1029 Osmund-Osorkon 1030 som omgestaltat den fysikaliska och allmänna kemien (jfr Kemi och Lösning). Äfven den fysiologiska forskningen har haft ovärderligt gagn af denna teori, hvarigenom det osmotiska tryckets betydelse blifvit förhärskande på detta område. Man är numera ense om att, liksom gasernas tryck förorsakas af gasmolekylernas stötar mot det omslutande kärlets väggar (se Kin e-tisk gasteori), så beror också det osmotiska trycket på stötar af den lösta kroppens molekyler mot den för dem ogenomträngliga membranen. Det osmotiska trycket, hvars direkta bestämmande erbjuder ganska stora svårigheter - utmärkta arbeten däröfver ha emellertid på senaste åren utförts af lord Berkeley i Oxford och professor Morse i Baltimore m. fl. -, härledes vanligen ur lösningens i fråga frys- eller kokpunkt. Ur dess storlek kan molekylarvikten hos den lösta kroppen beräknas (se Mö le k y l a r v i k t), hvilket är af utomordentligt stor betydelse för kemien. S. A-s. Osmund (Asmund, Emund), en af konung Emund gamle (d. omkr. 1060) gynnad kristen lärare, som konungen lät inviga till ärkebiskop öfver svenska kyrkan, troligen för att göra denna oberoende af den mäktige innehafvaren af Bremens ärkebiskopsstol, Adalbert. Konungen och hans ärkebiskop måste dock till slut ge efter, och svenska kyrkan ställdes åter under den hamburg-bremenske ärkebiskopen. Om O. är f. ö. ingenting med säkerhet bekant. Att han varit svensk till börden, anses sannolikt. J. P. Osmurnda Tourn., bot. Se Osmundacese. Osmundäceao, bot., ormbunksfamilj af serien Filicales leptosporangiatce, underserie Eufilicinece, utmärkt af de mycket kortskaftade sporangierna, som i st. f. ring ha vid spetsen en grupp tjock-väggiga celler och öppna sig genom en längdspricka. Släktet Osmunda har i andra världsdelar flera arter, men i Europa endast en, Osmunda rega-lis L.j safsa, kungsbräken, som finnes sparsamt äfven här och där i södra samt, utmed kusterna, uppåt mellersta Sveiige vid skuggiga sötvattensträn-der, helst i åar. Denna ståtliga ormbunke kan nå manshöjd och har tättsittande, dubbelt parbladiga blad. Sporofyllen äro smalflikiga, endast i öfre delen sporalstrande. De voro fordom jämte märgen och rotstocken ett berömdt medel mot engelska sjukan och skrofler. Från Spetsbergens tertiära af-lagringar känner man en fossil Oswwwda-art (O. spetsbergensis), som till sitt utseende mycket erinrar om kungsbräknet (O. regalis). O. T. S. (G. L-m.) Ett annat till familjen hörande släkte är Todea, af hvilket må nämnas den i Syd-Afrika och Australien förekommande Todea bärbara med ända till meterhöga och nästan lika tjocka, af talrika adventiv-rötter betäckta stammar. De stora, dubbelt parbladiga bladens småblad ha en ganska fast, nästan läderartad konsistens. Denna ormbunke ses ej sällan i växthus. Familjen kan med säkerhet spåras tillbaka åtminstone till den permiska perioden, från hvilken man känner stenvandlade stammar, som till hufvuddragen af sin anatomiska byggnad öfverensstämma med osmundacéernas. Andra fossila stammar ådagalägga familjens tillvaro under jura- och kritperioderna, och åtskilliga fossila blad från rätiska och juraaflagringar synas bära vittnes- börd i samma riktning. Af dessa må särskildt omnämnas den i juraaflagringar från vidt skilda ställen af jorden kända Todites Williamsoni. A. G. N. Osmundsjärn, Osmundssmide (isl. ásmundr, rå järnklump). Se Bergshandtering, sp. 1490, och Blästerverk. Osnabrück [å's-]. 1. Regeringsområde i preussiska prov. Hannover, omfattar det forna biskopsstiftet O., hertigdömet Arenberg-Meppen, grefsk. Bentheim m. m. 6,204 kvkm. 376,607 inv. (1910), hvaraf 53 proc. katoliker. Regeringsområdet är indeladt i 11 kretsar. -- 2. Hufvudstad (stadskrets) i nämnda reg.-omr., vid Hase och järnvägarna till Oldenburg, Hamburg, Köln m. fl. städer. 65,957 inv. (1910). Katolsk biskop. De äldre gatorna äro smala och krokiga samt uppvisa många prof af arkitektur i gotisk och renässansstil. De gamla fästningsverken ha förvandlats till promenader. Den katolska katedralen är från förra delen af 1100-talet, i dels romansk, dels öfvergångsstil, men är i arkitektoniskt hänseende underlägsen den evangeliska Mariakyrkan, i gotisk stil (från 1300- och 1400-talen). I det 1486--1512 i sengotisk stil byggda rådhuset märkes fredssalen, med porträtt af furstar och 38 ombud vid westfaliska fredsförhandlingarna; hufvudfasaden har sedan 1890 nio kejsarstatyer. Staden har ett evangeliskt och ett katolskt gymnasium (det förra med stort bibliotek), realgymnasium, handelsskola, katolskt prästseminarium, evangeliskt och katolskt lärarseminarium, högre flickskola, döfstumanstalt och stort dårhus. De största industriella anläggningarna äro ett järn- och stålverk, ett tråddrageri jämte valsverk, järngjuterier, maskinfabriker, järnvägsverkstäder, linspinneri, bomullsväfverier samt pappers-, tobaks- och cigarrfabriker m. m. Handeln är liflig, i synnerhet med hästar, nötkreatur, skinkor, järn- och textilvaror samt stenkol och sten från stadens bergverk vid Piesberg. -- O. var redan 772 en frankisk missionsanstalt, erhöll 888 stadsrättigheter och tillhörde sedermera hanseförbundet, men var aldrig fri riksstad. Sin blomstringsperiod hade staden på 1400-talet. Då O. 1633 intogs af svenskarna, var det befäst med endast ringmur och våt graf samt en detacherad femhörnig bastionsskans, men förstärktes sedan af dem, hvarefter staden mars--april 1636 förgäfves belägrades af de kejserlige. 1640--43 utförde svenskarna ytterligare befästningsarbeten kring O. På rådhuset i O. undertecknades 14 (24) okt. 1648 westfaliska freden, hvarom underhandlingar förts i O. och Münster sedan 1643. -- 3. Biskopsstift, grundlagdt af Karl den store sannolikt 810. I westfaliska freden bestämdes, att det skulle omväxlande ha en katolsk och en evangelisk biskop, den senare af huset Braunschweig-Lüneburg. Den siste biskopen var hertig Fredrik af York. 1803 sekulariserades stiftet, hvars areal var 2,297 kvkm., och förenades med Hannover. Stiftsärendena sköttes därefter af biskopen i Hildeheim, tills O. 1857 åter fick egen biskop, utan världslig besittning. 1--2. (J.F.N. L. W:son M.) 3. (J. F. N.) Oson, stad. Se Kazan 2. Osoner, kem. Se Osazoner. Osorrkon, namn på tre egyptiska faraoner, af hvilka två tillhöra den 22 :a och den tredje den 23 :e dynastien, hvilka konungaätter stamma från