897 Orkla 898 i Europa odlade orkidéerna äro hit importerade från sina resp. hemländer, där de i vildt tillstånd uppsökts af vana orkidésamlare. De lida naturligtvis ofta af de långa transporterna. Framkomna till bestämmelseorten, säljas de vanligen genom auktion. Vare sig man erhållit nya exemplar genom delning eller import, gäller det att behandla dem ytterst omsorgsfullt, intill dess att nya blad och nya rötter framskjutit. De måste noga befrias från skadade delar, och de planteras, så snart de visat tecken till ny växtlighet, i särskildt beredd jord, vanligen en blandning af frisk, hackad hvit-mossa, ormbunksrötter (s. k. osmundafibrer), löfjord och träkol. De epifytiska orkidéerna sättas ofta i glesa korgar, hopsatta af spjälor eller pinnar, eller ock läggas blott litet jord och mossa omkring rötterna, och de fastbindas vid stora barkstycken eller afsågade grenar och upphängas i taket af ett växthus. Ofta användas för orkidéer särskilda krukor, låga, vida, genomborrade af stora runda hål. Plantan sättes så högt i krukan, att rotklumpen, som gärna täckes med lefvande hvitmos-sa, kommer litet högre än krukans kant. En gång rotade, kunna orkidéerna kvarstå tämligen länge i krukorna, utan att behöfva omplanteras. De flesta orkidéerna trifvas i luft med stor fuktighets-halt, hvarför man spri-tar rikligt i husen eller låter vatten afdun-sta från vida, grunda bassänger under plantorna. Under viss tid af året föredraga dock de flesta arterna torrare luft och knappare vattning, nämligen under hvilperioden, som vanligen inträffar kort efter blomningen. Hos en del terrestra orkidéer saknas dock hvilperiod. Orkidéerna blomma på olika årstider, hvarför man i en större odling kan ha blommor året om. I handelsträdgårdarna odlas mest sådana arter, som blomma på senhösten, vintern eller tidigt på våren. Blommorna äro af växlande varaktighet, men somliga, t. ex. Lycaste, vissa Cypripedium-arter m. fl., höra till de hållbaraste af alla drifhusblommor och kunna, om de afskäras och sättas i vatten, hålla sig flera veckors tid. Detta i förening med blommornas färgprakt och växlande former, stundom äfven vällukt, gör dessa växter synnerligen högt värderade. Bland de vanligast odlade och mest omtyckta orkidéerna må nämnas släktena Cattleya, Cypripedium (Paphiopedilum), Dendrobium, Lcelia, Lycaste, Odontoglosssum och Oncidium (jfr den färglagda pl. till art. Orchidacese). Ibland dessa finnes en del ganska lättodlade och dock Tryckt den 17/s 14 vackra arter. I slutet af 1700-talet och början af 1800-talet trodde man, att alla de tropiska orkidéerna för sin trefnad kräfde utomordentligt hög temperatur, och de försök, som gjordes att i Europa odla dessa växter, misslyckades i regel, därför att plantorna erhöllo en alltför hög värmeerad. Först på 1830-talet började man tillämpa en riktigare odlingsmetod, och under midten af 1800-talet hopbragte man särskildt i England och Belgien storartade orkidésamlingar. I Sverige har åt odlingen af orkidéer hittills ej egnats mycket intresse. En framstående samling af dessa växter finnes dock i Göteborgs trädgårdsförenings växthus, och i ett fåtal handelsträdgårdar (se fig.) har man på senare tid börjat odla vissa arter för försäljning af blommor. Bland de mest bekanta enskilda samlingarna af orkidéer i utlandet märkes den, som Odling af orkidéer (Dendrobium Schröderianum') i en svensk handelsträdgård. af Leopold II af Belgien hopbragts i Laeken nära Bruxelles. En annan bekant samling tillhör sir G. Holford, Westonbirt, England. Bland framstående odlare och uppdragare af orkidéer må nämnas firmorna Sander & sons (S:t Albans och Bruges) samt Charlesworth & Co. (Haywards heath, England). En del af de nordiska orkidéerna låter ganska lätt odla sig på kalljord, ehuru detta sällan sker annat än i botaniska trädgårdar. Väl odlingsvärda äro dock i trädgårdar flera af de svenska 0rc/m-arterna, Cypripedium calceolus och några andra. En verklig praktväxt är den nordamerikanska Cypripedium spectabile, som därjämte är ganska lätt att odla. Litt.: B. Stein, "Stein's orchideenbuch" (1892), och W. Watson, "Orchids, their culture and management" (ny uppl. af Chapman 1903). C. G. D. Orkla (fno. Ork], en af Tröndelagens längsta och vattenrikaste älfvar, kommer från Store Orkelsjö på Dovre, flyter först åt ö., sedan åt n. v. genom 20 b. 29