uppkomst till deras fulla utveckling, som äfven och företrädesvis de fullt utbildade knotornas former, både särskilda och sammanhängande i skelettet, såväl hos de vertebrerade djuren i allmänhet som hos människan. ^{G. v. D.}* Osteom [-åm; af grek. oste'on, ben], med., af benväf bestående svulst. Osteomen utgå vanligen från skelettsystemet, men kunna förekomma äfven annorstädes, t. ex. i lungorna, i muskulaturen m. fl. st. ^{G. H.} Osteomalaci (af grek. oste'on, ben, och malako's, mjuk), med., benskörhet, uppmjukning af skelettet genom kalksalternas försvinnande, så att hufvudsakligen endast brosk, fibrer, benmärg och benhinnor återstå. Denna sällsynta sjukdom träffar oftare kvinnor än män och företrädesvis gång på gång hafvande samt medför då en för förlossningen särdeles menlig bäckenförträngning ("osteomalaciskt bäcken"), i det promontorium skjuter ned mot de inbuktande höftsidobenen, så att bäckenet blir hjärtformigt och i högsta grad förträngdt. Äfven svåra ryggradskrökningar inträffa; hufvudet faller ned mot bröstet, och på extremiteternas ben uppstå infraktioner och spontana frakturer. Sjukdomen förvärras under hvarje följande grossess och påverkas äfven menligt under menstruationen. Döden inträffar ofta genom kraftförfall, lungsot, sockersjuka m. m. eller genom svår förlossning. Sällan lyckas man häfva sjukdomen genom fosfor, kalkhaltig föda och andra dietetiska medel samt förbättrade hygieniska förhållanden. 1887 påvisade Fehling, att man genom att operativt aflägsna äggstockarna i omkr. 80 proc. af fallen kunde få sjukdomsprocessen att afstanna och att därefter hälsa eller betydlig förbättring inträdde. Kastration är därför en af de bästa behandlingsmetoderna man känner för sjukdomen i fråga. En bland hypoteserna om dess orsaker är, att den skulle bero på någon rubbning i äggstockarnas inre sekretion (se Menstruation). Så vidt kändt är, förekommer osteomalaci icke i Sverige. -- Om osteomalaci hos nötkreaturen se Benmjukhet. ^{F. B.} (^Bvn.) Osteometri (af grek. oste'on, ben). Se Antropometri. Osteomyelitis (af grek. oste'on, ben, och myelo's, märg), med., inflammation i benmärgen. Vid inflammationer i bensystemet kan den inflammatoriska processen vara lokaliserad till benhinnan, periostitis, till benväfven, ostitis, till benmärgen, osteomyelitis. Ostitis är likväl ej en inflammation i den egentliga bensubstansen, utan en särskild form af osteomyelitis med den inflammatoriska processen lokaliserad till den benmärg, som finnes i den spongiösa och kompakta benväfvens kärlkanaler (Haverska kanalerna), hvarvid förändringarna i den egentliga bensubstansen äro en sekundär följd af inflammationen i kärlkanalernas benmärg. Bakterieinfektion af olika slag utgör den viktigaste orsaken till inflammatoriska processer i bensystemet. ^{G. H.} Osteonekros (af grek. oste'on, ben, och nekro's, död), med., undergång af benväfnad genom nekros. Osteoplastik (af grek. oste'on, ben, och plastik, se d. o.), kir., operativa åtgärder, hvarigenom benväfnad flyttas till en plats, där sådan fattas. Det benstycke, som skall flyttas, kan antingen tagas från omgifningen af den felande platsen, i det att mjuka väfnadsdelar som ett slags skaft eller stjälk uppbära bendelen och förena den med omgifvande väfnader; eller också kan s. k. fri osteoplastik utföras, då ett benstycke löses från omgifningen och planteras in på ett annat ställe i kroppen; det senare förfarandet kallas också bentransplantation. Som exempel på sistnämnda förfarande kan anföras, att vadbenets öfre hälft kan ersätta öfverarmbenets öfre del, om detta senare måst borttagas, vanligen på grund af svulstbildning. ^{J. Å.} Osteoporos (af grek. oste'on, ben, och po'ros, öppning), med., utvidgning af benväfvens märgrum och kanaler genom fortskridande förtunning af densammas benlameller, ställvis ledande till dessas fullständiga försvinnande; förekommer vid flera olikartade sjukdomar i bensystemet. ^{G. H.} Osteorafi (af grek. oste'on, ben, och rafi's, nål), kir., sammansyning, resp. förening af ändarna i ett brutet ben, eller af två dylika. Operationen utföres vanligen med metall- (silfver-bronsaluminium-) tråd. Detta sker antingen för att hålla brottändarna i riktig ställning under läkningen eller för att åstadkomma stadga och fast benbildning, då en falsk led eller bristfällig benförbindelse uppkommit på brottstället. ^{J. Å.} Osteosarkom [-kåm; af grek. oste'on, ben]. Se Sarkom. Osteoskleros (af grek. oste'on, ben, och sklero's, hård), med., förminskning af benväfnadens märgrum genom deras utfyllande med nybildad kompakt bensubstans. ^{G. H.} Osteotomi (af grek. oste'on, ben, och tom<over>e</over>, snitt), kir., en på senare tider alltmera förekommande operation, bestående däri, att ett ben, vanligen ett s. k. rörben, genomsågas. Till en sådan operation ges många anledningar: krokiga ben (efter engelska sjukan, rachitis); skefva ledgångar, såsom klumpfot och s. k. bagarben; läkningar efter ledgångsinflammation, som efterlämnat en vinkelställning, hvarigenom t. ex. ett arm- eller lårben blifvit obrukbart. För att komma åt en varhärd, ett dödt stycke ini ett ben, måste man ofta borttaga en bit af det friska. Operationen utföres f. ö. numera ytterst sällan med såg; vanligast arbetas med mejseln eller särskilda instrument ("osteotomer"; elektriska sågar och borr). Åtgärden kan numera anses som alldeles ofarlig. Den är i många fall absolut nödvändig för att rädda en patients lif, och i öfriga fall afhjälpas därigenom åkommor, som förbittra det. ^Rsr.* Oster-Ems [å'ster-]. Se Ems. Osterfeld [å'sterfelt], by i preussiska reg.-omr. Münster (Westfalen), vid Emscher och flera järnvägar. 26,527 inv. (1910). Stor järnindustri, stenkolsgrufvor. ^{J. F. N.} Osterfjord. Se Osteröen. Osteria [ås-], it. (af oste, mlat. hostis, lat. hospes, gäst, värd), värdshus, vinkrog. Osterman [å'ster-]. 1. Heinrich Johann Friedrich O. (hans ryska namn var Andrej Ivanovitj), grefve, rysk statsman, f. 1686 i staden Bochum i Westfalen, där hans fader var kyrkoherde, d. 1747 i Beresov i guv. Tobolsk. Efter att ha dödat sin motståndare i en duell flydde han från universitetet i Jena till Amsterdam, blef där 1704 af ryske viceamiralen Cruys upptagen som sekreterare samt rekommenderades sedermera