Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orkester - Orekstik - Orkestral - Orkestrera, Orkestrering - Orkestrion - Orkestrisk mask - Orkhan - Orkhoninskrifterna - Orkidéer - Orkidéodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
895 Orkestik-Orkidéodling 896
Ofvanstående tabell visar sammansättningen af en del
orkestrar från äldre och nyare tid. Naturligtvis
kunna moderna orkestrar icke tillfälligtvis
undvara t. ex. en pickola eller kontrafagott
eller engelskt horn, om dessa än, såsom synes,
ej alltid tillhöra den ordinarie anställningen;
bassett-horn är stundom alternativ för basklarinett,
ofik-leid för bastuba. Med afseende på svenska
hof kapellets historik må nämnas, att enligt gamla
teater-almanacker klarinetter där upptogos först 1780,
trumpeter och pukor 1782, harpa 1811 och basuner 1816.
A. L. (E. F–t.)
Orkestik (af grek. orchestikē, hörande till dans,
näml. techne, konst), danskonst, i synnerhet den
högre teaterdansens konst och läran därom; särskildt
forngrekernas konstmässiga religiösa festdans och
deras teaterdans, som beledsagade skådespelen och i
regel utfördes af kören (se Kör 1). Se Dans.
Orkestral, komponerad för orkester; bestående af
orkesterinstrument; orkestermässig, orkesterliknande.
Orkestrera, Orkestrering, i hufvudsak detsamma som
instrumentera, instrumentation (se dessa ord).
Orkestrion (af orkester, se d. o.), mus. 1. En
portativ orgel, uppfunnen af abbé Vogler (se
d. o.) samt af honom spelad i Amsterdam 1789
och i Stockholm 1796. Den hade 4 klaviaturer och
cre-scendoinrättning samt egde styrkan af en 16
fots orgel. – 2. Ett af Kunz i Prag 1791 uppfunnet
instrument, som utgjorde en sammansättning af
pianoforte och orgel. – 3. En mekanisk orgel, som
spelas medelst urverk och efterhärmar orkesterns
klanger. Den är den största af alla mekaniska
musikapparater (se d. o.). De första orkestrion
konstruerades omkr. 1850 af Welte i Baden och
F. Kaufmann i Dresden.
A. L.*
Orkestrisk mask. Se Mask, sp. 1158.
Orkhan, den andre turkiske sultanen (benämningen
”sultan” förekom som officiell titel först efter
1473), son af turkiska rikets grundläggare Osman I,
f. 1288, d. 1359, efterträdde fadern 1326. Han
utvidgade turkarnas besittningar i Mindre Asien och
blef den förste osmanhärskare, som organiserade
det turkiska väldet i Mindre Asien. 1357 fattade
hans äldste son, prins Sulejman (d. 1358), fast
fot på den europeiska sidan af Hellesponten, i
Gallipoli. Bland de regeringshandlingar O. vidtog
märkes upprättandet af de ryktbare janitscharerna.
Sedan 1346 hade han till gemål kejsar Johannes
Kantakuzenos’ dotter Theodora. Han efterträddes
af sin andre son i ordningen, Murad I. Jfr Osman I.
Orkhoninskrifterna. I närheten af ruinerna
efter städerna Karakorum och Kara-Balgassun vid
Orkhonfloden i norra Mongoliet fann finnen d:r A.
Heikel 1890–91 två minnesmärken med inskrifter
på ett hittills otydt alfabet, som man sett i en
del mindre inskrifter vid Jenisejs öfre lopp.
Inskrifternas tecken stå i lodräta rader. Skrifterna
tolkades – nyckeln därtill fanns 25 nov. 1893 –
af dansken prof. V. Thomsen (”Déchiffrement des
inscriptions de l’Orkhon et de l’Iéniséi” i
”Bulletin de l’Académie royale de sciences” 1893 och
”Inscriptions de l’Orkhon”, I, II, i ”Mémoires
de la Société finno-ougrienne”, 5, Helsingfors
1894–96), som fann alfabetet omfatta 38 slags olika
ljudtecken och språket vara turko-tatariskt samt
antog alfabetet vara af arameiskt ursprung (arameiska
skriftecknen utbredde sig under sasaniderna
öfver Iran och blefvo grundtypen för de alfabet, som
senare utvecklade sig där och hos grannfolken).
Inskrifterna redogöra för Bilgä Kagan (”den vise
kan”) och hans broder Kül-tegins bedrifter i
striderna med deras kinesiska öfverherrar och med
grannfolken (sogdaker, turgheser och kirgiser) samt
härstamma, enligt de till de bägge monumenten
fogade kortare kinesiska inskrifterna, från åren
732 och 735 e. Kr. Franska institutet
tilldelade Thomsen 1895 Volney-priset för hans
genialiska dechiffrering. Orkhoninskrifterna äro
utgifna äfven af W. Radloff, den ena först i ”Die
alttürkischen inschriften der Mongolei”. I. ”Das
denkmal zu ehren des prinzen Kül-Tegin” och
sedan båda i ”Die denkmäler von Koscho-Zaidam”
(1894). Det är bevisadt, att Radloff fick nyckeln
till sin lösning genom Thomsens ”Déchiffrement”,
men han söker i de nämnda skrifterna göra troligt,
att han själf var upphofsman till tydningen. Jfr
K. F. Johansson, ”Om de fornturkiska inskrifterna
från Orkhon och Jenissei samt prof. Vilh. Thomsens
dechiffrering och tolkning deraf” (i ”Ymer”,
1896).
(K. F. J.)
Orkidéer, bot. Se Orchidaceæ.
Orkidéodling, trädg. De inemot 2,000 arter af
orkidéer, som upptagits till odling, förekomma i
vidt skilda trakter af jorden, t. ex. Brasiliens
och Sundaöarnas regnskogar, Himalayas sydsluttning,
Kina, Australien m. fl. st. De förekomma således i
högst olika klimat. En stor del af dem är till sitt
lefnadssätt epifytisk, andra terrestra (växande på
marken). De flesta äro utprägladt ljusälskande,
några äro typiska skuggväxter. Häraf inses,
att de olika arterna kräfva helt olikartade
odlingsförhållanden. Åtminstone i en större
orkidéodling är det därför nödvändigt att
använda växthus af olika typer och med olika
temperatur. Mest användas smärre växthus med
längdriktning i n. och s. med en minimitemperatur af
resp. 18°, 14° och 10° C. för de mer eller mindre
värmekräfvande arterna. Husen måste vara försedda
med effektiv luftinrättning, så anordnad, att den
friska luften kan i någon mån uppvärmas, innan den
träffar plantorna. Skuggning åstadkommes genom väf,
spjälverk o. d. Den mest noggranna renhållning i husen
är nödvändig för orkidéernas trefnad. Orkidéer kunna,
om än med någon svårighet, uppdragas genom frön. Såsom
på senare tid visats, erfordras för frönas groning
närvaro af vissa svampar i jorden, och på grund af
sin utomordentliga litenhet äro fröna utsatta för
att förstöras, innan gro-ningen försiggått. Äfven de
små groddplantorna äro mycket ömtåliga, och de växa
så långsamt, att man ej kan påräkna blomning förrän
5, kanske 10 år efter sådden. I Sverige förekommer
därför knappast denna förökningsmetod, men i vissa
större utländska specialodlingar nedlägges mycket
arbete på uppdragning af fröplantor, vanligen efter
korsning af olika arter, hvarigenom åtskilliga högst
värdefulla hybrider uppstått. – Åtskilliga orkidéer
kunna förökas genom delning af rotstockarna, ehuru
äfven detta är förbundet med en del svårigheter och
kräfver stor varsamhet. Största delen af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
