1055 Ostermann-Osteröen 1056 till tsar Peter, som snart skänkte honom hela sitt förtroende och anställde honom i sitt kansli. 0. medverkade väsentligen till afslutandet af freden vid Pruth 1711, ledde fredsunderhandlingarna på Åland 1718-19 och sändes i juli 1719 till Sverige med fredsförslag till prins Fredrik af Hessen, men måste återvända med oförrättadt ärende. O. var sedermera den ene af de ryske fullmäktige vid fredsunderhandlingarna i Nystad (1721) samt blef s. å. friherre och medlem af höga hemliga rådet. Som belöning för det bistånd han gjort Katarina I vid hennes tronbestigning utnämndes han 1725 till vicekansler. Af henne bestämdes han till ledare af Peter II:s uppfostran och utnämndes till led. af regentskapet under den unge furstens minderårighet. Af farhåga att Peter skulle för mycket fästa sig vid honom aflägsnade Dolgorukijerna honom från kejsarens person. Vid valet af tronföljare efter Peter II:s död (1730) höll 0. sig undan, skyllande dels på sjukdom, dels på sin egenskap af'främling. Under Annas tid (1730-40) ledde han utrikesangelägenheterna, och vid hennes kröning upphöjdes han till grefve. Hans inflytande fortfor att vara oförminskadt under regentinnan Anna af Braunschweig-Bevern, som utnämnde honom till storamiral, men hennes fall medförde hans eget. 0. arresterades vid Elisabets revolution 1741, dömdes till stegel och hjul, men benådades till lifvet och förvisades till Sibirien. 2. IvanAndrejevitjO., grefve, den föregåendes son, diplomat, f. 1725, d. 1811, började sin diplomatiska bana 1757 i Paris och utnämndes 1760 till envoyé i Stockholm. Där kom han i intim förbindelse med Mösspartiet och uppträdde vid riksdagarna 1765-66, 1769-70, 1771-72 rent af som detta partis chef, tack vare guldet och makten hos det hof han representerade (han använde ofantliga summor för korruptionsändamål). Med honom öfverlades om, hvilka personer skulle insättas i sekreta utskottet, hvilka skulle uteslutas ur rådet m. m. Ja Gustaf III måste till sin grämelse underhandla med honom och delvis följa hans anvisningar vid de försök han vid 1771-72 års riksdag gjorde att försona partierna. Till statshvälfnin-gen 1772, som gjorde ett slut på hans inblandning i Sveriges angelägenheter, blef han emellertid en vanmäktig åskådare, ty han saknade både penningar och instruktioner för en händelse så oväntad som denna. 0. rappellerades 1774 och utnämndes 1775 till vice kansler samt stod väl hos både Katarina II och Paul I, hvilken senare utnämnde honom till rikskansler. Vid Alexander I:s tronbestigning (1801) aflägsnades 0. 3. Aleksandr Ivanovitj 0.-T o l st o j, grefve, den föregåendes systerson, rysk general, f. 1770, d. 1857, åtnjöt i hög grad kejsarinnan Katarina II:s ynnest och var redan 1798 gene- Aleksaildr ivanovitj Oster-ralmajor. Han ut- man-Toistoj. nämndes 1806 till generallöjtnant och deltog under Bennigsens befäl i striderna vid Pultusk, Eylau och Friedland 1807. 1812 kämpade han i spetsen för fjärde kåren i drabbningarna vid Ostrovo, Smolensk och Borodino, medföljde ryska hären till Tyskland och utmärkte sig högeligen efter nederlaget vid Dresden i försvaret af passen till Böh-men, hvarunder han blef svårt sårad. Af kejsar Alexander I var han synnerligen omtyckt och utnämndes till chef för genitrupperna. Efter Nikolaus' tronbestigning (1825) lämnade 0. hofvet och företog vidsträckta resor, l o. 3. A. B. B.» 2. (L. b.) Ostermann [å'ster-], Wilhelm, tysk skolman och pedagogisk författare, f. 1850 i Prezelle (Hannover), sedan 1900 provinzialschulrat i Breslau, har utgifvit bl. a. Lehrbuch der pädagogik (2 bd, 1882-83; 12:e uppl. 1902), Das interesse (1895; 3:e uppl. 1912), Pädagogisches lesebuch fur lek-rer und lehrerseminare (4:e uppl. 1910), Die hauptsächlichsten irrtiimer der Herbartschen phi-losophie (3:e uppl. 1908) och (med L. Wegener) Leitfaden der pädagogik (1908 ff.). J-C. Osternburg [å'stern-], kommun i storhertigdömet Oldenburg, vid Hunte, omedelbart s. ö. om staden Oldenburg. 11,779 inv. (1910). Bomullsspinneri och stort glasbruk. J. F. N. Osterode [åsteråde]. 1. (O. in Ostpreussen) Kretsstad i preussiska reg.-omr. Allenstein (Ostpreussen), vid Drewenz' inflöde i Drewenzsjön, vid Oberländischer-kanalen och järnvägen mellan Thorn och Insterburg. 14,364 inv. (1910). Gymnasium, lärarseminarium, järnvägsverkstäder, maskinverkstäder, handel med boskap, trävaror och spannmål. -- 2. (O. am Harz) Stad i preussiska reg.-omr. Hildesheim (Hannover), på södra sluttningen af Harz och vid järnvägen till Nordhausen. 7,502 inv. (1910). Realgymnasium, textilindustri, kopparvalsverk, kalkbruk, sågverk m. m. O. var 1361--1449 residens för hertigarna af Braunschweig-Lüneburg-Grubenhagen. -- Det intogs af svenskarna 1628, hvarefter dess befästningar förstärktes genom Ax. Oxenstiernas försorg. 1. (J. F. N.) 2. (J. F. N. L. W:son M.) Ostertag [å'ster-], Robert, tysk veterinär, f. 1864, har med stor framgång egnat sig åt veterinärväsendet, i synnerhet dess allmänhygieniska sida. Han tjänstgjorde bl. a. vid slakthuset i Berlin och kallades till professor vid veterinärhögskolan 1891 i Stuttgart och 1892 i Berlin. 0. är medlem af Reichsgesundheitsrat. Han har bl. a. uppfunnit en metod att bekämpa kreaturstuberkulos. Bland hans många skrifter må nämnas Hand-buch der fleischbeschau (1892; 6:e uppl. 1910, jämt© 2 bd "Wandtafeln") och Leitfaden fur fleischbeschauer (1903; ll:e uppl. 1910). Han utger sedan 1890 "Zeitschrift fur fleisch- u. milch-hygiene". J-C. Osterwieck [åstervik], O. am Harz, stad i preussiska reg.-omr. Magdeburg (prov. Sachsen), vid Ilse. 5,439 inv. (1910). Tillverkning af socker, handskar m. m. Osteröen, 328,1 kvkm. stor ö n. ö. om Bergen, Söndre Bergenhus amt, Norge, delas mellan häradena Haus, Bruvik, Hosanger och Hammer. Ön är ett skogrikt fjällparti, gemom den trånga Sörfjord i s. och ö. skild från Bergenshalfön, i n. v.