963 Orthostemon-Ortler 964 Ortho'stemon Berg (Feijoa Berg), bot., växtsläkte af fam. Myrtacece. O. obovatus i Brasilien är ett bekant exempel på ett fågelblommigt träd. De talrika röda ståndarna och de bländande hvita kronbladen locka vissa fåglar (Thamnophilus), som begärligt förtära de sockersöta kronbladen och därvid öfverföra frömjölet till märkena. En annan brasiliansk myrtacébuske, Myrrhinium, har kronblad, hvilka smaka som orangesocker och pollineras antagligen på liknande sätt. G- L-m. Orthotheca, paleont. Se H y o l i t h u s. Ortho'tomus, zool. Se Skräddarfåglar. 0'rthros, grek. myt., vidunder, en tvåhöfdad hund, Cerberus' broder, som vaktade Geryons hjordar och slutligen dödades af Herakles. Ortigue [artig], Joseph Louis d', fransk musikskriftställare, f. 1802, d. 1866, sysselsatte sig i synnerhet med kyrkomusikens historia och fick af regeringen flera uppdrag i denna riktning. Han uppsatte med Niedermeyer 1857 musiktidningen "La maitrise" samt var medarbetare i flera tidningar. Hans viktigaste skrifter äro Diction-naire liturgique, historique et théorique de plain-chant (1854) och La musique å Véglise (1861). A. L.* Ortigueira [årtigéYra], stad i spanska prov. La Coruna (Galicien), vid bukten Rio de Santa Maria. Omkr. 2,000 inv. (1900; som kommun 18,426). Hamn och hafsbad. J. F. N. Ortit, miner., ett mineral af brun till svartbrun färg och ofta half metalliskt utseende, isomorft och af analog sammansättning med epidot, ehuru rikare på sällsynta grundämnen (Ce, La, Di, Er, Y). Kristallsystemet är monosymmetriskt, men många orti-ter visa sig enkelbrytande och ha ett amorft utseende. Kristallerna äro dels långsträckta, stäng-liga, dels tjocka, flera tum stora, talvelformiga individer. Oftast förekommer dock mineralet derbt och insprängdt i moderklyften. Ortiten har två otydliga genomgångar, mussligt brott, ofullkomlig metallglans till fettglans, i brottet ofta glasglans samt är ogenomskinlig till genomlysande. Eg. v. = 3,3-3,8. Ortiten smälter delvis för blåsrör under pösning till ett brunt eller svart glas. Många ortiter lösas fullständigt af saltsyra till gelé, andra angripas icke af syror. Ortiten är bekant från flera utländska fyndorter (Ural, Plauen, Vesuvius, Laa-chersee m. fl. st.), men finnes företrädesvis i skandinaviska pegmatiter, graniter och med dessa besläktade bergarter. Till ortiterna räknas ock den vattenhaltiga, vid upphettning förglimmande pyr- 0 r t i t e n, från Kårarvet, den bruna a 11 a n i t e n, från Bastnäs, bucklanditen, från Arendal, och flera andra varieteter. Ant. Sj.* Ortiz [årti'th]. 1. A l f ön so 0., spansk teolog och lärd, f. i Villarobledo (Albacete), lefde på 1400-talet, teologie doktor och framstående forskare 1 grekisk, hebreisk och arabisk litteratur, utarbetade på kardinal Cisneros uppdrag det mozarabiska breviarium och missale, som ännu reciteras i katedralen i Toledo. Dessa trycktes i endast tre exemplar, hvaraf ett finnes i London. Af 0:s arbeten, som alla utmärkas för lärdom och ett för tiden sällsynt rent språk, må f. ö. nämnas Tratado de la herida del rey, Tratado consolatorio d la prin-cesa de Portugal, Tratado contra la carta del protonotario de Lucena m. fl., utkomna i en volym med titel Los tratados del doctor Alfonso Ortiz. 0:s namn är intaget i "Catålogo de autoridades de la lengua". 2. Lorenzo 0. de Bujed o, spansk författare, jesuit, lefde på 1600-talet, visade en mindre vanlig poetisk begåfning genom den stora romansen Carta d Valle, toledano och många sonetter. Som fabeldiktare vann 0. anseende genom Aljeo y Are-tusa (1652). De mest betydande af 0:s öfriga arbeten äro Origen é instituto de la Compania de Jesus. Empresas morales de las tres potencias; Ver, oir, oler, justar y to c ar; empresas que ensenan y persuaden su buen uso en lo politico y en lo moral (Lyon, 1687) med gravyrer och en del öfversätt-ningar från italienska. Se "Ensayo de una biblio-teca espanola de libros raros y curiosos" (1888). 3. Alonso 0. de Ovall e, spansk-ameri-kansk historiker, f. 1601 i Santiago (Chile), d. 1651 i Lima (Peru), var teol. doktor och utöfvade en omfattande historisk och biografisk författarverksamhet. De mest betydande af hans arbeten, af hvilka många äro försedda med illustrationer af mycket intresse, äro Varias y curiosas noticias del reino de Chile, Arboles de las descendencias de las muy nobles casas y apellidos de los Rodriguez del Manzano, Partenes y Ovalles (Rom, 1646) och Historia y relacion del reino de Chile y de los missiones y misterios que en el exercita la Compania de Jesus (Rom, 1646). 0. är intagen i Spanska akademiens "Catålogo de autoridades de la lengua". Se f. ö. "Ensayo de una biblioteca espanola de libros raros y curiosos" (1888) och "Churchills Collection", bd 4 o. 6. 4. Francisco 0. Lucio, spansk författare, f. (året okändt) i Toledo, d. 1561, öfver hundra år gammal, var franciskanmunk och vann rykte genom Jardin de amores santos, y lugares comunes (1589 och 1592). 1-4. Ad. H-n. Ortiz [årti;th], José Joaquin, kolombiansk skald och litteraturhistoriker, f. 1814, d. 1892, egde en betydande formtalang, men hans poesi är kall och ej fri från förkonstling samt verkar något tröttande i sina upprepade skildringar af världens ondska. 0:s älsklingsskald var Fray Luis de Leon (se d. o.), och han var en kritiklös beundrare af Menéndez y Pelayo som skald. En af de finaste alster af sydamerikansk poesi är emellertid 0:s Los colonos, hvaremot Boyacd är typisk för den sydamerikanska deklamatoriska ordrikedomen. I Colombia y Espana framträder starkt 0:s stolthet öfver sitt lands oberoende, som ej hindrar, att kärlek till Spanien äfven kommer till synes. Mindre betydande äro eposet Vasco Nunez de Balboa och La Goajira, d las madres colombianas. Vidare må nämnas Al Tequendama, Canto al arte och La golondrina, påverkad af Leopardi. Som litteraturhistoriker står 0. på akademisk ståndpunkt, hans språk är rent, måttfullt och korrekt, men hans reaktionära synpunkter begränsa honom till för trång horisont, som ej är till fördel för hans Estudios y articulos criticos (1889). Ad. H-n. Ortler [å'rt-], högsta toppen i österrikiska alpområdet, uppstiger i nordligaste delen af den efter densamma uppkallade berggruppen, mellan tyrol-ska dalarna Suldem och Trafoi, nära gränsen till italienska prov. Sondrio, i form af en brant, tresi-dig, af en snöplatå krönt dolomitpyramid till 3,902