Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ortoepi - Ortoform - Ortofosforsyra - Ortoftalsyra - Ortoföreningar - Ortogenes - Ortogeni - Ortognat - Ortogonal projektion - Ortografi - Ortokarbonat - Ortokinon - Ortokolsyra, Ortokolsyreester - Ortokrom - Ortokromasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
973
Ortoform-Ortokromasi
974
tion franpaise", 3:e uppl. 1906), Rousselot och L a c
l o 11 e ("La prononciation franpaise", 1903), Martin
eau ("Comment ön prononce le fran-pais"), Larousse,
Beyer o. P. Passy ("Elementarbuch des gesprochenen
französisch", 1893; af Beyer ensam "Französische
phonetik", 1888), Quiehl ("Französische aussprache und
sprachfertigkeit", 5:e uppl. 1912), Nyrop ("Manuel
phonétique du fran9ais parlé", 3:e uppl. 1914); för
portugisiska af Vi ann a (1913). Till ytterligare
hjälp har man - utom sådana allmänna ordböcker, som
äfven ange uttalet - speciella uttalsordböcker,
t. ex. för tyska V i é t o r, "Deut-sches
aussprachewörterbuch" (1912), Michae-lis och Jones,
"A phonetic dictionary of the english language"
(1913), och Michaelis o. Passy, "Dictionnaire
phonétique de la langue franQaise" (1914). Svenska
uttalsböcker finnas af L y t likens och Wulff (1889
och 1911). Det säkraste, ja t. o. m. det enda sättet
att i allmänhet själf få eller bibringa lärjungar
ett korrekt uttal är i fråga om språk med historisk,
ljudstridig skrift att börja undervisning med texter
i ljudtrogen skrift (transkription). Flertalet
af ofvan angifna språkbeskrifningar innehåller
sådan transkriberad text; dessutom finnas särskilda
läseböcker, t. ex. för tyska V i é t o r, "Deutsches
lese-buch in lautschrift", I (4:e uppl.), II, 1902-11;
E. A. Meyer, "Deutsche gespräche" (2:a uppl. 1912),
E g an, "A german phonetic reader" (1913); för
engelska: D. Jones, "Phonetic rea-dings in english"
(1912), E i p p m a n n, "Speci-mens of english"
(1913), samt True-Jespersen, "Spöken english" (6:e
uppl. 1904); för franska: P. Passy, "Le franpais
parlé" (6:e uppl. 1908), Franke, "Phrases de tous
les jours" (8:e uppl. 1900), J. Passy och R a m b e
a u, "Chrestoma-thie francaise" (1897), Koschwitz,
"Les pariers parisiennes" (1893). Ryska texter i
ljudtrogen skrift finnas i V. Mannsteins och L u
n-delis läroböcker.
Hvarje handledning i ortoepi för ett språk förutsätter
gärna ett normaluttal af språket i fråga. I
verkligheten växlar ett språks uttal äfven bland de
bildade efter tid och ort, så att inom högspråket
tydliga dialektala skiftningar (hvilka icke äro
att betrakta som folkspråk) kunna urskiljas. Till
normaluttal väljer man en viss landsändas, ofta
hufvudstadens, uttal; eller man uppställer på
estetiska (subjektiva) grunder ett mönsteruttal med
anspråk på, att det verkliga talet skall rätta sig
därefter. För det egna språket är uppställandet af
en sådan norm af ena eller andra slaget principiellt
oberättigadt: ett uttal, som verkligen är allmänt
bland de bildade i en som hemort för standarduttalet
antagen landsända, är utan vidare att anse som
riktigt, och den ortoepiska undervisningen i skolan
har att inskränka sig till aflägsnande af uttal, som
tillhöra blott folkmålen. Vid undervisningen i ett
främmande språk bör ett visst faktiskt förekommande
uttal följas, och det är alltid en förmån att till
norm välja ett uttal, som inom språkets område
åtnjuter största möjliga utbredning och anseende, så
att man t. ex. för engelska gärna väljer Londonuttal,
utan att därför ogilla skotsk eller amerikansk
engelska. Som mönsteruttal anses: för tyska han-
no verskt (eller berlinskt), för engelska Londons,
för franska Paris’ (eller Orleans’), för italienska
toskanskt eller romerskt ("lingua toscana in bocca
romana"), för ryska Moskvas. För svenska erkän-nes
emellertid icke Stockholmsuttal som norm, men man ger
ett uppsvenskt uttal företräde framför sydsvenskt
eller norrländskt. Se i fråga om "normal-uttal"
Lundell, "Om rättstafningsfrågan" (s. 55 -64; 1886).
Lll.
OrtofoYm, farm., med., Amido-oxiben-soesyremetylester,
C6H4 (OH) NH2. COO . CH3, en konstprodukt, som
man framställt för att erhålla ett mindre giftigt
ersättningsmedel för kokain. Ortoform är ett hvitt,
voluminöst, i vatten mycket svårlösligt pulver,
hvilket användes som lokalt smärtstillande medel i
form af ströpulver, oblandadt eller tillsammans med
l-4 dlr talk eller i 10 proc. salfva. På grund af sin
svårlöslighet verkar ortoformen, endast när den kommer
i direkt beröring med känselnervernas fina ändar,
alltså i sår på hud eller slemhinnor. Medlet ges
därför äfven invärtes mot smärtorna vid magsår, 0,5-l
gr. 3 gånger om dagen; till inblåsning i struphufvudet
vid tuberkulösa eller andra sår i detta organ; i l
-2 proc. uppslamning till ingjutning vid sårnader
i urinblåsan o. s. v. Verkan, inträder betydligt
långsammare än kokainets, men räcker till gengäld i
flera timmar intill ett dygn eller mera. C. G. S.
Ortofosforsyra. Se Fosfor, sp. 955.
Ortoftälsyra, kem., benämnes vanligen enklare
ftalsyra (se d. o.), ehuru det finnes äfven två andra
ftalsyror; de ha emellertid ej någon större betydelse.
H. E.
0’rtoföreningar, kem. Se Ortoderivat.
Ortogenés (af grek. orthors, rät, och gefnesis,
skapelse), biol. Se Descendensteori, sp. 202.
Ortogeni (af grek. orthofs, rak, och ge’néin,
uppkomma), tandläk., ett bildningsfel i tandradernas
ställning till hvarandra, det s. k. raka bettet,
då öfver- och underkäksframtänderna träffa hvarandra
direkt med sina skärränder, stå kant i kant (i st. f.,
såsom normalt, öfverkäkens tänder med sin båge stå
något framom underkäkens). Ugn.
Ortognät (af grek. ortho’s, rät, och gna’thos,
käke). Se Hufvudskål, sp. 1231, och Människoraser,
sp. 271.
Ortogonäl projektion. Se Projektion.
Ortografi (af grek. ortho’s, rät, och gra’jéin,
skrifva), språkv., det för ett visst språk allmänt
antagna skrifsättet. Se vidare Rättstafning. -
Adj. Ortogräfisk; om ortografisk projektion se
Kartprojektion.
Ortokarbonät, kem. Se Karbona t.
Ortokinön, kem. Se Kin o n.
OrtokläS (af grek. ortho’s, rät, och kla’sis,
sönderbrytande, brott, med afseende därpå, att detta
minerals två hufvudgenomgångar bilda rät vinkel med
hvarandra), miner. Se Fältspat.
Ortokölsyra, Ortokolsyreester, kem. Se Kolsyra,
sp. 609.
Ortokrom [-kram; af grek. orthofs, riktig, och
chröma, färg], ett tjärfärgämne, som har användning
i fotografien som optisk sensibilisator (se F o t
o-grafi, sp. 1000).
Ortokromasi (af grek. orthofs, riktig, och chröma,
färg), den fotografiska plåtens förmåga att rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
