965 Ortler-alperna-Ortnamn 966 m. höjd. Berget bestegs första gången 1804 af gems j ägaren Josele Pichler. Numera företagas bergbestigningar ofta såväl från Sulden som från Trafoi; dock äro de mycket svåra och ansträngande. (J- F. N.) Ortler-alperna. Se Alperna, sp. 698. Ortlinje, terrester och astronomisk. Se Navigation. Ortnamn i vidsträckt mening, eller geografiska namn, omfatta benämningar ej blott på egentliga orter (lokaliteter), utan äfven på alla andra geografiska begrepp, länder, landskap, härad, socknar, berg, dalar, haf, sjöar, floder, öar, uddar o. s. v. Det mest omfattande samlingsverket af svenska ortnamn är den för post- och telegraf behof uppgjorda "Förteckning å städer, köpingar, byar, gårdar ... i Sverige" (1909), med öfver 100,000 namn. Motsvarande finnas för andra länder, t. ex. den franska "Dictionnaire des postes et des télé-graphes" etc. (4:e uppl. 1905). Den vetenskapliga bearbetningen af nämnda material kallas geografisk onomatologi (geografisk namnlära) eller toponomastik. Dess uppgift är två-faldig: dels förklaringen af ortnamnens betydelse, dels utforskandet af de grundsatser, som ligga till grund för namngifningen. - Den enklaste formen för ett ortnamn är den, som utgöres af ett eller flera ännu fullt gångbara appellativ, t. ex. Berg, Holma, Aspnäs, Björkvik o. d. Mera invecklad blir frågan, när det gäller ortnamn, som innehålla numera ej allmänbegripliga beståndsdelar. Man har då att följa de särskilda namnformerna tillbaka i tiden ända till deras första uppträdande i litteraturen. Ur den erhållna serien af namnformer kan man sedan med större eller mindre grad af visshet sluta sig till namnets etymon. På denna väg finner man t. ex., att staden Malmös namn har sin rot hvarken i någon "målen mö" (den kvasi-historiska legenden om en sådan förvisas till sagoböckerna) eller i "malm-ö" (att stadens mark åtminstone ej i den historiska tiden varit någon ö, ha topo-graferna för länge sedan förkunnat), utan af malmhögarna (äldre former äro nämligen Malmöghe, mlat. Malmoghia, isl. Målmhaugar), d. v. s. "grusbackarna". - För språkhistorien erbjuda ortnamnen, i synnerhet de, som tillhöra urgamla odalby gder, det allra största intresse. Många af de element, som ingå i sådana namn, tillhöra nämligen en sedan länge försvunnen f om värld. Många ha aldrig varit upptagna i "riksspråket" (resp. skriftspråket); andra åter ha utplånats ur detta. - Men jämte den rent språkliga synpunkten har man i fråga om geografisk namnforskning att fästa sin uppmärksamhet vid de historiska, topografiska, kamerala m. fl. förhållanden, som ligga till grund för många namn. Först genom ett dylikt studium kan ©n fast grund vinnas. Ortnamnen fördela sig i följande tre allmänna grupper. 1. Naturnamn (fysiska namn) äro sådana, som af spegla någon karakteristisk (fysisk) egenskap hos objektet. Många af dem äro ingenting annat än rena appellativ, liksom fallet är med åtskilliga folknamn. Så t. ex. betyder grek. Chersonesos halfö, Epeiros fastland; det afrikanska Njansa sjö o. s. v. Naturnamnen hämta sitt stoff från såväl den lefvande naturen (människor, djur, växter) som den döda (stenar, metaller o. d.). Som exem- pel på det förra slaget kunna anföras sv. Bjur-tjärn, "bäf versjon", Elmhult, "almdunge", på det senare slaget Blekinge, "kritlandet", sp. Buenos Aires, "god luft", Island, Snötoppen m. fl. - Bland naturnamnen finnas många, som få sin förklaring genom kombinationer med redan befintliga namn på närbelägna orter o. d. Så t. ex. uppkallas ej sällan sjöar, hafsvikar, sund m fl. efter vid dem belägna ställen (dessa senares namn äro således de ursprungligare), t. ex. Zurich-sjön, Bristolkanalen, Pas de Calais o. s. v., eller efter någon i dem belägen ö, t. ex. Björköfjärden, eller efter kustlandet, t. ex. Vierwaldstättersjön. Berg och höjder benämnas stundom efter någon vid deras fot belägen ort, t. ex. Åreskutan (efter Åre by). Förklaringen af denna grupp af ortnamn, de s. k. relationsnamnen, ligger oftast nära till hands. 2. Inbyggarnamn äro sådana, som getts en ort som boställe för människor. Hit höra landskapsnamn som Södermanland, "södermännens land", häradsnamn som Seminghundra, sämin-garnas hundare m. fl. Urspr, folknamn äro vidare sådana bildningar som Albo, eg. gen. plur. = "de i Älskogen boendes", Valbo, "de på vaktängen boendes"; Bankekind, "Bankes stam (1. ätt)", Norrvidinge, "de norr i skogen boendes"; Sevede, "Seveds" är exempel på, att en ort benämnts efter en person, likaså Bengts, Biskops m. fl. gårdsnamn. Bajern betydde äldst bajrare, Franken franker, men fingo sedermera betydelsen: landet, som dessa bebodde. 3. Kulturnamn äro sådana, som ej beteckna vare sig folket eller naturen, utan kulturprodukter. Ämnen till olika namn kunna hämtas från alla områden, där den mänskliga kulturen gjort och ännu gör sig gällande, både det andliga och det materiella. Exempel äro Båstad, "båtställe", Frosta, "Frodes boplats", Tibble, "den tätt bebyggda byn", Ölserud, "ölvers röjning". Bland kulturnamnen utgöres en grupp af de s. k. historiska ortnamnen. Dessa finna sin förklaring i vissa kända historiska tilldragelser och kunna därför merendels dateras. De historiska ortnamnen äro af två slag. Det ena innefattar dem, som gåfvos af de resp. orternas upptäckare, t. ex. Wrängels land, Tasmanien, Kap Nordenskiöld o. d. Sådana ortnamn studeras bäst i källorna för de geografiska upptäckternas historia. Det andra slaget utgöres af de officiella namnen, som framgått ur vederbörande myndighets beslut. Exempel därpå äro de nordamerikanska stats- och territorienamnen, som tillkommit på grund af kongressbeslut, Karlshamn (grundlagdt 1664 och uppkalladt efter den då minderårige Karl XI) m. fl. Stundom händer det, att ett gammalt namn förkastas och ett nytt dekreteras. Så är fallet med t. ex. Dorotea socken i Västerbotten, som erhöll detta namn 1799 efter dåv. drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina i st. f. det förutvarande, Bergvattnet. Toponomastiken som vetenskap är helt ung, men den har dock sedan urgamla tider sysselsatt de lärde. Redan Varro, Plinius och Pomponius Mela egnade mycket intresse åt utrannsakandet af ortnamnens betydelse, och medeltiden har att uppvisa flera aktningsvärda arbeten inom detta fält. Men det var först med språkvetenskapens utveckling,