Sömngångerskan och var ett år anställd där, hvarefter hon gaf gästspel i England, Tyskland, Italien och Paris. Hon gjorde stor lycka först i koloraturpartier, sedermera ock i sådana dramatiska operaroller som Wagners Senta och Elsa, Mozarts Donna Anna, Meyerbeers Valentine och Alice. 1886 blef hon lärarinna vid konservatoriet i Dresden och fick 1908 professors titel. <tab>A. L.* Orgetorix, en höfding bland helvetierna (se d. o.), då de bodde på Schweiz’ högslätt, i 1:a årh. f. Kr. 0. förespeglade sina landsmän, huru mycket bättre de skulle ha det i sydvästra Frankrikes milda klimat, och började underhandlingar om förflyttningen med sekvanernas öfverhufvud, Caticus, och æduernas chef, Dumnorix, som han lofvade göra till konung öfver sitt folk. För dessa mot folkfriheten riktade planer blef han kallad inför domstol, dit han kom, åtföljd af sina vänner och släktingar, till ett antal af omkr. 10,000. Som i sådana fall plägade ske, kallade domarna folket till vapen, men innan det kom till strid, dog O. i fängelset år 62 f. Kr., som man antog, af gift, som han själf intagit. <tab>J. C. Orgiastisk. Se Orgier. Orgier (grek. o'rgia, hemliga religionsbruk, i synnerhet de vid Dionysos’ dyrkan iakttagna), alltför yppiga gästabud, öfverdådiga och sedeslösa nattliga dryckesgillen. — Orgiastisk, som påminner om de antika Dionysosfesterna; präglad af vild hänförelse. Orgj<over>e</over>jev, kretsstad i ryska guv. Bessarabien vid Reut, ett tillflöde till Dnjestr. 14,156 inv. (1900). Handel med spannmål, tobak och vin; flera kvarnar. <tab>J. F. N. Orgue d’art [årg d<over>a</over>r], fr., mus. Se Konstharmonium. Orgue expressif [årg-], fr. Se Harmonium. Org<over>y</over>ia, zool. Se Fjädertofsspinnare. Oria [å'ria], stad i italienska prov. Lecce (Apulien), vid järnvägen Brindisi—Taranto, med en omfattande utsikt från Kalabriens berg öfver Tarantoviken och Otrantosundet ända till Albanien. 8,731 inv. (1901). Biskopssäte, gymnasium, bibliotek. Olivodling. O. är enligt Strabon det af kretenserna anlagda Uria, Japygiens gamla hufvudstad. <tab>(J. F. N.) Orianda, lustslott. Se Krim (fig.). Ori<over>a</over>ni [å-], Barnabé, grefve, italiensk astronom, f. 1752, d. 1832, var från 1786 föreståndare för observatoriet i Milano. Han beräknade bl. a. Uranus’ bana och utgaf Elementi di trigonometria sferoidica (1806—10) m. m. <tab>(B—d.) Oribasius, lat. Se Oreibasios. Orich<over>o</over>vius. Se Orzechowski. Orielwindow [å'riəlωi'nd<over>åu</over>], eng. Se Erker. Oriensul<over>a</over>nus, Jonas, superintendent, f. (födelseåret okändt) å Bolmsö, Småland, d. 1646, blef efter i Wittenberg afslutade studier rektor vid Nyköpings skola och 1612 superintendent i Mariestad. O. inlade stor förtjänst om sitt stift, fulländade Mariestads kyrkobyggnad samt förbättrade skolorna där och i Karlstad o. s. v. <tab>—rn.* Orient<over>a</over>l (se Orienten), österlänning, inbyggare i Orienten. Orient<over>a</over>lisk (se Orienten), österländsk, som alstras i eller är egendomlig för Orienten; som påminner om Österlandet. Orientaliska frågan kallas de mångahanda politiska problem, som framkallats och framkallas af Osmanska rikets maktnedgång och upplösning. Sedan med det stora turkkriget i slutet af 1600-talet den osmanska utvidgningsrörelsen i Europa definitivt afvisats och i stället Ryssland och Österrike började göra eröfringar på inkräktarens bekostnad, kom förhållandet till Turkiet att på ett helt annat sätt än förut sysselsätta det europeiska statssystemet. Redan från början af 1700-talet kan man också spåra ryska försök att uppvigla Balkanhalföns kristna folkslag mot turkarna, men först med 1800-talet har den orientaliska frågan, framför allt genom nationalitetsidéns framträdande bland dessa kufvade och splittrade stammar, fått den prägel, som den alltjämt eger. De många olika underkufvade kristna folkens frigörelsekamp och, i den mån denna lyckats, deras utvidgningssträfvanden under inbördes rivalitet, de till synes obotliga missförhållandena i Turkiska riket samt de våldsamma inre omkastningarna såväl där som i de nyskapade småstaterna, de religiösa motsatserna ej blott mellan kristna och muhammedaner, utan också mellan de olika kristna kyrkosamfunden, och i växelverkan med dessa lokala konfliktämnen stormakternas motsatta politiska och ekonomiska syften och intressen, allt detta har under hela det sista århundradet gjort orientaliska frågan till ett af den internationella politikens farligaste och mest invecklade problem och gör fortfarande Balkanhalfön till ”Europas oroliga hörn”. — Vid 1800-talets början var Montenegro den enda del af halfön, som egde faktiskt oberoende, medan ”Donaufurstendömena”, Moldau och Valakiet, voro turkiska vasallstater, där Ryssland redan börjat utöfva betydande inflytande som skyddsmakt. Befrielsekrigens rad började med den serbiska resningen fr o. m. 1804, hvilken emellertid icke omedelbart ledde till annat än en viss själfstyrelse för Serbien, liksom den ej heller, ehuru delvis sammanfallande med det rysk-turkiska kriget 1806—12, utöfvade några vidtgående inverkningar på stormaktspolitiken. Så mycket kraftigare påverkades denna af det grekiska frihetskriget (1821—29), som satte sinnena i liflig svallning öfver hela Europa och slutligen framkallade en flottexpedition af de (genom trippelalliansen i London 6 juli 1827) förbundna England, Frankrike och Ryssland, resulterande i turkiska flottans tillintetgörelse (slaget vid Navarino 20 okt. 1827), samt en fransk militär intervention på Morea (1828). Ryssland tillvaratog under tiden sina särskilda intressen, bl. a. som Donaufurstendömenas och Serbiens målsman (fördraget i Akjerman 1826, det rysk-turkiska kriget 1828—29, freden i Adrianopel 14 sept. 1829, den turkiska hatt-i-scherifen för Serbien 1830). Ur kriget utgick Grekland som själfständigt konungarike, men under Turkiet förblefvo fortfarande betydande områden med grekisk befolkning (särskildt Tessalien och Kreta), hvilkas förvärfvande blef det naturliga målet för den nya statens utrikespolitik. Kort efter detta krigs slut reste sig guvernören i Egypten Muhammed Ali, som kraftigt hjälpt sultanen mot grekerna, och angrep 1831 framgångsrikt Syrien. Turkiet räddades endast genom Rysslands beskydd och den medling, som England och Frankrike för att neutralisera det ryska