Charlottenlund och Skovshoved (redan 1876 fick det egen kyrka). 1872 byggdes där en katolsk kyrka med tillhörande Andreaskollegium (d. v. s. munkkloster och högre skola). E. Ebg. Ordskrift. Se Bokstafsskrift och Kinesiska språket, sp. 102. Ordspråk, korta, kärnfulla och åskådligt målande tänkespråk, som lefva på folkets läppar och uttrycka en iakttagelse ur det praktiska lifvet, en allmängiltig erfarenhet, en klokhetsregel eller sedlig lefnadsregel. Ett folks ordspråk bilda en icke oviktig källa för kännedomen om dess nationalkaraktär och seder, som i dem rätt troget afspeglas. De erbjuda därjämte stort intresse i språkligt afseende. Många ordspråk återfinnas hos nästan alla civiliserade folk, men ha då vanligen på olika håll en nationellt afvikande lydelse. En stor mängd ordspråk kan spåras tillbaka till äldsta tider och till Österlandet (Indien o. s. v.). I ordspråken äro nedlagda skatter af sundt förstånd, praktisk visdom, rättvis, sympatisk och ofta poetisk uppfattning samt kvick satir. I många finner man dock motsatta egenskaper. -- Hos de gamle grekerna hette ordspråk paroimi'a (af para', bredvid, och oi'mos, väg), ty man inristade sådana på vägstolpar, hermer och monument. Antika ordspråk utgåfvos af alexandrinska grammatiker (Diogenianos m. fl.). I hebreiska litteraturen finnes en mängd ordspråk upptecknad i "Salomos ordspråk", "Salomos predikare", "Talmud" och "Midrasch". Genom araberna inkommo under medeltiden förträffliga ordspråk till Europa, och spanjorerna torde ha dem att tacka för sin öfverlägsna rikedom på sådana. (Bl. a. har Freytag utgett "Arabum proverbia", 1838--43.) Under 1500-talet härskade hos de lärde en verklig vurm för att samla ordspråk från olika tider och folk, sedan Erasmus utgett "Adagia". Det gängse begäret att späcka sitt tal med ordspråk led svårt afbräck genom Cervantes, som låter Sancho på ett befängdt sätt lysa med sin folkliga visdom. -- Bland nyare ordspråkssamlingar utmärka sig bl. a. Leroux de Lincys "Le livre des proverbes français" (1841; 2:a uppl. 1859), W. C. Hazlitts "English proverbs and proverbial phrases" (1869), Harrebomées holländska "Spreekwoordenboek" (3 bd, 1858--66) och Wanders unika arbete "Deutsches sprichwörter-lexikon" (5 bd, 1863--80), innehållande i hvarje bd omkr. 45,000 tyska och 15,000 utländska parallellordspråk, ordnade under hufvudbegrepp. "Safn af íslenzkum orðskvidum" etc. utgafs 1830 af Gudmund Jónsson, "Danske ordsprog" 1850 af Kr. Molbech, "Dansk ordsprogskat" 1879 af E. Mau och "Norske ordsprog" 1856 af I. Aasen (2:a uppl. 1881). Om ryska ordspråkssamlingar se Ryska litteraturen. 1842 utgaf E. Lönnrot finska ordspråk ("Sananlaskut"), af hvilka en liten samling på svenska ("Finska ordspråk och gåtor") utkom 1887. Bland svenska samlingar märkas "Svenske ordsedher, eller ordsaghor" (1604), på hvilken följde dylika 1621, 1631 och 1636, "Penu proverbiale" (1665; ny uppl. 1678) af Chr. Grubb (se Grubbe 1), "Samling af svenska ordspråk (1807) af Lars Rhodin, "Gamla ordspråk på latin och swenska" (1840) af H. Reuterdahl och "Den svenska ordspråksboken" (1865; inneh. 3,160 st.). En textkritisk upplaga af gamla svenska ordspråk utgafs 1889--94 af Ax. Kock och K. af Petersens under titeln "Östnordiska och latinska medeltidsordspråk" (text och kommentar). Kyrkoherden K. Strömbäck i Öregrund utarbetade 1857--86 ett "Svenskt-nordiskt ordspråks-lexikon", omfattande svenska ordspråk i rent alfabetisk följd, jämförda med danska, norska, isländska, färöiska, tyska, engelska, franska, italienska, latinska och grekiska; detta arbete förvaras tills vidare i manuskript (5 folioband) i K. biblioteket, Stockholm. Jfr V. Granlund, "Svenska folket i sina ordspråk" (i "Sv. fornminnesfören:s tidskr.", I, 1871). (R. G.) Ordspråksboken (hebr. Mischlé, lat. Proverbia) l. Salomos ordspråk, en af de tre större poetiska böckerna i gamla testamentet (en af "de tre stora hagiograferna" enl. Talmud), är en i rytmisk form affattad och till största delen af korta sentenser bestående vishetsbok med praktiskt, intellektuellt och moraliskt syfte. Bokens röda tråd är angifven i inledningens "Jehovahs (Jahves) fruktan är all kunskaps begynnelse" (1: 7). Namnet Jehovah (Jahve) och möjligen också i viss grad ordet "lagen" äro de enda häntydningarna på den israelitiska ståndpunkten; f. ö. äro stilen och åskådningen fjärran från all israelitisk partikularism. Den religiösa ståndpunkten är en allmän-monoteistisk, den moraliska en allmän-etisk på de tio budordens grund. Enl. F. Delitzsch sönderfaller Ordspråksboken i följande delar: 1) boktiteln, 1: 1--6; 2) inledningstalet, 1: 7--9; 3) den första stora samlingen salomonska ordspråk, 10--22: 16; 4) det första bihanget till denna samling, "de vises ord", 22: 17--24: 22; 5) det andra bihanget till denna samling, "också ord af de vise", 24: 23 ff.; 6) den andra stora samlingen salomonska ordspråk, "samlade af konung Hiskias män", 25--29; 7) det första bihanget till denna samling, "Agurs ord", 30; 8) det andra bihanget till denna samling, "Lemuels ord", 31: 1--9; 9) det tredje bihanget till denna samling, "en rätt husmoders lof", 31: 10--31. -- Ordspråksbokens kärna förskrifver sig utan tvifvel från Salomo, ehuru, enligt bokens egen uppgift, en mängd andra "ordspråk" från senare tid är fogad till samlingen af utgifvaren. Hvem denne är och när han lefvat, vet man icke. Troligen tillhör han Juda rikes senare tid. J. P. Ordu, turk. (eg. läger), turkisk armékår. Ordu, stad på norra kusten af Mindre Asien, vilajetet Trabezon. Omkr. 6,000 inv., öfver hälften kristna (greker). Staden drifver handel med filbertsnötter. Den hette i forntiden Kotyora, och det var därifrån, som "de 10,000" under Xenofon inskeppade sig till hemorten. J. C. Ordubad, stad i rysk-kaukasiska guv. Erivan, vid ett tillflöde till Aras, 3 km. från denna flod. 4,929 inv. (1897). Silkes- och fruktodling, kopparindustri. I närheten koppargrufvor. J. F. N. Ordyn-Nastjokin. Se Nastjokin. Ore, socken i Kopparbergs län, Rättviks tingslag. 96,717 har. 3,195 inv. (1912). O. utgör ett pastorat i Västerås' stift, Rättviks kontrakt. -- Se Folkdräkt, pl. II. Ore'a canna, zool. Se A n t i l o p e r, sp. 1145. Oreader (grek. oreia'des, lat. oreades), bergs-nymfer. Se Nymfer.