853 Oreodoxa-Orestes 854 Nord-Amerika under eocen-, oligocen- och miocen-perioderna. De äro af stort biologiskt intresse: de höra till de allmännaste utdöda däggdjuren och ge en synnerligen god föreställning om det historiska utvecklingsförloppet inom en naturlig familj. De äldsta kända formerna (Agriochoerus) voro försedda med klor snarare än med hofvar, och man antar, att de egt förmågan att klättra i träd. Under den fortsatta utvecklingen förkortas småningom kraniet, tänderna däremot och öronblåsorna bli större, extremiteterna förlängas, tummen förkrym-pes o. s. v. Med det stora tapirliknande och med starka hörntänder beväpnade släktet Merycochoerus uppnådde familjen sin utvecklings höjdpunkt. L-e. Oreodo7xa Willd., bot., ett släkte af palmer med monoeciska blomsamlingar, hög stam och pardelade blad, växande i Västindien och Syd-Amerika. O. oleracea, Antillernas k å l p a l m, som med sin omkr. 50 m. höga stam är en af de högsta palmerna, lämnar af de späda bladen en förträfflig palmkål. O. regia, kungspalmen, är allmän på Cuba och berömd för sin skönhet. G. L-m. OreoYtyx, zool., ett fågelsläkte, som hör till en grupp rapphönsliknande fåglar, benämnd träd-höns, förekommer uteslutande i Amerika. Se Kalifornien. L-e. Orera (lat. oräre), tala, hålla tal, tala vidt och bredt. Oresjek, ry. Se N ö t e b o r g. Oresjön. Se Öre älf. Oresme [aram], Nicole, fransk matematiker, d. 1382, blef teol. professor och (1355) direktör vid College de Navarre i Paris, dekanus vid kyrkan i Rouen (1361) och biskop i Lisieux (Normandie, 1377). 0. åtnjöt stort rykte som teolog och humanist samt uppträdde skarpt mot simonien, mot påfven och kardinalerna. Han var nära förbunden med Karl V och öfversatte för dennes räkning flera af Aristoteles' arbeten på franska samt blef därigenom skaparen af detta språks vetenskapliga terminologi. Inom matematikens historia intar 0. en framstående plats särskildt genom sina arbeten Algorismus proportionum (utg. af Curtze 1868) och Tractatus de latitudinibus formarum (1482; flera uppl.). Man finner i det förra användning af bråkexponenter samt framställning af räkne-lagarna för brutna potenser, i det senare åter en början till koordinatgeometri och åtskilliga anmärkningsvärda satser, hörande till analytiska geometrien, således behandling af frågor, som först tre årh. senare gjordes till föremål för närmare undersökning. Bland hans många öfriga arbeten, af hvilka flera förblifvit outgifna, må nämnas Traité de la sphére (2:a uppl. 1508), innehållande en sammanfattning af medeltidens kunskapsförråd i afseende på himlakropparna och geofysiken. Oresta7no [are-], Francesco, italiensk filosof, f. 1873, professor i Rom, söker uppvisa metafysiska element i alla kunskaper. Han har utgett bl. a. skrifter om Kant (1901) och om Nietzsche (1903) samt I valori umani (1907). S-e. Ore'stes (grek. 'Ogéarrjs), grek. myt., Agamem-nons och Klytaimnestras son, var, då hans fader vid återkomsten från Tröja mördades af sin brottsliga gemål och hennes älskare Aigisthos, ännu ett barn, men kommen till mogen ålder, hämnades han sin fader. Huruvida han därvid dödade blott Aigisthos eller äfven sin moder, säges ej uttryckligen hos Homeros. Hos de tragiske skalderna, som med begagnande af det stoff, som det efterhomeriska 1. kykliska epos erbjöd, med förkärlek behandlat detta ämne, är Orestessagan utvecklad på olika sätt. Enligt Sofokles har 0. vid mordet på fadern räddats af sin syster Elektra och bragts i säkerhet till gästvännen Strofios, konung i Fokis. Åtföljd af dennes son Pylades, med hvilken han knutit ett nära vänskapsförbund, återvänder han omsider och dödar såväl sin moder som Aigisthos, därvid understödd af den på hämnd alltfort rufvande Elektra. Enligt Aischylos var det Apollon själf, som manat 0. till modermordet. Men detta var dock under alla omständigheter en svår förbrytelse mot naturens egen lag. Jagad af moderns hämndeandar, erinyerna (se d. o.), förföll den olycklige brottslingen i ett slags vansinne. På anvisning af Apollons orakel i Delfi sökte han hjälp hos gudinnan Athena i hennes stad, Orestes' frikännande. Apollon; dessutom 2 I midten Orestes knäböjande, omgifven af Athena och erinyer samt upptill Pylades och Klytaimnestra. (Vasbild från antiken.) och inför den af henne tillsatta domstolen på Areo-pagen uppträdde Apollon som sin skyddslings sakförare, erinyerna däremot som åklagare. Då lika många röster afgåfvos för och emot, fällde Athena genom sin utslagsröst det frikännande utslaget, och erinyerna läto blidka sig genom löftet om en åt dem