens första århundraden nyttjades ordet äfven för att beteckna en viss art af slagordning (se Ordre de bataille) och förekommer i denna betydelse oftast i sammansättningarna spansk-ungerska ordonnansen och nederländska ordonnansen. Den förstnämnda utbildades under spanjorernas krig uti Italien i början af 1500-talet, fullkomnades under Karl V i krigen med turkarna och användes ännu under Trettioåriga kriget. Den nederländska ordonnansen, som utmärkte sig för tunna formeringar, sattes i system af Morits af Oranien och tjänade som förebild för Gustaf II Adolfs slagordning. -- Numera nyttjas ordet ordonnans uteslutande för att beteckna en militärperson -- officer, då vanligen kallad ordonnansofficer, eller soldat (fr. planton) --, som för längre tid eller tillfälligtvis är anställd hos en högre officer eller vid ett ämbetsverk för att stå till den högre officerens personliga förfogande eller för att verkställa uppdrag i tjänsten. Ordet användes i flera sammansättningar såsom ordonnansskvadron, ordonnanstropp, ordonnanstjänst m. m. C. O. N. Ordonnanser (se föreg, art.), under "ancien ré-gime" (före 1789) dels en sammanfattande benämning på alla från konungamakten utfärdade, dels - i inskränkt mening och i motsats emot edikt, öppna bref o. s. v. - benämning på från konungamakten härrörande stadganden af större räckvidd, innebärande reformer i författning, militär eller civil förvaltning. Dessa Ordonnanser skulle, för att kunna genomföras, först inregistreras af parlamentet. Bland särskildt berömda ordonnanser märkas L'ordonnance d'Orleans (1439), som införde den ständiga skatten (taille) och den stående hären, Ordonnance civile (1669) och Ordonnance crimi-nelle (1670), den processordning och den kriminallag, som utarbetades under Ludvig XIV, och samme konungs Ordonnance du commerce (1673) samt Ordonnance de la marine (1681). Under restaurationens tid och julimonarkien brukades benämningen "ordonnanser" om kungliga påbud öfver hufvud, motsvarande edikt i nutida fransk statsrätt. Bland editioner af hithörande aktstycken märkas "Ordonnances des rois de France" (21 bd, 1723-1847) och den af Jourdan, Decrusy och Isambert utgifna samlingen "Recueil general des anciennes lois francaises" (28 bd, 1827). Om Karl X:s "Juliordonnanser" (Ordonnances de juillet) se Julirevolutionen. (V. S-g.) Ordonnanskompanier (fr. compagnies d'ordon-nance, compagnies d'hommes d}armes) kallades de första i egentlig mening stående trupper, som började uppsättas i Frankrike 1445 på grund af en af konung Karl VII 1439 utgifven ordonnans (förordning). Kompaniernas antal var 15, och hvarje kompani utgjordes af 100 s. k. lansar. "Lansen" bestod af en på riddarvis hufvudsakligen i järn klädd och med lans väpnad adelsman, kallad maitre eller homme d'arme (äfven gendarme) med 3 lätt beväpnade archers (bågskyttar), l page (valet) och l écuyer (coustillier). Kompaniet fördes af en capitaine. Alla ryttare buro likadana rockar i kaptenens färger. Kompanierna förlades, hela eller delade, i fasta platser eller i städer. Manskapet erhöll kontant aflöning. I krig medförde hvarje homme d'arme 4 hästar, hvarje archer 2 hästar. Till strid uppträdde kompaniet "en chevaliére", d v. s. på riddarvis med alla hommes d'arme på ett led, hvarje lansryttare följd af sin "page" och "écuyer". Bågskyttarna bildade vanligen en särskild afdelning, en "cornette", och användes till flankskydd eller för särskilda uppdrag. Ordonnans-kompanierna fortlefde till fredsslutet 1559, då de började upplösas och uppgå i det genom värfning uppsatta såväl tunga som lätta kavalleriet. C. O. N. Ordonnansofficer. Se Ordonnans. Ordono [årdå'njå], spanska konungar. 0. I, konung af Asturien 850-866; 0. II, konung af Galicien, Lusitanien och Leon 909-924; 0. III, konung af Leon, Asturien och Galicien 950-955; 0. IVdenelake (sp. el malö), konung i Leon, Asturien och Galicien 955-960. Ordos (mongoliskt namn; af kineserna kalladt Ho-tau), ett taffelland i norra Kina eller södra Mongoliet, s. om Hwang-ho, hvilket bildar en öfvergång mellan Gobiöknen och norra Kinas fruktbara land. Dess norra del är en sandöken, Kusup-tschi, fylld af ända till 50 m. höga dyner, dock med oaser här och där. I denna ökens södra del ligger saltsjön Chara-mangnai. O:s berggrund består af stenkolsformationens bildningar; landet ligger lägre än omgifvande trakter och är i allmänhet afloppslöst. Dess medelhöjd är omkr. 1,000 m., dess areal omkr. 100,000--120,000 kvkm. Det räknas till Mongoliet och begränsas mot det egentliga Kina af den stora muren. O.-platån tvingar Hwang-ho till dess stora båge åt n. Befolkningen, som är mycket gles, är mongolisk och kallas ordos. J. F. N. Or doublé [år doble], fr. (eg. fördubbladt guld), med guld pläterad koppar. Ordre [å'rdr], fr., order, utfärdad befallning; anvisning; uppdrag. - Plur. ordres [å'rdr], hand., ombud, rättsinnehafvare, person, på hvilken en växel eller annan skuldsedel öfverlåtes. Jfr Order. Ordre de bataille [å'rdr de bata'il, fr., Slagordning, krigsv., kallades under 1600- och 1700-talen en armés uppställning till strid. Då slagordningen under denna tid var ganska stereotyp, återgaf man ofta arméns sammansättning och indelning genom angifvande af dess "ordre de bataille", till följd hvaraf detta uttryck småningom kom att så godt som uteslutande beteckna arméns indelning, i hvilken bemärkelse det länge blifvit användt. I Sverige har man utbytt uttrycket mot ständig indelning, i tyska armén mot kriegseinteilung. - Äfven för hvarje utrustad sjö-styrka (flotta, eskader eller afdelning) uppgöres en ständig indelning, som förr allmänt benämndes ordre de bataille 1. ligne de bataille. Dessa benämningar förekomma ännu inom utländska flottor, men ha i Sverige utbytts mot eskaderordning (jfr d. o.). C. O. N. H. W-l. Ordrup, i Gjentofte socken, 7 km. n. om Köpenhamn, har den senaste mansåldern vuxit upp till en tättbefolkad köping med 9,500 inv. (1912). Det kan anses som förstad till Köpenhamn och har en mängd sommarvillor för utflyttade hufvudstadsbor. Sedan 1891 utgör O. eget pastorat jämte