1041 Ossolinski-Ost 1042 m. fl. utgafvo hennes Memoirs (2 bd, 1851); Julia Ward Howe utgaf 1903 hennes Love letters. Se arbeten af Higginson (1884) och Stearns (1895). OssolFhski, gammal polsk adelssläkt, härstammande från byn Ossoliti i distriktet Sandomierz. 1. Jérzy 0., polsk-statsman, f. 1595, d. 1650, studerade länge vid utländska universitet, skickades af Sigismund III till Jakob I af England och påfven Urban III för att få deras bistånd i kriget mot turkarna och blef kronkansler 1643. Han deltog ock i fredsunderhandlingarna i Altmark 1629 och i Stuhmsdorf 1635. Efter konung Vladislavs död (1648) genomdref han Johan Kasimirs val till hans efterträdare och ledde fredsunderhandlingarna med kanen af Krim, sedan han lyckats upplösa dennes allians med kosackerna 1649. 0., som hade stora statsmannaegenskaper och var vän af en fredlig politik, ifrade kraftigt för stärkandet af konungamakten gentemot adeln, i hvars privilegierade ställning han såg en olycka för Polen. På 1638 års riksdag blef han därför af adeln förbjuden att bära den furstetitel, som han fått af Ferdinand II. Han utgaf De optimo statu rei publicce (1614), Qucestiones morales (1615), Mercurius Sarmaticus (1645) samt en dagbok, Dziennik wlasnego zycia (tr. 1875). 2. Jözef Maksymilian 0., historiker och bibliograf, f. 1748, d. 1826, var 1764-83 medarbetare i "Zabawy przyjemne i pozyteczne", men flyttade efter Polens delning till Wien, där han som medlem af en galizisk deputation genomdref upprättandet af en lärostol i polska språket och litteraturen vid Lembergs universitet. Förutom öfv. af Seneca och Livius skref han ett polskt litteraturhistoriskt arbete, Wiadomösci historyczne kry-tyczne do dziejow literatury polskiéj (1819-22; 4:e uppl. 1852). Han utnämndes 1808 till ge-heimeråd och direktör för hof biblioteket i Wien. Då klostren indrogos i Galizien, uppköpte och samlade 0. en mängd gamla böcker och manuskript och grundlade 1809 i Lemberg ett bibliotek, som sedermera utvidgades och med understöd af den galiziska landtdagen omorganiserades till det stora vetenskapliga institutet, Zaktad narodowy imienia Ossolinskich (Ossolinskiska nationalin-stitutet), som i ett stort palats i Lemberg har omkr. 100,000 böcker, 4,000 handskrifter, 1,000 diplom, 25,000 gravyrer, taflor, vapen m. m. af stort historiskt värde. Institutet utger ock vetenskapliga skrifter och årsredogörelser, "Sprawod-zanie z czynnosci". l-2. A-d J. Ossorio y Berna'rd [åså'riå i], Manuel, spansk författare, f. 1839 i Algeciras, beklädde åtskilliga departementala poster och blef redaktör för "La Gaceta de Madrid" m. fl. tidningar. Sedan har 0. uteslutande egnat sig åt litterär verksamhet, har för scenen skrifvit Abd-el-Rhamdn (1869) och Camoéns samt dessutom publicerat Galeria bio-grafica de artistas espanoles del siglo XIX (en fort- sättning af Ceån-Bermiidez' "Diccionario"), Ro-mancero de nuestra senora de Atocha (1865), Pa-peles viejos é investigaciones literarias (1890), Apuntes para un diccionario de escritores espanoles y americanos -del siglo XIX (1892), Diccionario biogråfico internacional de escritores y artistas del siglo XIX (tills, med Frontaura), La republica de las letras, cuadros de costumbres literarias copiados å la pluma, som är af mycken förtjänst, m. fl. 0. har dessutom varit en flitig öfversättare af franska, italienska och portugisiska författares arbeten. Ad. H-n. Ossory [å'səri], ett forntida konungarike på Irland, i sydvästra delen af Leinster; grundlagdt på 100-talet, egde det bestånd till 1110. Namnet fortlefver i benämningen på ett anglikanskt och ett katolskt biskopsstift, hvilkas biskopar residera i Kilkenny. Ossuarium (lat., af os, ben), benhus; graf. Ossuna [åso'na]. Se Osuna. Ost (Öster). Se Väderstreck. Ost framställes ur mjölk genom löpning (koagulering) af dess ostämne, kasein (se Mjölk), medelst löpe eller syra, hvarvid afskiljes en geléartad ostmassa från den klara grönaktiga vasslan. Vid ystning med löpe delas ostämnet i två enklare ägghviteämnen: parakasein, som i förening med den förut vid kaseinet bundna kalken bildar ostmassan, och vassleägghvita, som är löslig och öfvergår i vasslan. Då mjölken löpnar genom inverkan af syra, sker det så, att denna förenar sig med den kalk, som var bunden vid kaseinet, hvilket i fri och osönderdelad form afskiljes och bildar ostmassan. Denna innehåller sålunda icke olösta kalksalter. Af mjölkens öfriga beståndsdelar ingår fettet till större delen i ostmassan, hvilken innesluter äfven mer eller mindre vassla; denna innehåller mjölksockret och mjölkens öfriga lösta ämnen samt vid löpeystning vassleägghvita och vid syreystning kalksalt. -- Efter ostens utfällning, som utföres på olika sätt, hvarigenom vasslan mer eller mindre fullständigt afskiljes, formas osten och pressas, så att vasslan fullständigare aflägsnas. Osten saltas och innehåller vanligen 2--3 proc. salt. Osten får sedan undergå en kortare eller långvarigare mognadsprocess, bestående af olikartade jäsningar, genom hvilka olika ostsorter erhålla olika smak och textur, det senare allteftersom osten förblir tät eller ock pipor ("ögon") uppstå af gaser, som bildas vid mognaden. Ost beredes företrädesvis af komjölk, men äfven af getmjölk ("hvitost" till skillnad från den bruna getmesosten) och renmjölk samt i utlandet äfven af fårmjölk (en sådan är roquefortost). Efter fetthalten indelas ost i: gräddost, som göres af oskummad mjölk, försatt med grädde, och innehåller öfver 4 proc. smörfett; helfet (oegentligt kallad sötmjölksost) ost, af oskummad mjölk, vanligen med öfver 3 proc. fett, trekvarts-, half- och kvartsfet ost, af 3/4, 1/2 eller 1/4 oskummad och återstoden skummad mjölk, och innehållande minst 2,25, 1,5 och 0,75 proc. fett, samt skumost, beredd af skummad mjölk. Efter fastheten skiljer man mellan mjuka och hårda ostslag. De förra bearbetas och pressas föga, innehålla därför mycket vassla, som fort inträder i jäsning; de mogna därför fort, med början från ytan, ega smörig konsistens och förtäras ofta helt färska; hit